... light har vi roat oss med i helgen.

 Vi har fått dela på mallemonstret och mallemamman, annars blir det bara kackalorum av allting. När mallemamman är med är mallemonstret sååå uppsnurrad på henne, och ingenting annat fungerar riktigt som det ska.

Igår körde vi en liten bit i skoterspåret, och det gick sådär får jag väl säga.

Hon har sprungit en del emellan oss, även om det var en stund sen nu (innan snön kom - och vilket århundrade var det?). Igår gick hon ut med Johnny en liten bit, men hon såg oss inte samtidigt. Då var det lite klurigt först, men idag hade poletten trillat på plats. För att gå tillbaka ett steg och förenkla det lite, hade vi fortfarande ett kort avstånd, men fortfarande utom synhåll. Däremot hade vi möjlighet att gå fram och visa oss för att få henne att förstå vad det handlade om och hitta motivationen. Och jisses, vad hon sprang. Och kampade. Och morrade. Och åt godis. Och VILLE springa tillbaka så fort som möjligt. RIKTIGT roligt, tyckte både Blixten, husse och jag. Kändes som en mycket enkel tränig, men som blev mycket lyckad för alla. Roligt.

Sen fick naturligtvis mallemamman komma ut och springa lite också - rapporten är ju verkligen hennes paradgren - och hon tycker ju att det är så ohyggligt roligt.

Under tiden sjöng Blixten stora klagovisan i bilen på avstånd...

Efter skidturen med Ässi häromdan kom sambon hem och undrade om det kunde ha varit vargspår han sett.

Han trodde det...

OM det är så är det bara någon 1000 m hemifrån...

Vad tycker vi om det?