... försvinner lite för varje hund som tillkommer i flocken.

Tråkigt nog.

Det känns numera, krasst sett, som att det mesta handlar om hantering.

Hur löser vi långa dagar, vem kommer hem på lunchen och tar ut vilka hundar?

Och så vidare. 

Och nånstans på vägen försvinner lusten och orken att träna med sin egen hund, mycket på grund av att man så gott som alltid har en till fem andra hundar med sig.

Och hur inspirerande är det då?

Men, eftersom vi ska till Enköping på träningshelg nästa helg, förpliktigar det lite.

Så den här veckan har Blixten och jag faktiskt lagt lite fokus på stadgeträning igen - och det ger resultat, under förutsättning att man håller på, naturligtvis. Och då har vi roligt tillsammans.

Känns skönt och bra. 

Hoppas hitta tillbaka till känslan igen, då tävlingssäsongen snart är igång.

Återkommer i frågan.

... kom i mitten av januari. Och då med besked. En halv meter snö och massor av minusgrader.

Allt på ett bräde, till vår stora överraskning. Nu när vi börjat acceptera 50 nyanser av grått och brunt och mörkt från tidig morgon till sen kväll och dammsugarkörningar varje dag på grund av smutsiga hundar.

DÅ - slog kung Bore till, utan förvarning. Och i vanlig ordning lamslogs Sverige - med avåkningar, undermåligt plogade vägar och jag undrar också banne mig om inte ett och annat sommardäck satt kvar nånstans också.

När allting landat och solen började titta fram, känner man bara att det är så galet vackert så man nästan tappar andan. Såna här dagar/veckor/månader (för nu hoppas jag att det här ligger kvar en stund) är det en ynnest att få bo på landet nära  naturen. Man går i en ständig Narnia-känsla, och i ett ständigt lyckorus.

Och känner tacksamhet.

Här är vägen till mitt älsklingshemma i vinterskrud...

Ljungen på stalldörren har snöat igen totalt...

Och självklart har mogonstunden guld i mun...

Allt från morgonpromenaden när jag hämtat morgontidningen (i postlådan nästan en kilometer hemifrån - livet på landet   ).

Som sagt, andlöst vackert. Går man dessutom i skogen, förstärks sagokänslan.

Alldeles, alldeles underbart. Både jag och hundarna älskar det här...   

... speciellt när snön yr runt husknuten, plogbilen lyser med sin frånvaro och jag ska ut på jobb.'

Min lilla Golf tuffar på rätt bra - iochförsig - men som sagt, nog händer det att jag saknar dig...