... harjag fått hjälp med idag, av bästa Clara Olsson (raederle.blogg.se).

Fint blev det, och nöjd blev jag. 

Hallelujah!

Och som ni ser - än får Bästa (?) Blixtra hänga med ett tag...

... och så kändes det idag.

Att det är dags att sätta punkt - och det ordentligt - för vår 6-hövdade flock.

Någon får tyvärr stryka på foten för att vi ska få ett fungerande familjeliv igen och vem det blir vet jag inte.

Skulle gå en pinksväng med hela gänget innan jag åkte ner till jobbet, allt var frid och fröjd.

Dunder gjorde lekinviter till Blixtra och hon hängde på.

DÅ exploderar Yksan och slänger sig - rasande - i nacken på Dunder. Och slagsmålet var ett faktum.

Blixten vände hand totalt, och hängde på. Jag fick än bort Yksan, än Blixtra, men så fort jag släppt fokus på en utav dem, var de på honom igen. Jag kämpade, var förbannad och skrek åt dem, men ingen brydde sig. Inte förrän jag hämtade STORA sopkvasten i stallet. Och jag kan ärligt säga att jag hade kunnat göra mig riktigt, riktigt olycklig idag, för FY FAN så trött jag är på hundar som inte kan höra vad man säger. Och Dunder, ja han är den enda som är riktigt oskyldig i den här härvan. För HAN vill inte slåss. Han muckar inte ens. Han vet sin plats, numera.

Men tydligen räcker det inte.

SÅ, nu är  det SLUT. SLUT på att ha 6 hundar. Åtminstone som jag ska gå ut med. 

Att jag dessutom hela tiden får höra att hundarna bara slåss för mig (vilket naturligtvis inte är sant) gör inte att jag tycker det är roligare. 

Som det känns idag skulle jag t o m kunna omplacera Blixten, som i alla år varit mitt   . Men inte idag. Naturligtvis kommer jag inte att göra det,  men  någon av de  andra  två får tyvärr stryka på foten. På något vis.

Polisen har inte hört av  sig om L-test, och ska jag vara ärlig vet jag inte om det egentligen är Dunder som är det stora problemet. 

Så. Vi får se vad som händer, men något måste hända. Snart. 

Annars kan det hända att jag tar Blixten under armen och ger mig av. För nu är jag trött  på det här.

Riktigt trött.