... har vi varit ikväll, Vinna och jag.

Vilket äventyr, för oss båda!

Jag vet inte hur många kvällar jag har gått med hund - läs Vinna - i ena handen och vattenspruta i den andra för att få henne att sluta valla bilar. Där jag bor är det just inte någon biltrafik och jag vet inte om det kan ha utlöst det här beteendet. Att jaga bilar är BIG NO   . Det har vi fått hyfsad fason på, även om jag kan se att hon ff kan triggas av billjud, gärna annorlunda sådana. Man får vara på sin vakt hela tiden.

Nu är det bara resten kvar. Hon är ju SÅ GLAD i människor och vill hälsa på ALLA. Vilket såklart inte går för sig. Med hundar är det si och så. Stora lugna hundar passerar vi lugnt och fint, men om det kommer en liten lurvtuss som gör utfall (skriver så för oftast är det småhundarna som bär sig åt så) så kan hon svara upp med full kraft, från 0 till 100 på en tiondels sekund. Och då gäller det att inte gå och såsa, för då krävs både ett och annat utvecklingssamtal   !

Nog för att vi bor på vischan men det har ju alla våra hundar gjort, de är ju uppfödda här, och vi har väl aldrig haft bekymmer med vare sig bilar eller andra hundar tidigare?

Vi kämpar på, idag gick det jättebra, men trötta blir vi! Jag somnar i fåtöljen framför TV:n och hon i soffan eller bädden   .

... och årets första vårmånad!

Vi förväntar oss så mycket av dig - sol, längre dagar, lägre elräkning och utbetalning av elstöd.
Amen   .

(Mars förpliktigar   )

Så sant.
Plockat ur Olle Carlssons bok Fridtid - 365 tankar om sinnesro   .