... och några bilder (undrar om det har med åldern att göra att man uppskattar naturens skiftningar mer & mer?):

Fina morgnar är det iaf, när det är minusgrader och frosten gnistrar...

Jag älskar verkligen hösten, så det här är verkligen min årstid...

Och så ståpälsfrost;-) på en stolpe som min mobiltelefonkamera inte riktigt hängde på:

Och så hundarna på dyngen, letandes härligt utanpåfrysta hästbajsar att plocka med sig och gnaga lite på innan frukost;-)

Har fått ringa igen till Råttfångarbyrån Nomor. De har varit ut till oss en gång tidigare i höst (tänkte jag skulle förekomma de små illbattingarna, men hej vad jag bedrog mig;-).

Jag kommer aldrig aldrig aldrig att förlika mig med att ha mössens julafton hemma i mitt hus - jag ska kriga så länge jag orkar!

Eftersom vi fortfarande har en del kvar att renovera - typ vedspis i köket och kakel - är det lite E4 för mössen rätt in i köket. Än så länge har de nöjt sig med det stora skafferiet, men nu vill de utöka sitt revir vad jag har förstått. Aldrig!

Så nu har vi fyllt på med råttgift på korsen och tvären för att hejda deras framfart. Hundarna har blivit förjäkla duktiga musfångare, men det är ju egentligen inte det som de ska behöva lägga sin energi på...

I stallet har vi ju en och annan mus, men det lär vi väl få leva med.

Men inte inne. Kriget fortsätter!

Finns det något härligare än dessa senhöstmorgnar när temperaturen visar på minus 3-4 grader och solen börjar gå upp. I morse var en sån morgon, här på landet. Kunde inte låta bli att ta några mobilbilder på omgivningen här när jag släppt ut hästarna...

Och så hästhagarna... morgonfrostiga...

Morgonpigg Fia... Ässi är i stallet och jagar råttor;-)

Idag, den 3 november, har Hubert namnsdag.

Min allra första egna skötarhäst hette Hubert och var en stor och ståtlig nordsvensk hingst, stickelhårig fux med vit bläs och vita strumpor. Han var bara 3 år när vi träffades första gången, och otroligt vacker, tyckte jag som då precis gått ut 6:an...

Hubbe hade en hingstkompis som hette Belle (nu blir jag nostalgisk;-) och var fux med strimbläs, också jättefin. Jag och min kompis Linda red dessa hästar i ur och skur, med gummibandshjälmar;-) och utan skyddsvästar (sånt fanns inte på den tiden;-). Vi åkte hem från skolan varje dag och sen raka vägen till våra älsklingshästar... vi åkte av med jämna mellanrum så det visslade om det, men upp igen bara, skam den som ger sig...

Belle slutade sina dagar tidigt pga en korsförlamning, och Hubbe såldes senare till södra Sverige... och jag var otröstlig...

Tänk att han har en plats i mitt hjärta fortfarande, trots att det här är mer än 30 år sen...

... med Ässi blev det i lördags. Vi körde 4 skick utan den motivationshöjning vi kört med senaste tiden - att jag springer och visar mig och busar lite på håll innan Johnny skickar tillbaka - och det gick lika bra ändå. Fina framföringar och oerhört fokuserad. Nu håller vi tummarna för att det håller i sig...

Snart tävling...

Så här mysigt har man det i soffan med matte när man har sprungit i skogen;-)

... och kvar står en trött pumpagubbe och ser lessen ut.

Vi har haft en härlig helg med kompisar här hemma, pumpalyktor, häxblod och tipspromenad i mörker... Huuuuuu...

Och så mat & lite vin, prat i massor med härligt sällskap! Jätteroligt!

Sov till nästan 11 dan efter - kan inte minnas när jag gjorde det senast...