Ja, så var det då dags att kolla om Ässis nos var i form igen. Tänkte först jag skulle lägga ett riktigt lätt spår, typ appell spår eller nåt, men sen ville jag ändå se om nosen var med ordentligt. Gick ut ett ca 300 m långt spår med knasiga apporter (penna, skosula, kong etc och så en kampgrej till slut) och 3 spetsvinklar - allt i rätt hård blåst och till större delen på ett gärde.

Band henne för att få upp motivationen så hon såg när jag gick ut och sen bara försvann. Och hur hon spårade! Med näsan rätt i spåret i backen (när hon har trasslat med spåren har Johnny upplevt att hon höjer näsan och försöker söka sig fram istället för att spåra...) och plockade varenda pinal (utom pennan... som hon alltid lyckas glömma;-), t o m så hon hittade en spårpinne från ett långt tidigare spår. Nu har jag inte spårat med henne när hon trasslat, men idag gick hon då som hon alltid gjort tidigare. Bådar gott. Och vi hoppas på att det var noskvalsterelände och att det är borta nu. Sen vet man ju aldrig... Det återstår att se.