... för lillasyster (liten & liten?) som börjar 9:an idag. Jeezez - vart tar åren vägen?

Sista året i grundskolan... Och själv tycker jag inte det var länge sen de började förskolan...

Time flies - and changes...

Och storasyster börjar andra året på gymnasiet och det Naturvetenskapliga programmet i morgon. En tuff tid som väntar, med mycket läxor och tunga ämnen.

Tur de är duktiga båda två, och har lätt för sig i skolan.

Så - nu är ekorrhjulet igång igen...

... och ännu ingen tendens till valpning. För Fia, alltså.

Hon hässjar lite på kvällstid men inte överdrivet, hon har ännu inte gått ner i temp, hon är pigg och glad och äter som vanligt. Dock har hon kräkts två gånger idag, och det brukar hon inte göra, så jag vet inte om det kan vara något tecken.

Å vad jobbigt det här är. Bitterljuvt. Man frågar sig - rätt ofta, typ varannan timme - varför man utsätter sig för det här:)? Man är orolig att det inte ska sätta igång, att det inte ska gå bra, att valparna är döda... Fy fasiken vad med tankar som kommer och går. Som grädde på moset börjar skolan idag och i morgon för tjejerna. Så från och med i morgon måste jag passa Fia själv... och hålla koll på när det är dags. Har annars haft experthjälp av Sofia och Clara...

Pappa Tjalles ägare (Madde & Ulla-Britt) kommer hit i morgon och tittar till Fia, känns bra om någon stöttar moraliskt - och det gör de toppenbra! Och så har jag ju bästaste Helena, förlossningsansvarig när Blixtra & Dunder föddes, som också är en pärla i det här.

Eftersom vi är så gröna på det här med valpar och valpning, känner jag att jag får lita lite på sunda förnuftet, och förhoppningsvis behöver jag inte vara orolig så länge Fia mår bra och verkar pigg, och inga konstigheter inträffar. Tog faktiskt en veterinärkontakt idag, mest för att rådgöra lite och etablera en kontakt och för att få alla tillgängliga journummer.

Så, vi fortsätter gå i väntans tider och hålla alla tummar & tår som vi bara har...