... tycks de tänka. Ryttare med klös och hästar med ös bangar inte för en hoppträning i hällregn. Sista skutten för pay'n'jump i Gimo på onsdag kväll...

... har ni inte glömt va? Hon är kvar hos Maria i Bollnäs - än så länge. Hon har klarat sig från fång - ända fram tills idag. Vilken lömsk jäkla åkomma. Från en dag till en annan bara. Så nu står hon på boxvila och får Metacam och vi håller tummarna för att den akuta fasen går över fort som 17. Man mår så dåligt när de har ont, de stackars djuren som inte kan förklara själva.

Krya på dig, Tittiflickan, så kanske vi syns snart!

... och Edwin på sommarbete. Lugn och stilla ro.

Visst är det härligt med sommar?

... på Västlands Gård har vi varit på ikväll med Sofia och Edwin. Mycket uppskattat. Ett helt gäng tjejer - för dagen 5 stycken tror jag - med varierande hästar som tränar varannan vecka för instruktör. Jätteroligt att titta på.

En brokig skara av varierande hästar - Edwin, några fullblod, en korsning halvblod/fjording och så en urläcker ardenner. Och Bengan - ja han pekar med hela handen (som vanligt:):

Här Sofia & Edwin efter urlastning (ilastning både här och där gick som en dans - lugnt och fint, ett rent nöje!):

Edwin gick lite på tå - mycket nytt var det...

Både Sofia och Edwin var trötta och blöta av svett efter träningen, så den visste nog var den tog...

... tycks trivas bra hos oss, och tillsammans med Edwin. Nu går de ute dygnet runt. Hänger inte direkt varann i svansarna, men tycker det är skönt att ha varann. Funkar bra, this far, hoppas det håller i sig.

En jättetrevlig, social och sällskapssjuk kille. Med mycket egen vilja:)

... har vi fått idag. En 5-årig fjording som heter Allyson men kallas för Allys.

Verkar tycka om mat...

Edwin funderar vad det är som händer...

Wille också...

Inatt får de stå inne och snosa på varann genom gallret och imorgon får de gå i skilda hagar och titta lite på varann på håll, så släpper vi ihop Edwin & Allys i morgon kväll. Hoppas det går bra! Äntligen får Edwin sällskap på betet!

... kunde man rabbla om man så väcktes mitt i natten i yngre dagar. Det vill säga för VÄLDIGT många år sedan. Men än idag sitter vissa strofer kvar...

Nu när jag är sorgsen över Wille kom den över mig...

Tag mig ej från min moders sida
när som nyfött föl jag går.
Vänta med att på mig rida
till mitt fjärde levnadsår.

På min rygg skall jag dig bära
i galopp - på solskensritt.
Men tillbaks till stallet, kära,
låt mig då få gå i skritt.

Ge mig foder, rykt och vatten.
Ha tålamod om jag är stygg.
Och i kalla vinternatten
lägg ett täcke på min rygg.

Rengör sadel, träns och rem.
För ej oljud i mitt stall
- tänk på att det är mitt hem.
Stäng min dörr mot vinden kall.

Jag vill leva för dig bara,
om min bön du nu förstår.
Då skall jag för alltid vara
din bästa vän i många år.

Och när min levnads slut är nära
tag mitt liv med varlig hand.
Led mig sista biten, kära,
till hästens evigt gröna land.

Visst håller den fortfarande? Och gråtfärdig blir man...

... har jätteont i fossingarna. Har ätit en kur Metacam och är bättre vissa dagar och sedan sämre igen. Ikväll har jag haft ute hovslagaren igen som tog av skorna och verkade ner tårna, men nu är han riktigt eländig, Willeponken. Har ringt veterinären på telefonsvararen och hoppas få kontakt i morgon bitti, få se om han kan ge honom någon mirakelkur.

Det är så fruktansvärt att se honom ha så ont. Nu får han (och Edwin också, såklart) stå inne på mjuk torvbädd hela natten, och Wille tillsammans med en tapp torrhö... Lilla gubben - vad är det här för liv? Så bedrövligt...

Här Wille den sommaren han kom till oss - rund och go och fångfri:

Tjurig och envis - precis som en shetlandsponny ska vara - och han slängde av ungarna för varv. Men ett hjärta av guld har han, vår lilla maskot. Och tänk så mycket roligt tjejerna har haft med honom - och så mycket de har lärt sig på honom. Här framför vagnen - som han älskar: