... är ett jädrans otyg. 

Hundarna nyser och fnyser - i Blixtras fall även reversed sneezings - och spårar sämre.

Blixten började runt jul, och det lät som om hon fått ett astmaanfall. Som om hon inte fick luft. Jag blev ju tokorolig och tänkte åka till Ultuna direkt, men sambon lugnade mig. Jag sov inte, bara låg och lyssnade till hennes andning.

Hon sov gott däremot. Ända fram tills jag somnat framåt småtimmarna - då sätter hennes omvändna nysningar igång igen. Och jag stod nästan kapprak upp i sängen av hysterisk oro och såg framför mig den dagen hon inte längre fanns.

(Har jag någonsin berättat att dramatik är mitt andra namn   ?)

Jag slängde ut vackra julstjärnor och omsorgsfullt planterade hyacintgrupper på trappen i vinterkylan   fortare än någonsin, tänkte om hon var irriterad i näsan pga det?

Men inte blev hon bättre.

Ringde veterinären i mellandagarna som trodde det var en vanlig förkylning - det hade varit mycket förkylningar med snuva och hosta hos hundarna i december - och jag vilade vidare. Tills jag insåg att det inte kommer att gå över, och tills Fia började fnysa och nysa attjoprosit flera gånger efter varann. 

Då var det dags att beställa Stronghold.

Sagt och gjort, idag hämtade jag det och det är som vanligt när det gäller hundar ingen billig historia.

Men ikväll ska de spottas bannemej hela högen med alla sex. Sen ska det väl vara slutnyst här hemma...

Som tur är - eller inte - ska detta kvalster inte smitta annat än vid direkt kroppskontakt. Så vi kan ju inte ha smittat någon annan, då vår sexhövdade flock aldrig kommer så nära som pussläge med någon annan hund...

Mer om noskvalster finns att läsa HÄR.