Helena

29 november 2011 12:19

Kära vännen...
Det gör mig så otroligt ont att höra om detta, men ni har tagit helt rätt beslut! Att bara ha fått gå i koppel och ätit mediciner har inte varit värdigt Älska-hunden! RIP, käraste mallevovven <3
Massa kramar från oss alla!

Maria

29 november 2011 12:27

Tack vännen... & kram!

Ann O Udda

29 november 2011 13:58

Men fy så jobbigt , jag fick rysningar o tårarna trillar när jag läser detta.. Men husse tog rätt beslut, har inte blivit nått bra malleliv.
TÄNKER PÅ ER KRAMEN TILL ER

Maria

29 november 2011 15:58

Tack Ann! Kram från oss!

Vickan

29 november 2011 15:01

Fäller en tår när jag läser detta, och lider med er...Det svåraste beslut någon kan ta, att liksom leka Gud för en stund, men så klart det kärleksfullaste man kan göra mot en vän som har ont.
Massor av kramar

Maria

29 november 2011 15:58

Tack vännen... Kram!

Susanne

29 november 2011 15:28

Finner inga ord. Stackars Er. Finaste, finaste Älska <3
Gråter med och tänker på Er. Känns helt ofattbart att hon inte finns mer.
RIP finaste fantastiska Älska
KRAM från oss

Maria

29 november 2011 15:57

Tack Sanne, även du vet hur det känns. Så ofattbart, så uberjävligt. Vi saknar henne så.
Kram till dig & dina vänner!

Anneli med flock

29 november 2011 15:33

Tårarna hopar sig när jag läser om eran finaste finaste Ässi, det gör mig ont att höra om eran sorg... Värmande och stärkande kramar i massor till er alla... Förstå så väl eran sorg, men tycker att ni gjorde så rätt... Kan dom inte vara hund, så är det bättre att dom får vara fri i hund himlen... Som tur var har vi våra minnen efter våra fyrbenta älsklingar som vi alltid kan bära med oss...

Varm kram till er alla från oss

Maria

29 november 2011 15:56

Tack Anneli, du vet ju hur det känns. Just nu oerhört tungt och jobbigt. Vi saknar henne så.
Kram!

Eva Tomas

29 november 2011 17:59

Tårarna forsar.... Vi vet ju hur mycket ni älskade er Ässi Kramar till er alla

Maria

29 november 2011 18:41

Tack. Kram!

Kerstin

29 november 2011 19:33

Ännu en gång. Jag tänker på er.

Kram

Maria

29 november 2011 22:00

Tack Kerstin. Du vet ju hur det känns... Outhärdligt. Kram!

Maria

29 november 2011 21:11

Ett så svårt beslut men samtidigt så rätt, för er älskade vovve. Tänker på er, varmaste kramar Maria

Maria

29 november 2011 21:59

Tack Maria, för att du tänker på oss. Kram!

Lena

29 november 2011 21:38

Fick höra av Kerstin, så sorgligt.......
Så fint skrivet om Ässi,tänk vad underbart att ha fått uppleva en sådan hund som Ässi!
Tänker på er. Kram

Maria

29 november 2011 21:59

Tack Lena, för att du tänker på oss. Kram!

Lina

29 november 2011 22:13

Men vad trist, även om det var det bästa för Ässi... Tänker på er! Kramar

Maria

30 november 2011 06:45

Tack Lina, kram!

Malin

30 november 2011 18:32

....Tänk så många underbara, vackra, härliga minnen ni har tillsammans med Älskade Ässi. Hon och ni fick flera underbara år tillsammans - glädjs åt dom! Vart ni än i världen vänder så finns hon och vakar över er alla, både två och fyrbenta vänner. Axel skulle minsann bygga en rymdraket för att åka upp och hälsa på henne där uppe ovan molnen....Kramar till er alla!

Maria

30 november 2011 18:45

Tack Malin, så fint skrivet. Det värmer. Och ja, vi kommer att kunna se tillbaka på härliga minnen, men just nu är vi bara så ledsna... Och jag undrar, om jag kan få åka med i Axels rymdraket? Kram & hälsa alla!

Alexandra

30 november 2011 22:07

Jag är jätteledsen för er skull och tänker på er!

Kram Alexandra

Maria

1 december 2011 06:57

Tack Alexandra. Håll hårt i din Längta och njut av henne varenda sekund som du har möjlighet. Kram till er!

Linda

2 december 2011 02:34

Oj oj vad smärtsamt att läsa. Förstod på facebook att något sorgligt hänt. Vad var det för fel? Läste att hon medicinerats.
Ja det är så tungt att ta det där beslutet, fast mår dom inte bra och kan bli bättre så är man skyldiga dom att slippa ha ont och må dåligt, när man inte kan prata och förklara för dom. När man läser sånt här så blir det så starkt när man själv nyss varit med om att ta farväl av sin vän. Känner sååååå med Er. Härligt att ni har lilla Blixtra efter henne. Jag är så glad att ha Champe efter Dixi, ser henne i honom i bland och fäller en tår, av saknad och så sött att hon finns kvar i honom. Det är svårt att finna dom rätta orden när någon mist sin vän. Jag vet hur himla djur kär du är, så jag vet hur du känner. Massor av kramar.
Linda

Maria

2 december 2011 06:51

Tack Linda, det värmer. Ja, det gör så ont, så ont, man tror aldrig att det kommer att gå över. Inte nu. Men det gör det ju såklart, och ersätts av en oerhörd saknad. Men å vad man önskar att man fick ha dem vid sin sida för alltid... Kram.

Linda

2 december 2011 11:59

Vad hade hon för problem? Inte kul för en så aktiv hund att få koppelpromenader resten av livet. Så ni gjorde helt rätt. Kram

Lisa

12 december 2011 21:21

Tänker på er och känner med er.
Kram

Maria

13 december 2011 20:05

Tack Lisa, du vet ju hur det är...

Susanne

25 december 2011 19:09

Usch och fy...vet precis hur det känns. Förstår nu att jag missat något tråkigt när jag läser bloggen. En sorg är en sorg, oavsett hur stor eller liten. Det tar sin tid att läka. Man behöver aldrig glömma, det får göra hur ont som helst, med tiden gör det mindre ont och tillfällen kommer mer och mer sällan när det känns övermäktigt, men man behöver aldrig glömma. Låt Ässi vara den största symbolen för det vi ibland glömmer...Kärlek, helt och hållet villkorslös. Kram

Maria

25 december 2011 20:35

Tack för uppmuntran Susanne. Ja, med tiden kommer det naturligt att blekna, men ibland kommer det över en, och det gör så ont... Kram.