... tar livet av mig. Ändå är han den bästa som finns - på det området. Och av dem jag provat.

Efter allt trassel med ryggont efter pulsandet förra vintern, går jag en gång i månaden hos Jocke. 

 
Å fy tusan vad han plågar mig. Ändå blir jag bättre efter varje gång. 

Men skönt är det inte, och inte är det billigt heller. Men ändå värt det. När jag har varit där och när han varit riktigt elak - som han kan vara - är jag inte människa på ett dygn. Fryser och ruggar och känner mig nästan deprimerad, vet inte om det hänger ihop med den tuffa behandlingen, men jag tror det eftersom det inte uppkommer annars.

Så - jag bokar väl upp en tid igen om en månad då...   

... har jag typ bara jobbat.

Inte tränat hund alls, bara promenerat lite för att få lite frisk luft efter hela dagar inomhus.

Började lördagen med visning av nyproduktionen på Cirkusplatsen - och vilken respons!

Jisses så mycket folk, jag hade knappt kunnat drömma om hälften. Jätteroligt, en strid ström av intressenter och nyfikna och vanliga dödliga mellan 11-15. Inte en lugn stund, så jag var bra trött när dagen var över.

Ett glas rött till middagen så var det plötsligt kväller...

På söndagen så vaknade jag till snöstorm. Ymnig sådan, dessutom. Som tur var lånade jag sambons 4-hjulsdriftskärra till jobbet, guld värt en sån här dag. Visade ett flerfamiljshus i Örbyhus dit det kom 18 sällskap som hade vågat sig ut i busvädret för att titta. Helt otroligt roligt. Varje sällskap var på 2-4 personer, så som ni förstår blev det en väldig massa människor. En sån här gång gäller det att skärpa upp sig och vara påläst, men det är också fantastiskt roligt med alla dessa människor. Efter denna visning - och ja, jag höll faktiskt tidplanen - var det så visning av en mindre bostadsrätt, dock med något färre spekulanter, men ändå spekulanter.
Roligt.

Sen var  det dags att återvända till kontoret i snöyran. Och då funderar man hur en del tänker.

Snön vräkte ner, det var snömodd och snörök så man inte såg alls långt framför sig. Mitt på 90-väg står då en bil mitt i körfältet och står stilla?! Hur farligt - och irriterande - som helst. Först trodde jag det hänt någon olycka framför den bilen, att nån stod på huvudet i diket eller så, men icke. Han hade bara stannat.

(För det förstår ni väl - att det var en han?   )

När jag sen kommer in till centralorten tvärnitar och  svänger en bil bara 90 grader vänster framför mig, utan att blinka - bara vrider om ratten - i detta modd som var. Men då jäklar la sig kärringen på tuten och pekade finger. Och svor.

Självklart kan man väl komma på att man måste svänga eller har kört för långt eller vad det nu är, men man får väl tänka sig för när det är ett sånt här himla dåligt väglag. Tur för mig att jag höll hyfsat avstånd och att sambons bil är nerlusad med dubb...

Så - det var den helgen. Bara promenerande, med andra ord.  Men vi överlever nog det också.