... hade match mot Hylte Halmstad idag, och Mäklarcentrum - dvs Zandra och jag - var matchvärdar.

Vi packade med oss roll-up, info om Cirkusplatsen, godistomtar och reklamprylar och åkte dit.

På grund av kylan - typ minus 22 - var det väl inte direkt publikrekord, men ändock - 141 betalande åskådare.

Jätteroligt, faktiskt, varken jag eller Zandra hade sett en volleybollmatch live tidigare, så det här är något vi absolut kan tänka oss att göra om. Himla kul.

Och så delade vi ut pris till varje lags bästa - som vi tyckte - spelare.

En presentförpackning med glögg, russin, mandel, peppisar & ädelost.

Ett annorlunda söndagsnöje kan man tänka...

... är en bc som inte är som en bc.
Skulle jag vilja säga. Och många med mig. Eftersom jag inte har någon erfarenhet av bc:s så får man väl kanske säga att hon inte är som vi förväntat oss, den lilla loppan. Ett stabilt litet paket som inte bangar för just något.

Åja - liten och liten - vid ca 7 månaders ålder väger hon 15 kg och har inte ett uns av övervikt (kollade faktiskt med veterinären i veckan också - och han sa samma sak - inte ett uns!).

Har humör och är egensinnig som 17. Samtidigt lyhörd och lättkorrigerad. Som ett monster på nyss genomgången valpkurs, nästan så man kan säga att hon varit kursens skräck   . Hur det ens är möjligt att tänka det epitetet på en bc - det hade jag aldrig  trott. Menjodå, hon  har uppvisat sidor som heter duga, vår lilla Isa. När slyngelfasonerna har planat ut och hältorna (troligtvis växtvärk) har planat ut, tror jag att hon kommer att kunna bli en bra och rejäl brukshund. Ska bli roligt att se.

Men att det kunde finnas så mycket krut och jävlaranamma i en bc, det hade vi aldrig trott.
En glad och positiv överraskning...

Älskar också snön...

... är en riktig liten malla.

Med alligatorkäft och krokodiltänder. Och med en tunga av sammet. (Som tur är...)

(Jag brukar säga så när hon visar sina värsta sidor - en vovva med så mjuk tunga kan bara inte vara elak...   )

För dagen är hon dryga 7 månader, 55 cm i manken och väger 20 kg. Vacker med mycket svärta i den vetefärgade pälsen och väldigt mörk i huvudet. Som vi gillar det   .

Hon är go och rar, har ett sjuhelsikes humör - det brinner till ibland snabbare än någon hinner ana - även om hon är väldigt sansad vanligtvis. Vaktar ohämmat hemma - jobbigt ibland - men är ohyggligt go och rar och social om hon inte är hemmavid...

Märklig jycka kan man tycka...

Rolig att jobba med - älskar skogsarbete, resten har vi inte lagt ner jättemycket tid på.

Snön älskar hon, gräver ner sig djupt och bara myser. Vill gärna ha snö på nosen hela tiden...

Goaste lillmallan   ...

... har vi haft avslutning på idag. För våra små juveler Isa och Yksi. Hrmpfh.

Idag hade vi uteaktiviteter, så vi började med att pulsa oss genom skogen ner till grustaget i Arvidsbo, där vi körde klickersök (med eller utan klicker), budföring och inkallning. Och lite lydnad.

Jätteroligt.

Sen pulsade vi oss tillbaka och tränade på loftet resten av tiden. Så underbart att kunna träna inomhus och inte behöva pulsa i snö hela tiden - jätteroligt, och mycket bra träning för småvovvarna.

Avslappning och apporteringsövningar bland annat.

Och så fika, såklart.

Så - det var sista gången för den här kursen, som varit jätterolig.

Tack hela roliga gänget - Sanne och Jözsta, Marianne och Fix, Lena och Midas, Tomas och Frippan, Sofia och Isa och så jag och Yksan.

Och tack också  till Eva - vilken tålmodig instruktör   !

... har det kommit, under veckan som gått.

Massor, rättare sagt.

Det började i tisdags, och jag skulle iväg till Alunda och skriva kontrakt - och det var ett rent jävelusiskt väglag, halt, moddigt och massor av snörök. I Alunda snöade det lovikkavantar. Kontraktsskrivningen gick bra, och hemresan likaså (även om den tog mycket längre tid än det brukar... men det kan det vara värt en sån här gång, bara man kommer hem   ).

Under natten till onsdagen sen, brakade det löst ordentligt - snö och storm. Redan under morgonpromenaden insåg jag lönlösheten i att försöka ta mig ut med bil - jag skulle sitta rejält fast innan första kurvan.

Ute hos oss på landet är det som så, att det behöver egentligen inte snöa så förfärligt mycket, men blåser det samtidigt, då är det kört. Det driver igen över våra öppna ängar på nolltid - och då kommer man ingen vart.

Hursomhaver, nu provades tålmodigheten (då jag dessutom bokat tid hos veterinär Eksell i Örbyhus) i att vänta på plogbilen. 10.15 kom den, och då var det bara att passa på och åka ner i kölvattnet - medan vägen var ren.

Ett eländes väglag då också, och sedan dess också, kan man väl säga.

Sen har det snöat mer eller mindre oavbrutet sen dess - inatt, natten till lördag, hade det kommit ytterligare en decimeter, upptäckte jag när jag vaknade av plogbilen halv 8 i morse.

Om det nu slutar snöa, och om nu den här ljuvliga snön får ligga kvar, och packa till sig ordentligt, tänker jag att det kan bli en redigt härlig vinter.

För - visst ska det vara vinter när det är vinter.

Det tycker iallafall jag   .

... har kommit.

Och det med besked.

Från att ha varit en mörk och mycket regnig och lerig höst, blev det då vinter i ett slag, mellan torsdag och fredag.

Från 0 till 100 på ett dygn skulle man kunna säga. Det började på torsdagens kväll och fortsatte hela fredagen och även idag har det snöat till och från.

Igår morse skulle jag ut på vägarna och vingla å jobbets vägnar, och då var det bäst att hålla tungan rätt i mun, vill jag lova. Vilket väglag! Kombinerat med ovanan att köra på modd (inga plogbilar hann med, själv körde jag fast redan hemma på stallbacken, som tur var hade jag en gymnasieskola-dotter med mig som - ovilligt - fick hoppa ur i tunna Converse skor (i en halvmeter snö) och skjuta på tills vi kom loss   ...

Bilar stod i diket lite här och var, men jag tog det lugnt.

Idag däremot, sken solen på morgonen och snöandet hade lagt sig. För en stund.

Då var det så här vackert här ute hos oss på landet...

Fullständigt insnöad bil, visserligen, men massor av glada hundar - som äääälskar snön...

Så mycket hundbus i snön blev det.

En sväng till Köpis i Valbo hanns också med, så vi fick påbörja julklappshandlingen.

Lite surt bara att när man för en gångs skull är ledig en hel helg, då är

1) jag dunderförkyld   

2) hunden skadad (Blixtras tasspricka är inte alls ok)   

3) och självklart faller den en halvmeter snö (som gör åtminstone skogsträningen omöjlig...)

Men - som jag brukar säga - det kunde alltid ha varit värre...