Direktlänk till inlägg 28 februari 2009
Idag har vi ägnat oss åt lastträning med Edwin. Vi har under hösten lasttränat och lasttränat, mest för att få honom att gå in i transporten med bara grimma och grimskaft, helst på grund av förtroende för oss och utan en massa tvång.
Och visst, det har givit resultat, det har inte varit några problem att få honom att gå in i transporten - kruxet har bara varit att han vill ut i 140 efter 10 sekunder. Vi har gått in och ut och in och ut och så långt har det gått bra. Vad vi har vunnit har varit att han är lugn och totalt ostressad, men vi har ändå kört fast och inte riktigt vetat hur vi ska komma ifrån det här att han slänger sig bakåt, eller åtminstone har bråttom ut, när HAN vill.
Ingen har velat stå bakom och slå upp luckan, för det är ju lite kraft i en häst med halvpanik :)
Men - idag skulle vi få lite hjälp av både Soffis tränare Ulla och så hennes kompis Bengan. Innan de kom red Soffi så Edwin skulle vara lite trött, och sen började vi lasta lite själva - det är säkert två månader sen vi lastade själva sist - och det var som vanligt inga problem att gå på, bara att lägga grimskaftet på ryggen och klappa honom i baken så var han inne. Och lika fort ute igen.
Bengan började med att titta hur vi gjorde, och fastslog snart att Edwin var lugn och sansad i situationen och samtidigt vinner varje gång - för att HAN själv bestämmer när det är dags att gå ut. Vår transport är ett Ume-släp av standardmodell, med mellanvägg (som Edwin inte har åkt tidigare) och två bommar, en för varje hästplats (som Edwin inte heller åkt med tidigare, endast luckan om jag förstått saken rätt). Bengan tyckte vi skulle prova hans transport istället, som var lite mer "skräddarsydd", dvs hade en helbom bakom istället för två korta. Han stack och hämtade sin transport, och under tiden fick Edwin en stunds vila i transporten och vi andra drack kaffe och värmde fossingarna :)
Och - tro det eller ej - med Bengans transport, linor (endast som hot) och bom har vi lastat i och ur och i och ur med bom på och av och lucka upp och ner oräkneliga gånger. Allt har gått lugnt och fint tillväga, Edwin har accepterat bommen och haft respekt för att den sitter där och väntat fint på att vi ska öppna. Bengan och Soffi åkte en sväng också med honom, och det hade gått jättebra.
Och jag kan säga att både Edwin, Soffi & jag kommer att somna ovaggade ikväll... och väldigt, väldigt nöjda.
Bamsetack till både Bengan & Ulla för all hjälp! Nu ska vi bara fixa en hel bakbom - sen är vi on the road :)
Förhoppningsvis...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 |
3 | 4 | 5 |
6 | 7 |
8 | |||
9 | 10 | 11 |
12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 |
22 | |||
23 |
24 | 25 | 26 | 27 |
28 | ||||
|