... en timme ikväll, med Vinna. O-skönt, då hon har svårt att gå bra i koppel. Men ju mer man tränar, desto bättre borde det väl bli   ?

? är en stor del av livet.
Idag kom dessa med posten:

Jag ser fram emot att börja läsa!
Dessa har jag sträcklyssnat på och de rekommenderas verkligen, jättebra!

... i Uppsala. Någon som minns den här gamla tyska synthpopgruppen med storhetstid under 80-talet? Jag gör det definitivt.
Igår uppträdde de på Parksnäckan i stadsparken i Uppsala, jag och en kompis Jeanette hade köpt biljetter.

Innan showen var vi och åt på Brasserie 21 som ligger alldeles i närheten, tillsammans med vännen Christina (som sedan åkte vidare till ett jaktmöte i Almunge). Jättetrevligt!

Sen vidare till Parksnäckan. Regnet upphörde och solen glimtade tillochmed fram nån gång. Och så Alphaville på scen! Det blev en kväll helt i nostalgins tecken, Forever young, Sounds like a melody, Big in Japan mfl mfl.

"Hoping for the best but expecting the worst. Are you gonna drop the bomb or not"

SÅ BRA!

... blev tvärt dålig i tisdagskväll. Min ena hund alltså, en malleflicka på dryga 7 år, som väl knappt aldrig varit sjuk eller skadad i hela sitt liv (peppar, peppar   ) och därmed inte heller hunnit utveckla något agg mot veterinärer, tackochlov).

Får jag säga det själv, så är hon en utav de vackraste mallarna som vandrat på denna jord   .

Men som sagt, tisdagkväll och vi hade varit ute, kommit in och hundarna hade ätit. Dags för Allsång på Skansen och hundarna sprider ut sig i soffa och fåtölj. Plötsligt hör jag, när Pirran ska ändra ställning , att hon gnyr som om hon skulle ha ont   .
Kom som från noll och ingenstans.
Kände igenom henne men hon reagerade inte (ben och tassar). När jag sen skulle släppa ut dem på kvällskissen var hon som att hon inte riktigt ville stå upp, hon satte sig så snart hon fick möjlighet.
På natten kröp hon upp i sängen och ville vara nära - annars sover hon mest i sin bädd på hallen - och gnydde varenda gång hon bytte sovställning.

Jag ringde veterinär - och ni som har djur vet hur svårt det är att få tag på en veterinärtid those days, men jag hade tur och skulle få komma till veterinärstationen i Hökhuvud samma fm.

Lilla    som hon skrek när jag lyfte in henne i bilen. Veterinären hittade heller ingen hälta eller smärta i benen, blodprover var bra, tempen likaså. Så med uteslutningsmetoden diagnostiserades hon med diskbråck och blev ordinerad strikt vila och Metacam i 10 dgr. Och ja, enligt veterinären kan diskbråck komma så fort och även försvinna helt för att inte komma tillbaka med rätt behandling.

Så med det åkte vi hem och jag tycker jag ser en förbättring hos henne redan idag, fredag, men det beror säkert på den smärtstillande medicinen.
Hoppas nu vid Gud att det håller i sig även framöver!

Idag skulle min älskade följeslagare och bästa vän fyllt 13 år.

Som jag saknar dig, Bästa bästa Blixtra. 

Det absolut värsta med att ha hund, är att tvingas följa dem till sista vilan   .

... är ingenting att leka med. Själv är jag galet allergisk mot jordgetingar, främst, även vanliga getingar, och det resulterar i att jag får en anafylaktisk chock om jag blir biten.

Tagit från nätet:

Anafylaxi är en akut, svår, snabbt insättande systemisk överkänslighetsreaktion från flera organsystem och är potentiellt livshotande. Anafylaktiska reaktioner kan börja med lindriga symtom som efter några minuter blir häftiga och livshotande.

För min del betydde det senast jag blev biten av EN jordgeting att det kom två ambulanser med tillhörande personal OCH en ambulanshelikopter som tog mig till Ackis. (Tack gode Gud för fantastisk sjukvård när den behövs! Och om jag i ett tidigare inlägg gnällde över att ha pröjsat 200 kr för ett 5-minutersbesök hos distriktssköterskan för att ta blodtryck, tror jag inte jag betalade mer än 350 kr för detta pådrag som förorsakades av ett getingbett, inkl full personalstyrka på intensiven och några dagars kvarstannande för observation. Så det jämnar väl ut sig i slutändan...   )

Jag har ju hundar och det innebär ju att jag rör mig mycket i skogen. Dock får jag undvika råskog under tiden mitten av maj till september. Häromkring där jag bor finns mycket jordgetingar. Galet frustrerande att bo i skogen - nästan - och inte kunna röra sig fritt. För mig som är en naturmänniska och hundälskare är detta ett handikapp. Jag plockar ju t ex inte svamp längre. Jag vågar inte. När jag var inne för jordgetingbett senast, fick jag beskedet (då reaktionen kommer så snabbt och jag tappar medvetandet) om att man inte vet om jag klarar ett jordgetingbett till. Känns ju sådär att höra   .

Allergin utlöstes - eller den kanske alltid har funnits där, jag vet inte - av en promenad för 20 år sen med hundar och sambo i en eländig terräng. Jag fick tretton bett på överkroppen och rasade ihop på ett gärde, så ambulans fick tillkallas. Och det var väl inte så konstigt, tänkte jag - TRETTON jordgetingstick är väl inte att leka med!

Blev erbjuden allergivaccinering (vilket i princip innebär att man sprutar in getinggift i kroppen i en ökande dos under fem år och vilket jag också tackade ja till) och fick utskrivet adrenalinpennor. Vilket jag inte alls tog på allvar. Allergivaccinationen avbröt jag efter en gräslig ledinflammation efter 2,5 år då man kunde med lite reservation härleda denna inflammation till sensibiliseringsbehandlingen.

Alla dessa år som jag trampat runt i skogen med ungar, hundar och hästar UTAN adrenalinpenna kan idag framkalla ångest hos mig. Vad jag skulle ha utsatt alla andra för, om jag blivit getingbiten. Numera har jag alltid adrenalinpenna med mig, och då menar jag ALLTID och ÅRET RUNT. Jag har blivit getingbiten av nån slöing som legat och vilat på en fönsterbräda i november, så jag garderar mig alltid.

Hemma har jag utrustat alla ingångar med bruna kompostpåsar som jag fyllt med papper, impregnerat med getinggift / insektsmedel och satt upp (så getingarna som kommer ska luras att tro att det redan finns ett etablerat getingrevis här), och det har funkat hyfsat (jag vet iofs inte hur det skulle ha sett ut annars?).

Jag bor numera ensam i ett timmerhus på landet, där det säkert finns getingar i timmerpanelen för jag hittar dem nu och då inomhus, trots att jag typ har ett hermetiskt tillslutet hus (myggnät och stängda dörrar), vilket såklart är lite otäckt. Häromkvällen tog min ena hund ett bett från en slöing som låg i sängen (!) så numera skakar jag alltid av sängkläderna innan jag lägger mig. 

Som sagt, inte roligt. Det är förenat med mycket ångest, denna getingallergi, dels för min egen del men även för att jag inte alltid har möjlighet att ge hundarna det som de riktigt behöver under sommarhalvåret.

Men men, vore det inte det här, så vore det väl något annat...

... som tusan är jag. Förra sommaren - min första som ensamboende i mitt hus på landet - var vi glädjande nog mycket förskonade från åskväder. Möjligtvis något litet muller i nån utkant, någon gång

Men inatt bröt helvetet lös!

I appen Blixtvakt kan man se var det åskar, och så här såg det ut inatt. Började efter kl 23 när jag ff låg och läste, och höll på till 6-tiden imorse, så gott som oavbrutet. Jag var så rädd - och Pirran också, min äldsta malletik, där jag nog får ta på mig skulden till det obehag hon känner. Vi låg sked under täcket och höll för öronen medan det blixtrade och small så det stod härliga till.

I sängen bredvid ligger Vinna-Pinna helt obekymrad med tassarna i vädret och storsnarkar. Skönt   

Hann ut med hundarna på morgonpromenaden då det var uppehåll, sen var det dags igen. Himlen öppnade sig och åskan stormullrade. Huvaligen, måtte det ge med sig nu   !

... inatt.
Med den sortens hundar som vi har - mallisar - försöker vi hjälpas åt så långt det går. Och igår skulle Clara och Filip på bröllop och kunde inte vara behjälpliga - ex-sambon hjälpte dem med hundvaktande - så när Sofia skulle ut på galej hamnade hennes båda mallepojkar hos mig

Är väl inte odelat jätteroligt men hundarna funkar bra ihop, tackochlov.
Så här såg morgonpromenaden ut!