... har återvänt till fäderneslandet (höll jag på att säga   ) sedan i slutet av november.

Av olika anledningar har han alltså flyttat hem till oss igen, och han är samma underbara 8-veckors valp som en gång lämnade oss, bara typ lite äldre och 35 kg tyngre. Men lika go, pussig och hjärtevänlig som då.

För det mesta.

Samtidigt är han nu en 3-årig mallehane med rätt mycket tyngd i det han gör, och det finns också en stor portion allvar i honom, så självklart är inte allt en dans på rosor.

Storlurs Dunder fotograferad av Maud Jakobsen under kennel Enduros sommarläger 2013.

Vi är jätteglada och tacksamma för att han haft världens bästa ägare under dessa år han varit borta från oss, som verkligen tagit hundägeriet och omhändertagandet av honom på fullaste allvar, lagt ner hela sin själ i honom och givit honom de bästa år han någonsin förmodligen kunnat få. Det här är inget lätt beslut för dem, kan jag lova.

Dessa fantastiska valpköpare har lagt grunden för att han är den han är idag, och det tackar vi för!

Storlurs Blixtra - mitt    och Dunders syrra - är dock inte lika glad och entusiastisk åt att han är tillbaka.

Och det har hon påvisat med besked några gånger. Och då menar jag med besked. Min mesmalla har visat sidor och takter som jag inte kunde drömma om fanns under hennes mjuka goa mallepäls. Men så är det. Hon har vuxit på sig som flockledare över 4 andra tikar och känner förmodligen därmed sitt ansvar. Och förutsätter att jag är i maskopi med henne. Vilket jag såklart inte är.

Dunder däremot är stor, glad och tar plats. Och är världens medelpunkt (enligt honom själv   ), vilket inte heller är uppskattat hos Blixtra. Däremot provocerar han aldrig, utan försvarar sig bara. Sen har han ett blixtrande humör som slår till ibland innan han hinner tänka efter, men som också gör att han ångrar sig väldigt fort när han inser att det blev tokigt. Och på allt detta är han ohyggligt mjuk. Och han vill inte bråka - för allt i världen.

Dessutom är han en arbetsmaskin utan dess like. Fantastisk att jobba med.

Som det är nu har hussen tagit ansvaret för honom, och jag kan lova, att nu handlar vårt liv typ bara om jobb och hundträning. Och då menar jag bara.

Om det finns någon därute som tycker att vi försummar er, så ber jag er, ha förståelse. Med 3 mallar i huset (och tre andra hundar)  blir det typ bara hund, hund och hund när man någon gång är ledig.

Ambitionen är såklart att behålla honom, om flocken sätter sig och alla till slut blir glada och nöjda, men vi har också tänkt oss L-testa honom efter helgerna, för att se vad detta ger.

Så, nu är Storlurs Dunder tillbaka hos oss, och han tar oändligt stor plats och har ett minst lika stort hjärta.

Och vi tycker alla så ohyggligt mycket om honom   !