... utan dess like har det varit hela helgen. Inte bara 50 nyanser av grått, utan 100.

Fy tusan, så tråkigt. Nästan all snö är borta, grusvägen har blivit lervälling igen, överdragsbyxorna är mera grå än svarta, hundarna leriga upp över öronen och bilen likaså.

Suck. Dubbelsuck. 

La ut tre spår på förmiddagen, medan sambon kollade tremilen. Ett åt Isa, ett åt Yksi och ett åt Blixtra. Och så ett godisspår åt pudel-Bella.

Började med Isa (samtidigt som Clara började med Bella. Precis då fick vi besök av en förvirrad jackrusselhanne som förmodligen känt den fantastiska doften av löptik och letat sig upp till oss, kan  man anta. Men han var lätt att bli av med, och hundarna spårade utan problem klart utan något större avbrott, fantastiskt bra gjort, skulle jag vilja säga!). Isa har ju varit lite okoncentrerad i spåret, har hon passerat viltspår vill hon gärna gå av och kolla  läget innan hon fortsätter. Dock inte idag. Spårade precis i spårkärnan, plockade pinnar och hade bra driv. Brukar lägga en pinne rätt tidigt i spåret till henne, för det  tycker hon är kul och då ökar det direkt intresset för spåret. 

Sen var det Yksis tur, hon fick ett lite mer kringelikrokspår som gick både på gärden och i skogsdunge, över stock och över sten. Också fint drag i linan och intresserad av spåret. Plockade alla pinnar.  Kruxet är ju lite med henne att hon efter varje pinnes busstund liksom frågar sig vad hon ska göra nu? Idag försökte jag vänta ut henne ordentligt, och tyckte att det funkade bra. Berömde henne också några gånger på spåret när hon gick fint i vinklarna eller tog rätt sida om ett träd osv, och jag tror hon växer av det också. Roligt!

Så var det Blixtens tur och som hon hade laddat. Hon hade ju full koll på att jag lagt ut spår (hämtat pinnar) och spårat med de två ungslynglarna först. Och då är det inte nådigt,för då är Bästa B riktigt uppsnurrad.

Så vi körde sele på och sitta ner. Och vänta på fokus. Som självklart kom rätt snart, då hon börjar greppa i våra träningssituationer att - inte tyst - inget jobb. Släppte på så hon fick leta upp spåret och det gick bra. Men hon var lite för laddad. Spåret gick över gärden, över grusväg, över ridbanan (vilket är jäkla svårt för henne, varje gång) och sen ner på fält igen, med spetsvinklar hit och dit.  Och skogspinnar som är ca 3-4 cm långa. Missade en, men hon hade jobbigt att koncentrera sig på spåret, hon nös ochfnös så jag tycker hon gjorde ett bra spår ändå, under de förutsättningar som var för dagen. Hon tog alla pinnar utom den som låg på ridbanan. Och älsklingsbollen som slut, naturligtvis.

Duktiga vovvar!

Efter lunch var det dags för övningskörning med Clara, och då var både sambon och jag med. Packade i överdragsbrallor och ice-bugs, och Bästa B. Hoppade av i utkanten av Tierp och promenerade hem. 

Fy vilket skitväder, rentutsagt. Tre plusgrader och duggregn. Och lera, lera och lera.

Tur att Bästa B inte bryr sig ett smack om väder och vind. Allt är lika roligt, hälsar hon. Dessutom är hon inte det minsta rädd för vatten, och det underlättar ju såna här dagar.

Så upptäckte hon att jag hade älsklingsbollen i jackfickan, vilket resulterade i att vi körde lite fritt följ utan pip, sidoförflyttningar och stegförflyttningar - och ljud = ingen belöning. Tyst = bollen.

Roligt. Nu var det ju bara hon och jag i en helt annan situation än på t ex klubben med andra hundar, så klart är att det underlättar. Men glad blir ju jag ändå...   

Sen var det bara av med blöta kläder och slänga i tvättmaskinen och hälla upp en stor mugg varmt kaffe.

Nu har jag banne mig gjort mitt på hundfronten för idag...

... har legat på lightnivå i helgen. På grund av nys och fnys och hosta.

Fick precis höra på omvägar att kennelhostan är utbredd både i Uppsala och i Stockholm, så det är säkert det vi drar med. Men hundarna är mycket bättre.

Igår plockade vi med oss uppletandegrejerna på promenaden, och körde några korridorskick med mallarna.

La ut fyra föremål, körde Blixtra - fokus på lugn och tyst innan man får jobba, när hon var klar var det ut med fyra grejer till och Dunders tur. Han yrade runt en del, men hittade alla och var duktig. Till sist Yksan som är en glad filur och plockar ett par stycken och sen tycker hon att hon är lite färdig. Men med lite motivation plockar hon resten, och hon var också jätteduktig. Till slut.

Dunder väntar på sin  tur:

Och Blixtra har jobbat klart och tränar på att ligga fint och vara tyst...   

Sen en prommis på det, så var alla glada och nöjda hela långa kvällskvisten sen...