... heter hon, husses hjärta  . Och alla andras också, såklart.

Ömsom rar och go och vill dela kudde och pussa kinden, ömsom hög svansföring och morr från magen.

Inte mot oss, såklart, men det finns ju flera 4-beningar i familjen...   

Humöret blixtrar till som tusan ibland - och så blir hon lika snabbt en liten mallebebis.

En sån här vingelmaja har vi nog aldrig haft förut. Men en sån gullhöna. Samtidigt. Stökar till det i flocken gör hon, rejält. Ömsom hög och ömsom låg. Men i grunden en väldigt mjuk liten malleflicka.

Lugn och sansad. Tycker det är roligt att jobba.

Men - och jag har sagt det från början - en mallefröken med en sån mjuk tunga som hon har, kan inte vara en byracka. Och som jag också har sagt - det är tur att hon är söt. För det är hon. Riktigt söt.

Och tänk, att jag tror att löpet gör henne gott.

Det känns som att hon - åtminstone fläckvis - börjar stå lite stadigare på sina fyra ben.

Sötnöten våran...  

... igen.

Och dags att jobba, åtminstone en av dagarna. Började först på förmiddagen, så jag hann med en timmes sväng i härliga skoterspår (och ja, fru naprapat, det var fasta fina spår som bara gjorde min rygg gott - får vi hoppas   ).

Vilken morgon - snövita vidder så långt ögat når, och solen i ögonen.

Glada och lyckliga och svansviftande hundar.

Couldn't be better...

Vi fick ta det lugnt med kampbelöningar (ja, ja, fru naprapat   ) men hon fick bita lite bara.

Passsade på att träna lite inkallningar och lite fokus - kruxet är ju nu, att min kreativa mallefröken kommer ju såklart och erbjuder mig fokus mot belöning - hela tiden...   . Sån är hon...

Hur man än vrider och vänder och får tips om nya ideér så går det en kvart, och så har hon överlistat en.

Sen om det beror på att Bästa Blixten är särdeles smart, eller om det beror på nånting annat...   kan man ju inte veta...

Skenet bedrar. Här vilar ingen. Bara klurar på hur hon ska kunna överlista matte nästa gång, Bästa Blixten...