... att det blev en 2:a placering för Storluren i Herrljunga. Vinnaren gick på en bra bit över 600 p... så där låg vi i lä!

Inget cert, men vi är så nöjda! En lkl hund och 4 ekl i rapporten (varav minst två SM-ekipage :). Alla hundar sprang, och här gick det undan kan jag lova. Tre Mallar, en BC och en Riesen. Alla mycket jämna - i ekl hade tre av hundarna 10 på rapporten och en hade 9,5. Helt otroligt!

(Ässi var en av 10:orna :). Hon fick startnr 3 av ekl hundarna, och hon har skött sig gudomligt bra. Både på stationen (för mig på A har hon varit superduper och världsbäst och tokfokuserad, hon hade trasslat och varit lite okoncentrerad med J, men förmodligen har han lite del i det själv - ibland är man mer fokuserad själv, och ibland mindre:) och på sträckorna. Springer satan med sina långa spiror, och jag tror att hon tyckte det var häftigt att slippa springa och pulsa i knähög snö, så att banan var tuff bitvis gjorde henne absolut ingenting. Hon var oförskämt fräsch efter rapporten! Och på någon/några utav sträckorna var hon dessutom snabbast...

Uppletandet däremot var lite värre, hon hittade bara två föremål trots att hon jobbade jättebra hela tiden, så där blev det bara 5-5,5 och det var ju lite magert, mest mtp att hon jobbade fint och oavbrutet hela tiden. Rutan såg busenkel ut, men skenet bedrog, för det var bara en av hundarna som hade 4 föremål, de andra fick 2 i var.

Sen lydnad på det. Och den gör hon ju hyfsat i stort, det är klart att det finns grejer att slipa på, hon går absolut inte på fullt på långa vägar. Inkallningen, t ex, där saktar hon av och väntar på kommando STANNA (vådan av att ha malle och sätta ihop ett helt moment och köra så två gånger - förväntan, tror jag det heter:). På krypet är hon lite hög i bak även om det gick mycket bättre idag än i Uppsala. På framåtsändandet blev det ett missförstånd på sista inkallningen så där blev det DK. Sneda sättanden vid ingångarna på metall- och tungapporten, men fullt ös ut och fina gripanden och fullt ös in. Därför är det så förargligt när halvpoängen ryker för något så banalt som sneda sättanden. Speciellt när de aldrig förekommer under träning... Fullt på hopp, stege och platsliggning. Så nog finns det lite att slipa på, som sagt.

Men - huvudsaken är att hon gått alla sträckor på rapporten, våran Storlur!

Vi är så stolta och glada över att få vara hennes flock!

Ja, så bar det då av till Herrljunga på lördag förmiddag. Gosh vilken resa. Den kändes oändligt lång - drygt 46 mil. Men - underbart väder, 12 grader varmt och sol bitvis! Vi har verkligen fått nosa på våren. Söder om Örebro fanns dessutom inte ens en snögnutta kvar, och bara det var en upplevelse. Ässi tyckte det var jätteknepigt och vasst för tassarna när vi stannade på en grusväg för att rasta :)

Stannade till på Götene  BK och fikade lite med Eva och Tomas (och passade på att säga Grattis Gubbe ;) som var där och tävlade spår med Lia i två dagar (och det hade gått jättebra, grattis, grattis!) sen fortsatte vi ner till Herrljunga. Letade upp Herrljunga BK, testade planen lite och provade stegen. Bland annat.

Men Herrljunga - vilken underbar liten stad! Kan hända hade jag haft en liten förutfattad mening om just Herrljunga, men den är som bortblåst.

Jag blev störtförälskad. Här Storgatan i Herrljunga:

Och på Dillans Pizzeria på Storgatan 14 fanns de största Kebab-i-pita som jag nånsin sett. Och härligt goda. Även om man inte på världskartan kan få i sig mer än knappt en halv. Rekommenderas - om ni har vägarna förbi Herrljunga. Det har ni förmodligen inte, för det känns inte som att det är något ställe man snavar över, vi fick verkligen leta oss fram.

Men jag lovar - det kan vara värt ett besök!

Natten tillbringade vi på Gyllene Kärven, förmodligen stans enda hotell, helt ok och med en härlig frukost. Så det blev Robinson på 4:an och ett glas vin, sen somnade vi ovaggade. Med Storluren emellan oss...

... är idag. Nu kan det bara bli bättre!

... here we come!

Rapporttävling på söndag, men vi åker redan imorgon lördag. Har ingen aning om hur vi hittar dit, tur att Eniro finns!

Hoppas ni håller alla tummar, det kommer att behövas!

... så söta! Dessa sötnosar är från kennel Frimares i Luleå och är 14 dagar gamla. Ska bli jättespännande att se hur de utvecklas - är lovad fortlöpande info! Och Lillasyster längtar...

Imorgon har tjejerna studiedag och är lediga från skolan. Härligt.

Lång sovmorgon ska det bli, sägs det, och en riktig slappardag. Låter skönt tycker jag... som jobbar.

Ikväll hämtade vi Prins Edwin (ja, för han ÄR verkligen våran prins nuförtiden:) från TIRK där han stått uppstallad sedan i måndags kväll. Storaryster har gjort sin prao där, och samtidigt kunnat träna i ridhuset vilket såklart är oslagbart vid den här årstiden.

De har bl a hunnit med att gå dressyr för Ulla och hopplektion för Ullis, en del egen träning och uteritter tillsammans med ridskolehästar.

Mellan jobbarpassen - såklart!

När vi sen hämtade honom vid 18.30-tiden ikväll gör han samma sak som när vi åkte dit: bara trampar rakt upp på transporten utan den minsta tvekan.

Underbart - och det är bara förnamnet!

Borta bra men hemma bäst - Prins Edwin blev glad över att komma hem igen, och blev jätteglad över att träffa Wille (som nog haft det lite ensamt när Edwin stått på TIRK) och det var ömsesidigt.

Nu känner jag verkligen vad rätt vi gjorde när vi köpte Edwin. Jag kan säga att jag verkligen undrat många gånger om vi gjorde rätt. Men första gången jag såg Edwin var jag så övertygad: Honom ska vi ha! Och efter att vi sett honom så var det egentligen aldrig aktuellt med någon av de andra hästarna vi tittade på. Ingen kunde jämföra sig med Edwin. En D-ponny - och ändå så mycket häst! Och det är sant - på både gott och ont. Den här hästen har ett huvud för sig - också på gott och ont, men mest gott såklart (med facit? i hand:)! Jag har ofta sagt att han är på tok för smart för sitt eget bästa, och det är sant och det är nog också den första hästen jag kunnat säga det om och menat det fullt ut.

Sen har det inte varit någon dans på rosor - Sofia har varit rädd,  hon har varit arg och hon har varit ledsen när han stökat med henne. Besviken på honom och arg på mig (som envisats med att köpa honom:). Och jag har envist hävdat att den här hästen kommer att kunna lära dig saker som ingen annan kommer i närheten av! Och det står jag fast vid fortfarande. Han var helt klart överkurs när vi köpte honom, men NU börjar Soffi & Edwin synka ihop sig och det är helt kanon! Till Soffis stora glädje - och till min!

Så - kanske jag fick rätt till slut ändå...?!