... och jag tror inte det är sant.

Sambon och jag har bokat en veckas skidsemester med jyckarna i Säfsen.

Härliga Säfsen.

Nära och bra, och fina skidspår. 

Å vad jag längtar. Har liksom tappart bort känslan av att vara ledig, men det ska bli såååå skönt.

Hoppas också tjejerna kan ansluta i slutet av veckan, det vore ju toppenkul att få några dagar tillsammans och mysa  lite. 

Lääääääängtar...  

... måste väl ändå vara ett djävulens påfund?

Fråga mig, som har tränat det på kvällskvisten. Jag  tycker min Blixtra är en lyhörd, och framförallt självständigt tänkande hund (det har hon efter sin mor, Sennivikens Älska, för er som undrar), men här går våra förväntningar om vad som är ok verkligen isär.

Och jag blir så besviken så jag  (nästan?) gråter. För jag får det inte att funka. Fullt ös ut till gruppen - nemas problemas. Men därifrån och saktagående - jo tjena. Jag nöter, och nöter och nöter. 

Vi får väl se om - eller när - detta nötande ger resultat. 

Men roligt är det inte. Tycker jag. Blixtra tycker ju typ att all träning är rolig, så för henne är det ändå bättre än ingenting. 

Knasmajan. 

Här med hela gänget i snögalopp - fångat av Clara Olssons kameralins...

Efter en sån här jobbsöndag kan reglerna revideras lite...   

Skojar bara, men tyckte den var så himla rolig...

... var det idag. Ni som läst tidigare inlägg, såg hur härligt min morgon startade. 

Med ett totaldött fastighetsdatasystem - när man åker ner till 8 på kontoret, en timme innan det är dags att åka på visning , för att hinna förbereda kontrakt. Jo tjena.

Nu löste sig detta under dagen, så jag hann fixa det mesta innan dagen var slut (allt för att slippa sitta hela söndagkvällen hemma med detta...)

Började dagen med en bokad visning kl 9.30 i Söderfors - som kan ge utdelning. Dvs familjen var så intresserad så det kan bli kontraktsskrivning om köpare och säljare kan mötas.

Efter det hade jag ytterligare en bokad visning kl 11, med en spekulant som hört av sig i veckan och ville titta.

Jag gick runt och öppnade överallt (jordbruksfastighet), tände lampor och förberedde.

Och väntade. Och väntade. Och väntade.

Och ingen spekulant dök upp. Jag ringde - inget svar. Jag messade - inget svar.

När kl var 11.30 insåg jag att spekulanten förmodligen hade något roligare för sig. Att den inte tänkte på att den kunnat meddela mig, så jag också hade kunnat ha något roligare för mig, var ju lite tråkigt   .

För jag menar, även om jag är fastighetsmäklare och älskar mitt jobb, finns det ju roligare saker även för mig en söndag att pyssla med, än att sitta och vänta i ett tomt hus på spekulanter som inte dyker upp och inte behagar höra av sig. Nu kan man ju också ha fått akut förhinder och det kan jag ha full förståelse för.

Men jag vet också, att många tycker att fastighetsmäklare skall ställa upp när alla andra är lediga - och det gör vi ju också - men för den skull behöver man inte agera respektlöst. Vår tid är också mycket värd - för oss.

Därpå var det visning på nästa jordbruksfastighet - å vad jag älskar att ha visningar   ! 

Hit kom det en präst (med familj), en lokförare och en stockholmare. Kanhända är någon av dem en potentiell köpare - jag hoppas såklart det -  men jisses vilka underbart trevliga människor!

Ni gjorde min dag - helt klart. Tack till er för det (även om jag inte tror att ni är medvetna om det själva   )!

Sen blev det en timme till att snickra kontrakt, nu när fastighetsdatasystemet var samarbetsvilligt igen, så min arbetsdag blev 8 - 16. Då åkte jag hem till gubbe och hundar och tog en timmes promenad på skogen.

Å så ljuvligt...   (i dis,  duggregn och pulssnö...)

... och känslan när man åker ner til kontoret okristligt tidigt för att hinna förbereda kontrakt innan dagens visningar - och upptäcker att fastighetsdatasystemet ligger nere...

Alltså - jag lovar, man kan verkligen hålla sig för skratt...

... för vi många och långa diskussioner, jag och sambon.

Bra sådana, för det mesta. Om hundar, om jobb - ja, faktiskt om det mesta.

Under hösten återupptäckte vi bastun, som har funnits sedan vi flyttade in (såklart) men som vi aldrig har använt. På kul provkörde vi den under senhösten, och den funkar ju hur bra som helst. 

Detta har gjort att vi fått en ny vana (eller ovana?), några gånger i månaden (gärna efter en hel eller halv dags hundträning, när man är lite lagom genomfrusen, trött och blöt...) har vi bastat på lördag eftermiddag, nån timme sådär,  för att få upp värmen innan middag. Oftast är det dagens träningsresultat som dryftas - vad gick bra, vad gick mindre bra, vad kan vi göra bättre/ändra på/tänka om. Rätt bra med reflektioner efter träning också.

Fint som snus, och jag tycker det är rätt ok faktiskt, trots att jag inte är finne...  

... och ledig dag.

(Med undantag för en och annan angenäm budgivning då   ...)

Och ledig dag på helgen betyder hundträning. Såklart.

Johnny & jag packade i mallarna i bilen och for till skogs. Började med att slänga ut två spår i den djupa blötsnön (puuust och stånk...) till Dunder och Yksi. 

 
Rastade allesammans och därefter tog vi bara med oss Blixtra och körde några korta (A-B: 250 m, B-A: 250 m, A-C: 500 m, C-A: 750 m, vilket betyder att vi förlängde A på sista skicket, bakåt). Fokus på tystnad, och så vill jag se om hon markerar något på frambenet (som hon gjorde förra helgen) för då blir det genomgång. 

Kan ju ha varit något så enkelt som en sträckning, men med mallemammans pålagringar i minnet vill jag inte riskera något. 

Tänka sig - Blixtra var tyst och fokuserad, springa vet vi ju redan att hon kan, och det gjorde hon även i dag med den äran. Fina, fina. När hon inte slåss...

Här på väg in på förlängningen på A (sista skicket). Inte så himla enkelt att hålla i kampen och springa bakåt samtidigt som man ska fota...

Sen var det spår, Johnny med Dunder och jag med Yksan. Lilla Y har väl aldrig spårat så bra någon gång som hon gjorde idag (åtminstone inte med mig i linan). Det var t o m så att jag var tvungen att sno linan om handen för att hålla emot, såpass låg hon på. Och det hör inte till vanligheterna. Fokuserad och framåt. Blev lite distraherad när hussen och Dunder hittade sitt slut och tjoade för det, men jag  väntade ut henne och så gick hon på igen. Hade bara tre leksaker (IKEA-mus, tennisboll och boll med snöre) låg i spåret, och det var inga som helst problem.

Dunder hade också spårat klockrent, roligt. 

Sen hann vi gå en sväng med hundarna innan det var dags att åka hemåt och ta emot fikafrämmande som skulle dyka upp på eftermiddagen. 

Alla glada och nöjda, både matte, husse och mallar   .