... för sommarens blommor, innan första riktiga köldknäppen kom.

Snöflinga, men den lever än. Trots köldknäppar:)

Har faktiskt tagit in pellarna nu, och hoppas de överlever till nästa sommar.

Här lite blandat med ljung och lavendel.

Och så en salig blandning... Ljung, Mårbacka och Cyklamen (som trivts alldeles otroligt

bra ute hela sommaren - men nu har den också åkt in)...

Och så är hösten i antågande...

I helgen blir det höströjning hemma, av tomt och pool och annat som behöver vinterstängas.

Är iaf ambitionen. Sen får vi se hur långt den räcker:)

En annan häst, såklart. Så får vi se om det kan vara något för oss.

Ska bli spännande. Återkommer med rapport. Ja, om häst-titten, alltså !

... har vi roat oss med ikväll. Och kappkörningen, den har bestått av att vi skickat rapportskick/budföringar över öppna fält med stackars Fia som lockbete . Massor av retning, Clara och jag höll varsin hund medan Johnny och Soffi sprang över gärdet med kampstockar och korvbitar och guvetvad. Så släppte vi Fia först, som for iväg som en raket över fältet, och när Ässi fått riktigt mycket retning, så skickade vi henne också. Efter Fia. För att provocera fram en liten jaktinstinkt eller två. Men icke. Nemas problemas, det var raka vägen på kampstocken, utan en blick åt Fias håll. Antingen beror det på att Fia hör till familjen, eller också kanske jag ska fråga om jag får ta kampstocken med mig fram på A-stationen ? Nåja, vi klurar vidare.

... denna gång. Tyvärr.

Veterinärbesiktningen visade inte några större bekymmer, lite gallor, någon markering på böjprov, men inget allvarligare. Plus en muskelknuta, eller något, som påverkar vänster bak. Något vi också märkte av litegrann när vi var där och tittade. Jag ombads - av hästägaren - att ringa veterinären och kolla av om jag hade frågor.

Veterinären svarade mig att hon kunde inte bedöma vad detta var, men helt klart var det något som påverkade hästen, bl a i rörelse. Hm, då blev det klurigt. Det är ingen jättefräsch häst, sa hon heller, men det kan man inte räkna med av ett varmblod på 14 år. Hm, klurigt igen.

Pratade med hästägaren idag, kluven, då jag är orolig för att ta hem en häst som inte håller. Men tänkte ändå, att ok, är han ändå A1 försäkrad utan reservationer (en uppgift jag fick när vi tittade) så tar vi honom. Då visar det sig - när jag frågade idag - att han har reservationer i försäkringen. Mot hälta. Shit pomfritt. Fick nr:et till Agrias representant på fältet, som då ville titta på senaste veterinärintyget för att deras veterinärer skulle kunna göra en bedömning om reservationerna var möjliga att häva. Agria-representanten erbjöd sig t o m att åka hem till hästägaren och hämta intyget. Men när detta kom till hästägarens kännedom slog hon i bromsen, och tyckte att jag var krånglig och bråkig och en massa andra saker. Så hon tyckte att vi lägger ner, för hon hade jättemånga andra på kö som ville köpa honom om jag nu skulle krångla så här...

Så kan det bli. Trist, såklart, hästen var jättetrevlig, och familjen också (ja, tills ikväll då...), men lite lurt kändes det nog när hon inte ville delge Agria veterinärintyget.

Hoppas iaf att hästen kommer till ett bra hem. Vi får börja om att leta...

... känns det, efter helgens tävling. Det känns som att luften gått ur allting på något vis. En känsla jag inte önskar någon. Idag vet jag inte riktigt hur vi går vidare - även om jag inte tvivlar på ATT vi kommer att gå vidare.

Vår Älska-hund är ju våran bästa i alla lägen (nåja:).

Tack iaf, till er som hört av sig med peppning. Det värmer, sådana här gånger.

I nöden prövas vännen, eller vad säger man?

Ikväll har jag varit på Mary Kay hudvårdsparty hos Karina. Karina med Waldo.

I ärlighetens namn åkte jag mest för att få se deras omtalade, fantastiska, inglasade uterum. Det gjorde mig för övrigt inte det minsta besviken, det var precis ett så underbart fantastiskt uterum som jag hade fått mig berättat för. Men - hudvårdsdemon gjorde mig glatt överraskad. Jag som i bästa fall använder apotekets hudvårdsgrejer - och bara det absolut nödvändigaste - blev helt såld på detta. Mina kinder är lena som en babyrumpa, och förmodligen har jag chockat inte bara ansiktet, utan hela kroppen, med en så grundlig genomgång av hela ansiktet.

Jag, som brukar ha bestämt mig redan innan jag åker att jag inte ska köpa en enda grej - om jag inte tackar nej direkt när jag får frågan om jag vill komma - hade ledigt kunnat shoppa loss på hela sortimentet. Vilket jag naturligtvis inte gjorde, delvis eftersom jag är född i oxens tecken, och det betyder att jag är jordnära och realist.

Jag köpte inte halva heller, men jag kan säga att jag köpte typ för mycket pengar iaf. Och känner mig jättenöjd!

Dessutom kommer jag säkert att handla nånting därifrån igen. Eller gå på ett annat Mary Kay party.

Sen är det ju trevligt också, nu var vi ett gäng glada tjejer som hade en kul kväll tillsammans, och det gör ju inte heller ont:) Så tack, tack, Karina för inbjudan och Astrid för demon!

(Tyvärr hann jag inte stanna till fikat eftersom jag hade hovslagaren hemma ikväll, och en häst - gissa vilken? - som inte är snäll mot hovslagaren om inte Stor-Matte är hemma... men vad gör man inte för sina djur:)

... blev en mindre rolig tävling. För oss. Tog med husvagnen i går lördag em och åkte i hällande ösregn till Timrå.

Dagen började så bra, med en hund - våran Ässi! -som är taggad till tänderna - i vanlig ordning, får vi väl säga, och full av springlust. Har inte tävlat sen SM, så hon är rejält laddad och springsugen. Trots att hon varit lite skendräktig och flåsig tidigare, kändes hon otroligt fräsch idag. Jätteroligt!

Startfältet bestod idag av 3 ekl hundar och 2 hkl hundar, resten uteblev. Vi drog startnr 3 - dvs sist av alla - av ekl-hundarna. Första sträckan (B-A) har hon nästan en minut tillgodo på de andra hundarna. Helt otroligt! Jättefina framföringar, inget startljud, bara bästa kontakten. Samma sak tillbaka från A-C. Lägger iväg som ett skållat troll över gärdet (starten låg så man skickade 3-400 m över öppet fält innan hundarna sprang in i skogen och försvann ur sikte) och har på den här sträckan en och en halv minut tillgodo på resterande startfält. Kan säga att hon imponerar stort, både på oss, domare och de andra deltagarna! Känns fräsch på stationerna dessutom, återhämtar sig snabbt och flåsar inte som vi varit lite oroliga för. Ser dock att hon har tendenser till bäddning på A-stationen... På sträckan C-A har hon samma fina framföring igen, och går ut i samma rasande fart. Här knappar hon in TRE minuter på hunden före, och det som inte får hända, det händer. Vid sista skytten smäller skotten nästan samtidigt, och ut på gärdet (mot oss) kommer Ässi 50 m efter schäfertiken före - i full jakt, vilket resulterar att hon såklart kommer ikapp henne, och flyger på henne. Dock inga sårskador, men det hjälpte inte, domaren ansåg - med all rätt - att påhoppet var oprovocerat  och så även jag, såklart. Denna händelse resulterade i att vi inte fick fortsätta tävlingen för dagen, och incidenten kommer även att rapporteras då det är praxis. Vill det sig riktigt illa kan vi bli avstängda från tävlande under en viss tid.

Helvetes jävla skit - rent ut sagt. Ibland är det inte alltid så kul att ha den snabbaste hunden. Speciellt inte när man har långsamma hundar framför sig...

Så nu får vi se vad detta resulterar i. Det är lite deppigt i det lilla huset på landet ikväll.

Så här gosigt såg det ut ikväll när vi kom hem:

Så någon elaking är hon inte, våran Storlur. Hon är våran bästa. Och snabbaste. På gott och ont...

... fick vi bara göra. I år. Men kanhända kommer vi och tävlar om KM-titeln ett annat år?

Bella-Bus:

Och kusin Wiruz:

Inte i samma klass, dock:)