... kan skifta riktigt.

Från solnedgång mellan björklöven...

... till dis över ängarna när värmen flyr och nattemperaturen sjunker...

Härligt vilket som. Och känslan av höst närmar sig...

... har gjort det igen. Bort sig, alltså.

Såg igår Gunilla Ternert på TV, regionchef på Kriminalvården,  uttala sig om våldtäkten på den 12-åriga flickan som utfördes av en 41-åring som tidigare suttit inne för livstids fängelse, men som släppts ut i förtid.

Och man vet inte om man ska skratta eller gråta, när man hör denna Kriminalvårdens språkrör öppna käften. Man undrar ibland hur det går till när förståndet försvinner så kapitalt? Hur man i direktsändning kan sitta och säga att "Rent tekniskt har vi inte misskött oss".

Nehej, det säger du - hur många håller med om det? Flickan, och hennes föräldrar - vad säger de om saken undrar man då?

För mig är det obegripligt hur man kan sitta och svära sig fri från ansvar för detta - och då undrar jag, vem bär då ansvaret, om det inte är Kriminalvården? Och framförallt undrar jag - var har det sunda förnuftet tagit vägen?

Inte har det landat hos Ternert i alla fall.

Inte ens mellanlandat, skulle jag vilja säga.

(Hela artikeln kan ni läsa här!)

... i Köpingen har vi varit ikväll. Jobbade med visningar, och hade Blixtra med mig i bilen, så efter avslutat jobb på kontoret vid 19 gick vi en promenad i Centrum. Och DET är jobbigt för Bästa Blixtra, som är van att skrutta omkring på stallbacken hemma...

Här finns det mycket att nosa på, mycket att titta på, hundar, människor, bilar och allt annat. Vi promenerade nästan en timme, med små avbrott för korta platsliggningar (invid cykel & gångbanor), inkallning vid skolans busslinga, lägganden, sättanden (med jämna mellanrum), framförgående - sakta och massor av mera bus. Lite linförighet också, såklart. Så det händer något med jämna och ojämna mellanrum, så matte blir lika skojjig som allting annat:)

Och mycket störning blir det, såklart.

Nu är hon väldigt enkel, min lilla loppa, och det har väl att göra med att hon inte fullt ut är så tillgänglig, för vi kan nästan stryka i folk som vi möter eller passerar, och hon har inga problem alls med det, däremot har hon heller inget behov av att hälsa på alla människor. Och DET är mycket bekvämt...

Glad blev jag då jag såg att kommunen satt ut parkbänkar med jämna mellanrum, inte för att vi hade tid att stanna och vila, utan mera för att det ger ett trevligt och inbjudande intryck. Bra jobbat där!

Ledsen blir jag när jag ser dussintals av bulgariska (eller vad det nu är) bärplockare stå på Lidlparkeringen med fulla matkassar, då jag vet vad de lämnar efter sig i skogen när de intagit sina middagar/luncher eller fikapauser.

Fy fan, rent ut sagt. Då vi är i skogen ibland och tränar hund, stöter vi också på dessa bärplockare (som säkert är himla duktiga på det som de håller på med - dvs plockar bär) men rent förjävliga på att inte plocka upp sopor, matrester och annan skit efter sig. De bara strör skiten runt omkring sig och åker sen därifrån. De tycks veta sina rättigheter mycket väl, men några skyldigheter tycks de inte ha varit lika noga med att kolla upp.

Förbannad är bara förnamnet, och risken finns väl här som alltid, att man drar alla bulgarer över en kam...

... var det dags för igen, i tisdagskväll. I Gävle.

Toppenduktiga Ann tar hand om Ässi på bästa sätt, med allsköns apparatur, stretching och badpromenad. Och hon älskar det. (Ja, Ässi alltså:)

Och är trött när hon kommer hem. All träning är bra träning. Och hon har blivit mycket bättre, belastar jämnare nu, men är inte helt bra. Så vi fortsätter en stund till, med vattenpromenader, stretching och pilatesboll.

Finaste, finaste Älskahunden...