Visst är det något speciellt med vänner.

Vissa vänner korsar ens väg, stannar en stund och går sedan vidare. Dessa vänner har ändå fyllt en funktion i ens liv - men kanske bara för en period, när man behövde dem som mest. Man minns dem alltid.

Andra vänner är för livet. En handfull vänner som man haft sedan lång tid tillbaka, som finns där även om det går lång tid innan man hörs, men som man vet ändå alltid finns där, till hands, när man av någon anledning behöver dem. Jag har ett gäng kompisar från första klass, och vi träffas fortfarande två gånger om året då vi har tokmysiga tjejträffar och pratar om allt som hänt sen sist och peppar varann i våra livssituationer. Vi diskuterar allt - både stort och smått. Otroligt mycket värt! Och vi har en bakgrund tillsammans, vilket gör att det blir mycket prat om gamla minnen;-)

Riktig vänskap är något som måste få tid att växa, det är inget som sker i en handvändning.

Sen har jag också vänner som jag träffat på senare tid, människor jag mött i olika sammanhang, och som träffat mig rakt i hjärtat, av någon anledning.

Ibland människor väldigt olik mig själv - men som berikar min tillvaro!

Sen finns det förstås också vänner som svikit, och det är hårt och det svider.  Men det kanske är som ordspråket säger: En vänskap som upphör har aldrig börjat.

Kram till alla mina vänner - ni vet vilka ni är!