... stekt.

Tror jag. 

Och undrar om inte Bästa Blixtra är skendräktig - kan det vara  möjligt?

Hon har sen igårkväll krupit längst in under julgranen - med risk för att välta hela härligheten och legat där inne under grankvistarna medan vi oavbrutet kollat på Downtown Abbey.  Fattar ingenting. Eller också har hon krupit upp med mig i fåtöljen och kurat i min julklappsfilt.

Ikväll kom hon ner - när hon tog en paus från julgransidet - med Isas leksaksråtta a la IKEA. I munnen.

DÅ förstod vi att det kanske var något annat som spökade. Och räknade raskt ut att det var 57 dygn sen hon slutade löpa idag. 

Så, vi får väl se hur det här artar sig. Eller urartar sig.

Jobbviljan har det då inte varit något fel på iallafall...   

... idag.

Johnny och jag åkte ut med mallarna, la tre spår - ett till Yksi med en godislåda och en kamp som slut, Dunder fick ett kort godisspår med bitkudde som slut och Blixtra fick ett spår med tre pinnar fastbundna i riset (hon behöver få upp lite mera intresse för spårpinnarna, senast gick hon över en pinne...   ) och en kampstock som slut.

Medan spåren låg gick vi och vallade två korridorer, en på varsin sida av vägen, båda ca 10 m breda och 50 m långa och la ut föremål i båda. 

Vi började med Blixtra, gjorde först några stadgeövningar och hon var tyst och fokuserad nästan ända fram till första skicket. INGET STARTSKALL och nästan inget tugg. Jag var helt salig. Inte  ett ljud på något utav skicken (fyra stycken) och hur ovanligt är inte det   ? Nu törs jag inte dra några stora växlar på det här, men i vanliga fall - när hon legat i bilen och sett oss gå ut tre spår och valla rutor för upplet brukar hon vara toppvarvad?

Hursomhaver, körde ett skick, hon hämtade utan startskall och kom tillbaka med knappt något tugg, tog emot, vände om och skickade henne på nästa ruta på andra sidan vägen för nytt föremål. Hon köpte det här hur bra som helst, och jag var jättenöjd med henne. 

Dunder (som faktiskt också har ljud!) plockade fint föremål i första rutan, men hade problem att vända över vägen och hämta i nästa ruta, han låste sig helt på snitslarna och behövde lite hjälp för att komma ur det. Sen gick det fint.

När det var Yksis tur så hade vi plockat ner en av rutorna och körde henne bara på en sida av vägen. Hon var verkligen taggad redan från start och tycker det är  jätteroligt att hämta grejer.

Sen var det spåren, Yksan spårade fint och tog upp spåret bra efter godisburken igen (där kan hon av oförklarlig anledning bara sluta spåra ibland, typ efter första pinnen eller så, men idag gick hon på spåret självmant igen) - jätteroligt!

Blixtra spårade också jättefint - precis där jag gått, snurrar kring granar och lite förledningar - men gjorde en extra snurr vid en spetsvinkel. Plockade alla tre pinnarna och den sista fick hon t o m rycka upp ett litet träd för att få med sig (utan tvekan!) och fick sen sin älskade kampstock till slut.  Glad och nöjd.

Dunders spår såg jag inte, Johnny spårade ett godisspår i koppel och sele (för att få ner honom på spåret och bli lite nogrannare) men det tycktes brorsan Dunder ge själva fan i (godisarna alltså) och kopplet slet han av redan i första vinkeln. Så var det med det. Men nog kom han fram till bitkudden, alltid...

Så - i stora drag var vi väl nöjda (även om jag alltid har en tendens att vara nöjdare än min sambo, men om det beror på duktigare hundar eller lägre ställda krav låter jag vara osagt...  )