... fyller fina Clara i morgon   .

SJUTTON ÅR!

Hur är det möjligt, tänker jag då? Hur fort kan tiden gå på en skala?

Men jo, det är sant. Det är 17 år sen hon kom som lite parvel till världen, efter att ha orsakat sin mor en halsbränna som inte var av denna världen. Och halsbränna, det ska man lida av när man har en bebis i magen med värsta kalufsen. Det stämde inte på Clara, dessvärre, för hon hade knappt ett hårstrå på huvudet innan hon var ett år.

Nu har hon mera, tackochlov. Och hon har vuxit upp till en toppenfin tjej med värsta blonda kalufsen.

Vi har firat hennes födelsedag idag - en dag för tidigt - bara för att det var söndag idag och inte i morgon. Och alla var lediga. Nästan.

(Utom jag som fick åka iväg mitt i kalaset och jobba en stund... men så är det i det här yrket...)

Clara fick massor av grejer, pengar och blommor. Och har varit glad och nöjd hela dagen...

Så - GRATTIS tjejen - på din 17-årsdag.

Vi   dig!

... åkte vi igår för att träna rapport.

Och lite annat småttochgott.

I nästan nollgradigt och ett oupphörligt snögloppande.

Men vem klagar? Hundfolk är ett särdeles tåligt släkte...

Emma och Petteri hade kallat ihop ett gäng som träffades på deras rapportbana - det var vi med Blixtra, Emma och Petteri med Dia, Ulf och Silvana med Donna, Elisabet och Ulf med Taylor och Emma och Robin med Ella.

Hur kul som helst, hundar på lite varierande nivå, vilket gjorde att allt inte gick helt fläckfritt. Jättebra träning.

Blixten hade inga problem mer än att hon kom in fel till A på båda skicken (B till A och C till A) vilket såklart innebar ett litet tidspåslag för hennes del, men i det här gänget var hon, tillsammans med Dia, den som låg bäst till tidsmässigt så det var inga bekymmer.

Däremot ville terrier-Taylor inte gå ut först på sträckan C-A, vilket gjorde att Blixtra skickades som etta istället för tvåa, och det är ju intressant att se hur hon löser en sån sak. DET kan ju vara problem om det vill sig illa.

Icke för Blixten, hon sprang glatt och fint till matte. Kändes härligt bra.

ALLA hundar var verkligen jätteduktiga, och jätteroligt att träffa lite nya hundmänniskor.

Emma och Petteri bjöd på härlig lunch i deras otroligt vackra och häftiga hus som jag för övrigt blir alldeles sjuk när jag ser och bara vill proffsfotografera - för det skulle bli sååå bra bilder:)

Här satt vi en stund och pratade och värmde upp oss  - alla var nog nästan snöblöta in på kroppen - innan det var dags för uppletande, vilket vi också gjorde innan vi sen åkte hemåt igen, på sen eftermiddag.

Tack till alla inblandade för en härlig träningsdag, roliga människor, bra hundträning och god mat!

Det här gör vi om!

... minglade vi i fredagskväll, kollegan Zandra och jag.

Å jisses vad man är ovan på just mingel och kallprat. Hujedamej. Nu gör vi det säkert med glans iallafall, och jag tror inte att någon egentligen märker hur obekväm man är i den sitsen.
Men ändå.

Visst längtade man hem lite till mjuksibyxor och Let's dance. Litegrann.

Men, vi hade en trevlig kväll. Med mingel, bordsplacerngar och härlig underhållning av TMMB (Too Much Monkey Business) och Hasse Braskereds dansgrupper. Och så själva galan då förstås, när man bland nomineringarna plockat ut en vinnare.

Fantastiskt roligt, och mycket värdiga vinnare, skulle jag vilja säga.

Läs mera om detta här:

http://www.unt.se/tierp/feststamning-pa-foretagargala-2373381.aspx

Så - kanhända blir det en ny tur till Företagsgalan nästa år. Trots mingel och obekvämhet.

När man väl är hemma igen känns det ändå som att man haft rätt trevligt...

... har vi gjort i veckan. Faktiskt åkte vi ut hela la familia, la spår och körde uppletande medan spåren låg.

Härligt att kunna göra det på kvällstid, och vi var hemma innan 21 och det var då fortfarande inte riktigt mörkt.

Eftersom min rygg fortfarande inte är bra, tar jag det lugnt med spår - jag lägger ut och Johnny spårar, det känns som det är det enda raka just nu - och alltför mycket kampande med glada hundar.

Att Blixten har löpt och att min rygg gör ont har också visat sig på ljudet, jag tyckte första veckan efter Frida-besöket var som rena himmelriket. Jag såg respons på mitt agerande med fokusträningen hela tiden - i hemmiljö, på träning och ja, över lag. Men nu är vi, om inte tillbaka på ruta 1, så åtminstone inte där vi var första veckan.

Men, vi jobbar på.

Här i väntan på startsignal:

Alla hundarna var jätteduktiga både på spår och uppletande just den  här kvällen, jag tror att det kan ha varit rätt gynnsamma förhållanden. Dvs ingen snöstorm...

Glada och nöjda, och slumrandes på lurarna en lång stund efteråt...

Härligt tyckte matte, och mattes rygg...