... har vi varit ikväll. På onsdagsträning.

Och vilken katastrof.

Bara lera och flera dm snö över hela planen. Usch och fy, det lär dröja länge innan jag åker dit igen. Inget roligt alls.

Men, några tappra själar vågade sig dit, trots slask och lera och djupsnö, så vi tränade lite grann iaf, om än utan skott och med en platsliggning bara (med tre hundar).

Näe, det kändes som att klubben får nog vänta till fram i maj innan jag återvänder dit.

Men Blixten, Yksan och Isa var glada och nöjda  när vi kom hem, Sofia och jag, och de bryr sig ju inte om lite snö eller lera. Det är bara mattarna som stånkar över det...  

... har vi roat oss med idag. Jag har faktiskt varit LEDIG från jobbet, dessutom (men det får jag såklart sota för både innan idag och efteråt...)

Började med en dryg timmes träning hos Frida. Vilken tjej att vara duktig.

Fokuserade återigen på ljudet - eller oljudet, snarare    - fritt följ i olika konstellationer, fokusövningar och utan. Fick en massa bra tips (som i ärlighetens namn inte alltid är så himla lätt att genomföra hemma sen...), bland annat på lite avslappning, att jag ska tänka igenom vad jag vill att alla kommandon ska betyda, att jag ska dra ner på berömmet. Kontentan är - tror Frida - att hon såklart har lite rörliga ramar (lindrigt sagt... ) och att jag kan styra upp henne lite mera. Tala om för henne - när hon tar egna initiativ, vilket händer rätt ofta    - att det inte är ok. Typ. Låter busenkelt, men det är det inte. För mig, som tycker hon är jordens guldklimp och bara älskar allt hon gör. Nästan allt iaf.

I övrigt körde vi tungapporten, och tränade lite på att hålla och inte tugga, men där har jag sett en klar förbättring redan efter första gången hos Frida. Sen  håller det inte fullt ut än, men på sikt kanske...

(Det är ju också ett av kruxen, att jag vill att saker ska hända  så himla snabbt... och där har jag säkert också präglat Blixten...)

Sen jobbade vi på kampen. Shit vilken skillnad när Frida rockade loss med henne. Och visade henne, att kampen,  den är ovärderlig. Och håller man inte ordentligt - ja då ryker den. Och då är leken över...

Hon bet med hela munnen, höll som hon aldrig gjort annat och Frida slängde med henne kors och tvärs över halva Biskopskulla - och jädrar anåda vad hon höll. Vilken fröjd att se! Och utan tugg... dessutom.

Frida är oerhört tydlig med vad som är ok och inte, och det gör henne trygg i att när det är ok, då jäklar är det ok och det med besked. Frida tror kanske att det här med kampen sitter lite i självförtroendet också, och det beror på en del av tuggandet.

Sen gjorde vi "världens bästa övning" - också fokusträning. Fantastiskt gensvar. Roligt.

Så - pip, tugg och fokus. Fritt följ och apportering. Det var vad vi i stora drag gick igenom idag.

Så nu är det bara resten kvar. Att träna på det hemma...