En tjusig svart stålspringare:) Härligt lättrullad, första turen på 7 km gick som en dans...

... har vi hört den förut?  Idag när jag kom hem från jobbet var det verkligen så, försökte fånga det på bild, men det var inte helt enkelt med en mobiltelefon-kamera (som var vad som fanns till hands:).

Ändå har det varit soligt och varmt fläckvis idag. Johnny och tjejerna har varit på klubben och tränat hundar. Medan jag har jobbat:( Första gången Bella-Bus var med på agilitygplanen - och vad var problemet? Absolut ingenting! Inga tunnlar och inga höjder var problem - rakt igenom bara, utan att blinka. Vilken hund!

Fia älskar ju agilityplanen, och har säkert en mycket god inverkan på det lilla Lakritstrollet bara genom att finnas med.

Ässi fick också träna lite med husse. Såklart!

Dessutom hade Johnny och Clara lagt tre små spår åt Pudelungen igår, av vilka två åtminstone hade gått riktigt bra, nästan över förväntan. Så kul, tänk att det finns så mycket jobbarlusta i en liten Pudelunge...

Äntligen!

Men helt okomplicerat blir det inte iaf... såklart. Även om hon har löpt klart till SM i slutet på augusti, så är risken för efterdyningar stor... Men det är smällar man får ta. Eller den dagen, den sorgen:) Såklart man hade önskat att just en sån tävling som SM skulle ligga så långt som möjligt MELLAN två löp, men man kan inte få allt...

Positivt är att vi slipper fundera över om vi ska ge henne p-piller eller p-spruta - det hade varit kluvet! Kruxigt är att hon kommer att få genomföra sin korning (mentaldelen) UNDER pågående löp. (För visst har jag väl berättat att vi lyckats komma med på en korning den 24/7?) Vilket kanske ändå är bättre än att genomföra det direkt EFTER löpet - jag vet inte? Vi har den uppfattningen att Ässi är sitt vanliga jag under löpet, men är något sårbarare de närmaste veckorna efter löpet. Vi får se, nu är det inte mycket att göra åt det, vi tutar och kör och så blir det som det blir.

Och håller tummarna för att alles går bra, såklart.

... har vi klarat oss ifrån. Peppar peppar. På relativt närliggande orter har de otroliga problem med aggressiva stickmyggor, kan knappast hämta posten eller klippa gräsmattan förrän de är attackerade av moln av stickmyggor. Sicket elände de kan ställa till, fast de är så små. Ettriga och elaka, sägs det. Och lämnar ohyggliga bitmärken efter sig.

Men här ute hos oss på landet har vi en och annan traditionell mygga, men inte värre än att vi kan sitta ute till midnatt en lördagkväll utan att bli speciellt uppätna. Och biter de, ja då är det ett vanligt litet myggnafs bara.

Men, som sagt, peppar peppar:)

... med mamma Elisabet och pappa Staffan. Då är det också fullt rulle, en 1,5-åring i huset är vi inte så vana med längre:).

Ässi och Benji lekte nästan hela kvällen...

Med pinnar, såklart...

Sida vid sida...

Och hade så roligt...

Och både Johnny och jag blev imponerade utav vilken otroligt vettig hund vi har... som inte alls längre är van med småbarn, men som verkligen pratar samma språk. När Benji försökte ta pinnen så höll hon emot, men när han lessnade och vände sig om för att gå följde hon efter honom och la pinnen framför hans fötter. Vi kan väl leka en stund till?

Jag tror de hade lika roligt båda två.

Sätter in en bild på Nasse också, som gav upphov till en del gapskratt:

Internt skämt, kan man säga:)

... hann vi med på eftermiddagen idag. Bara vi och så följde Sofia och Fia med för att lägga ett spår. Och vi hade gett oss 17 på att träna grusgropen som alltid ställer till trassel för oss på Skutskärstävlingarna...

Idag etablerade vi A-stationen precis före grusgropen (på kanten före backen ner där B-stationen alltid är på tävling). Där band vi upp - och idag gick Johnny iväg ensam, och Ässi fick stanna med oss på A. Han trampade genom grusgropen upp till B (där C-stationen alltid är på tävling). Och vi skickade Ässi från A-B (som ett frispår), och det var fullt ös medvetslös. Inte en tvekan. Efter godis, kamp, vatten och vila på B kom hon tillbaka till oss på A i samma fart som hon gick ut. Det roliga var att vi nu från vår station kunde följa hennes språngmarsch genom nästan hela grusgropen. Och det gick som tusan! Ingen tvekan där heller. Vila och vatten och annat smått och gott på A, så skickade vi tillbaka till B igen (ingen utmarsch till C denna gång, utan Johnny var kvar på B). Fullt ös även denna gång. Innan Johnny sen skulle skicka från B tillbaka till oss, gick vi henne till mötes, ner i grusgropen, och hamnade då mellan A och B, och döm om hennes förvåning - och tokglädje - när hon träffar på oss på lite drygt halva sträckan. Ingen tvekan ut från B den här gången heller, och det kändes som en riktigt lyckad träning. Hon var så tokmotiverad - undrar om det kan bero på att vi inte tränade förra helgen? Jätteroligt var det att köra iaf, med en hund som är så otroligt motiverad och tycker det är så kul att springa. Och då är terrängen bitvis INTE rolig!

Hon är en riktig pärla, våran bästa jycke...

Mellan skicken gick Sofia ett lättare spår åt Fia, med två vinklar (typ appellspår) och slut (godisskål såklart - what else när det gäller Fia?).

Det gick så bra. Fia är så taggad att spåra när hon vet vad hon letar efter:)

Sen körde vi lite ruscher upp och ner ur grusgropen med henne, och hon som tycker det är lite jobbigt att springa var alldeles toktänd och galen av springlust. Med lite godis löser man det mesta med henne. Detta är något att jobba vidare på inför agilityn, snabba ruscher och bättre kondis!

En riktigt lyckad dag för båda jyckarna, med andra ord.

Om någon undrar var Pudelungen blev av, så låg hon hemma med Clara på verandan i solen och läste en bok. Ja, inte Pudelungen läste inte, alltså, hon var bara sällis...

... med Ulla. Idag var det dags med lite drillning för Sofia och Prins Edwin igen. Tyvärr så tappade han en sko precis när han kom in på ridbanan (vilken tur att hovis kommer i morgon fm!), så det blev till att ta det lite lugnt för att inte fransa upp sommarhovarna för mycket.

Men duktiga var det. Idag var det fokus på halter, halvhalter och omställningar. Att behålla formen vid övergångar. Serpentiner. Gick jättefint trots att Edwin var bra trött efter gårdagens långritt.

Kalaskuse, skulle man kanske skulle kuna säga. Om ryttaren med, såklart! (Kanske inte kalaskuse då, utan kalasmatte:)

Träning igen måndag. Dressyr igen.

... hela veckan vore inte dumt. Å andra sidan är det helt ok med en gång i veckan också. När man väl är där - och det är man ikväll!

Woooohooooo - äntligen helg och regnet har upphört! Hurra!