… också snart slut!

Vart tar tiden vägen?

Sofia har hunnit fylla 19 år under året och tog studenten från det Naturvetenskapliga programmet på Högbergsskolan i juni, vilket firades ordentligt som sig bör. Med vit klänning, skumpa och fest hela natten. Efter mycket beslutsvånda och efter många dagars sommarjobb på ICA i Örbyhus bestämde hon sig slutligen för att läsa Byggingenjörsutbildningen på Högskolan i Gävle, där hon började i augusti, och där hon stortrivs, och är jätteambitiös med skolan. Alla höstens tentor har gått som på räls, jätteskönt, och hon är verkligen väl värd det.

Sofias fritidssysselsättning är numera hund, hund och hund. Hon har med Isa – som blev ett år i maj - tävlat lkl 1 med ett fint första pris under året, och även startat ett par appellklasser som inte velat sig lika bra. Men de tar nya tag i vår. Däremot MH-testade hon henne i Sala i höstas, så Isa har numera Godkänd mental status med 1:a på skott, mycket hedervärt. De har också vallat under sommaren, fantastiskt att få se en hund med så stark vallinstinkt i sitt rätta element (även om det såklart behövs en del upphyfsning och respekt-träning   ). Med Fia har hon också tävlat lkl 2 med den äran – i Knivsta i våras - och även fått ett första pris med henne där bland idel ädel brukshundar och där hon gjorde riktigt bra ifrån sig! Fia har under året också blivit uppflyttad till Agilityklass 2 och att det är Sofias förtjänst är det ingen tvekan om, jättebra jobbat!

Clara blev i april hela 17 år och går nu andra året på Thoreen Business School i Uppsala med inriktning på beteendevetenskap och ledarskap. Hon är galet kreativ i allt hon gör – bakning, sömnad, teckning – och fortsätter också fotografera fantastiskt vackra bilder. Kreativiteten får utlopp även här, och detta resulterade i en del betalda fotojobb även i år, bland annat ett bröllop i bruksmiljö - vilket härligt extraknäck! Clara och  Bella-Bus har också under året tävlat en del i agility med varierande framgångar, men huvudsaken är att de har roligt på planen och det är jag övertygad om. Mycket tid går till skola och pendling för Clara, som tillsammans med Bella har bott några nätter i veckan nere hos mormor och morfar i centrala Tierp för att slippa ytterligare en bussresa (hemifrån) under de allra tidigaste morgnarna.

Clara övningskör lite nu och då och har jobbat åt TP:s catering på Tierp Arena under sommarens evenemang, och även hjälpt till under julbordsfestligheterna. Clara har också dansat Lyrisk jazz på the Edge under hösten, vilket avslutades med en stor dansshow i början av december. Mycket vackert. Anar att dansen också är ett utlopp för den kreativitet som finns inom henne.

Johnny har under året fått jobba mer på hemmaplan, och slippa de långa resorna till Bålsta bla som tidigare. Jätteskönt, och vi trodde nog att fritiden skulle öka något, men det vet jag inte…

Han har tillsammans med Yksi – som också hunnit bli ett år i april - tävlat lkl 1 också de med fina poäng och första pris och även appellspår med uppflyttning. Vi startade även en appellrapport i Västerås, men då hundarna före valde att inte gå iväg på rapporten gjorde inte Yksi det heller. Vi provar igen i vår, för snabb är hon, den lilla råttan om hon bara vill. Yksi har också MH-testats under året med Godkänd mental status och 1:a på skotten. Skönt!

Me myself and I har  hunnit fylla 50 under året (hur nu det är möjligt   ) och det har firats under hela året i olika konstellationer. Fantastiskt roligt. Skulle kunna fylla 50 varje år...

Själva födelsedagen firades med en vecka i Hurghada, Egypten tillsammans med familjen och goda vänner, på ett sagoslottshotell vid havet som överträffade alla förväntningar. En vecka med 40 graders värme, sol, bad och paraplydrinkar. (Och en och annan magåkomma, såklart…) Kunde inte ha fått ett bättre firande!

Hann inte mer än hem – tyckte jag – så var det dags att fira med goda vännerna på stan, mat på Basilico och drinkar på Hamnpaviljongen och en helkväll i goda vänners sällskap, toppentrevligt. Så var det sedan dags för nästa konstellation, några kompisar från gymnasiet som firade tillsammans på Hijazz med lite bubbel och babbel på stan, därefter var det tjejgänget från grundskolan som firade vidare en underbar sommarkväll i september med mat och vin på Katalin. På det fick jag mig en tur till Norrtälje och en storseans av Terry Evans med bästa Katta, vilket var en fantastisk upplevelse. Så – det här året har jag firat 50 nästan hela året. Och – tant eller inte, men roligt har jag haft! Jättehärligt!

Bästa Blixtra och jag har såklart tävlat under året, och det har gått än si, än så.

Vi startade lkl 3 igen i januari, och failade på ljudet och jag dumpade totalt. Blev så otroligt ledsen och besviken och ville bara lägga allt vad lydnad och tävling hette på hyllan och bara gräva ner oss båda två. Motivationen bara dog   . Men hur det än är, med en hund som Blixtra går det bara inte. Man reser sig, torkar tårarna och kommer igen. I maj åkte vi till Falun för att tävla hkl rapport och där strulade det till sig lite på rapporten, vilket gjorde att hon var lite illa till mods på nästa rapporttävling som gick av stapeln i Gävle. Med 10 p missade vi uppflyttningen där, men tog nya tag och packade husvagnen och åkte till Timrå för ytterligare rapporttävling, och där var hon så ledsen så hon ville inte ens gå ut från B-stationen. Det var ju inte så roligt. Och blev då såklart också en dipp i vår träning.

Nu var det att välja på att lägga ner rapporten, eller gå tillbaka i träningen och se. Hon tycker ju att det är så himla roligt att springa, och är ju snabb också, när allt går som det ska (vilket det ju såklart inte alltid gör…). Så i september – efter massor av lattjoträning med snälla träningskamrater – gick vi ut igen och tävlade hkl rapport i Skutskär. Med den äran! Där gjorde hon en bra lydnad, ett fantastiskt uppletande och en kanon-rapport. Snabb som satan, och sprang dessutom om elithunden på sista sträckan. Jag hade kunnat gråta av lycka. ÄNTLIGEN fick vi vår uppflyttning! Och dessutom med en GLAD och oberörd vovve   !

Dagen efter hade hemmaklubben dubblerad lydnadstävling, dit vi var anmälda både fm och em i lkl 3 och ÄNTLIGEN fick vi där också vårt efterlängtade förstapris i lkl 3, om än med knapp marginal   .

Glädjen och euforin denna helg visste nog inga gränser. Nu var vi klara för elit i både spår, rapport och lydnad. Shit vilken hund jag har!

I november sen gick vi upp och tävlade vår första elitklasstävling i rapport med certpoäng och en fin placering som resultat (bland de stora hajarna , SM-hundarna). Var sjukt nöjd med att min vovve höll ihop så bra under sin första elittävling, även om det självklart finns saker att önska och fila och träna vidare på.

Dessutom har Sofia och Blixtra tävlat några agilityklasser under året, och i slutet av december blev de som grädde på moset  KM-vinnare och klubbmästare bland large-hundarna i Tierps BK   .

Fantastiskt jobbat av min Bästa Blixtra. Det känns – periodvis får jag väl säga, för det händer ju faktiskt att vi deppar – som att hon går från klarhet till klarhet.

Jobbet rullar på. Med lite ojämn arbetsfördelning. Vi hade ju en fantastisk vinter med mycket snö som var som en lisa för själen, men tyvärr inte för jobbet. Då snön låg kvar långt efter påska (dvs ända in i början av maj) rådde ett illavarslande lugn under hela våren. Tills solens första strålar letade sig fram, då blev det fart på marknaden igen. Och alla ville sälja. Vilket innebar att det blev köparens marknad, spekulanter prutade, priser dumpades och försäljningar tog en evinnerlig tid. Generellt. Jag har nog aldrig jobbat så mycket som jag gjort denna sommar, medan min kollega så lämpligt gick hem på barnledighet i slutet av maj och gav mig såklart ännu mera att göra   (vilket i egentlig mening är positivt). Men denna sommar har jag varit lite bitter för sommaren har varit fantastiskt varm och solig, ALLA (kändes det som) var lediga utom jag. 3 dagar vid två tillfällen var jag ledig, och det uppskattades enormt kan jag säga. Å andra sidan är det så det ser ut i det här jobbet, det är ju verkligen även vanligtvis högsäsong under sommarhalvåret. Men den här sommaren har jag funderat över vad jag håller på med både en och två gånger kan jag säga. Under hösten planades sedan allting ut igen, priserna landade och objekten såldes och marknaden återgick till det vanliga.

Trots denna ojämna fördelning på både arbetsbelastning och inkomst, så älskar jag verkligen mitt jobb, även om jag någon gång i sommar snuddar vid tanken att byta…

Så, jag fortsätter väl en stund till…

Rest lite har vi alltså gjort även i år, hela familjen, och det var min födelsedagsresa till Egypten, som var en härlig upplevelse. Under tiden tog snälla föräldrar/svärmor/vänner och valpköpare hand om alla våra hundar och gjorde denna resa möjlig. Utan er hjälp hade det såklart inte gått att resa iväg med 5 hundar hemma.

Och självkart kunde vi inte låta bli att boka en liten husmorssemester även i år, bästa vännen Katta och jag. Samma vecka som vanligt, dvs v 27, och samma plats – Ängskärs havscamping. Vi sa till barnen att de fick göra som de ville – men 3 out of 4 dök verkligen upp efter ett dygn och stannade tiden ut med oss. Vi fick återigen några underbara dagar med sol och bad och massor av prat och skratt, och fyllde som vanligt på batterierna.

Tack för att ni finns och delar det här med mig!

Under sommaren var Johnny och jag och hundarna iväg till Strängnäs BK under nästan en vecka på kennel Enduros  träningsläger dit vi fått inbjudan av träningskompisar. Självklart under sommarens varmaste vecka – men vi tränade rapport, lydnad och provade även på lite skydds med andra hugade hundvänner och träningskompisar under några härliga dagar. Fördelen med värmen var att både Blixtra och Yksi lärde sig simma. Fantastiskt roligt, och självklart hoppas vi på att få komma med även nästa år trots att vi i detta forum har helt ”fel ras”.

Johnny och jag hann också med en weekend på Bruks SM som i år gick av stapeln i Mantorp, där vi såg massor av inspirerande och motiverande hundekipage och fick en hotellnatt   (mohahaha, skojar verkligen bara, men det var en sån rolig bild...) med tillhörande middag och frulle. Med hundar, naturligtvis   , men bara två den här gången. Resten av gänget var hemma med tjejerna.

Under höstkanten hann vi också med en weekend med goda vänner i Mariehamn – helt utan hundar och andra förpliktelser – bara lediga, äta gott och dricka gott och slappa.

I slutet av november sedan fick vi ytterligare ett oväntat tillskott – Brorsan Dunder kom tillbaka till oss av olika anledningar, vilket säkerligen inte varit något lätt beslut för hans ägare som med stor omsorg och stort ansvar och massor av kärlek präglat honom till den underbara vovve han är idag. Detta innebär att vi nu har SEX hundar i vår flock, och det har självklart inte varit helt enkelt. En del råkurr mellan vovvarna – Blixtra då främst som inte tycker det är ok att han kommer insläntrandes efter 3 år med hög svansföring och dessutom tar plats (för det gör han   ) - och naturligtvis massor med jobb för oss två-benta. Ambitionen är att behålla honom, men blir det för jobbigt i flocken måste vi ha andra lösningar i beredskap. Vi har pratat med polisen och ska få komma och göra ett L-test med honom i början av året, för att se vad det ger. Men han är helt underbar, brorsan Dunder, och han har snabbt vunnit alla 2-beningars hjärtan, oavsett vad 4-beningarna säger…

Dock handlar mycket i vårt liv om hundar nu, med sex stycken i huset, varav tre arbetsgalna mallar. Massor med jobb men också mycket glädje, såklart. Och massor av frisk luft   .

Ja – detta var en del av året som gått. Mycket mer har ju såklart hänt, i stort och smått, och är man intresserad av det finns ju alltid blogginläggen att plöja för den som vill.  Vänner kommer och vänner går, händelser som formar en, stora som små, förhoppningsvis har man lärt sig något nytt även i år – på gott och ont.  Men det är väl det som är livet, antar jag.

Nu står vi inför ett oskrivet 2014 och massor av nya utmaningar.  Vi hoppas att det blir ett härligt år med övervägande glädje och harmoni!

Så – Gott slut mina vänner, och ett riktigt Gott Nytt År till er alla!