... för andra gången!
Förra löpet började 19/12 och nu 14/6, nästan exakt på dagen 6 månader emellan. Plättlätt att komma ihåg - löp till jul och till midsommar, hoppas det håller i sig så   !

Idag var Lennart och Taco på genomresa (bor långt nere i Skåneland annars) och mellanlandade hos mig. Så roligt!

Fina goa Taco   !

Så himla skoj att ni kom förbi!

...i dagarna två.

Sofia är på kurs i Stockholm så mallepojkarna är här från tidig morgon till sen kväll.
Nu har det inte varit några långa promenader utan utevaron har mest handlat om snöskottning (tackgodegud för en stor och inhägnad tomt   ).

De är ju inte till någon hjälp utan det är ju mera att de river ner den snö som jag skottar undan.

Sen är det gott med en griseknorr till mellis!

         Made for action Vienna

 ... skrev Vinnas uppfödare till mig på messenger med hjälp av Google translate, när jag bad henne berätta något om henne. Vinna är ju född i Belgien, vilket gjorde att hon var 16-v-ish när vi hämtade hem henne, med tanke på rabiesvaccinering osv.

Och jo, nog är hon en free spirit. Hon hade inte kunnat beskriva henne bättre   .

Hon tar sig ur hundgården om det är något roligare på andra sidan nätet (läs Pirran och jag tränar duttsök i hästhagen, eller kör lydnad på grusplanen framför stallet). Hon klättrar inte över, utan får upp grinden på något mystiskt sätt. Om hon måste vänta på sin tur. Vänta, vad är det för konstigt ord?

Hon tar sig ur bilen genom att på något vis krypa igenom nätet mellan baksätet och bakluckan (läs om Pirran och jag spårar och kör uppletande och hon mot förmodan får vänta på sin tur   ). Nu är förhoppningen att hon snart har blivit så pass stor så hon inte längre kommer igenom öglorna...

Hon seglar som en havsörn över gärdesgården (som typ alla våra hundar i alla tider respekterat och stannat innanför   ). För det mesta står hon så fint på en gruskulle på uppfarten (grus som ska skottas in i hundgårdarna när andan faller på men som nu blivit en Lejonkungen-klippa för Vinna, och ser ut över nejden (läs bondens osådda fält som ligger runt vår lilla gård) och alla rådjuren (har en flock på 15-20 rådisar som går och betar, helt oförskräckt utanför gärdesgården). Men det har hänt att jag fått hämta henne nere i byn, när något har varit så pass lockande att hon inte kan stå emot.

Om en free spirit också innefattar att man inte alltid tycker att man behöver samarbeta, så - tja, det går väl också in under epitetet. Åtminstone nu, där hoppas vi på bättring. Annars kommer matten att vara väldigt tunnhårig om en stund (läs sliter sitt hår   ).

Det är ju tur att hon är fruktansvärt gullig emellanåt - märk väl, emellanåt          

och jag hoppas vi har många roliga år framför oss, och att jag inte alltid kommer att behöva slita mitt hår!

... som hon kallas - Storlurs Piri-Piri - är ju en av valparna i Kryddkullen med Blixtra som mamma och Anna Lindelöfs Sladden som pappa. Hon fyllde 7 år den 12/2 2023, och jag såg att hon fick på tok för lite egenplats i det grattis-inlägget. 

Pirripirran är, som jag brukar säga, lite eljest. Vad det innebär vet jag inte riktigt om någon skulle fråga, mer än att hon är lite annorlunda. Hon är uppväxt med mamma Blixtra som alltid tagit allt ansvar, och sedermera flyttade brorsan Pepp (Svartpeppar) tillbaka hem som efter att Blixtra gick bort, axlade hennes ansvar. Vilket innebär att Pirripirran aldrig har behövt tagit något ansvar för att vakta hus eller gård.

Jag bestämde mig för att behålla henne när kullen var en vecka gammal, och det här hade ingenting att göra med att hon skulle bli en fantastisk brukshund, inte alls. Det var   som styrde, helt och hållet. Orutinerat, jag vet, och det har jag också fått höra genom alla år. Hon var minst i kullen, och hade ett helsikes humör. Hon jagade hare redan som 4-mån valp och har sen dess varit jakttokig. Vi tävlade appellspår när hon var dryga året, och sedan lägre rapport med uppflyttning i båda klasserna. Eftersom hon då hade lite svårt att hålla ihop, bestämde jag mig för att hålla uppe med tävlande tills hon balanserade sig. Och vi har väntat, och väntat...

Vi tränar numera för husbehov, hon är alltid med, och hon är såklart numera min no 1    och även bonusmamma till Vinna, som hon har fostrat efter bästa förmåga (nåja...  ).

Om Pirran inte har förärats med talang som bästa tävlingshund, har hon många andra kvaliteer. Hon är min bundis, hon vaktar numera hemmet   efter bästa förmåga, hon varnar mig handfast för getingar    då jag är sjukt allergisk mot getingar - det har hänt att hon väckt mig på natten om vi fått in en geting genom öppet fönster, hon har också puffat på mig i fåtöljen när jag halvsovit framför TV:n och det krupit en duvven geting på armstödet. Jag fattar inte hur hon har fått det här att hänga ihop - men det spelar ingen roll, hon är en riktig bundis och jag tycker så mycket om henne   !

... idag   

Var tar tiden vägen?
Mamma Blixtra finns ju inte längre, men alla kryddorna tuffar på och såvitt jag vet lever alla och mår bra i högönsklig välförmåga   !

Grattis till er alla - här firar Pirran, Pepp och Muskot med spår och upplet och så varsitt märgben på det!

... och hur fort går inte tiden?

Ett helt år sedan Kryddkullsbebisarna var så här små...

... och du käre värld vilka underbaringar. Och nu har de vuxit upp till ännu större underbaringar   ...

Tiden går fort när man har roligt, sägs det. Idag fyller Kryddorna - Piri-Piri, Muskot, Taco, Svartpeppar, Chili, Mejram och Curry ett år!
Stort grattis - och till alla hussar och mattar; ser fram mot utförlig rapport om hur det första året gått!