... är det på riktigt nu. Ja i Ässimagen, såklart. Jisses vilka rackare att leva om, de små liven. Känns så underbart härligt att vila med en hand på hennes mage, och känna de små liven sprattla omkring. Det börjar närma sig på riktigt nu...

... står i vårt stall just nu!

Titti - vår lilla B-ponnyprinsessa som är 20 år och still going strong:

Och så vår nyanlända appaloosaflicka Babsan,

bördig från Sandby och familjen Wahlström:

Och så Vanessas ponnyfröken Chickan,

en fullblodskorsning som INTE är skimmel   

(annars tycks vi ha en benägenhet för skimlar, här ute på landet):

Och idag har alla fröknarna fått fina fossingar dessutom.

Någon med skor runt om, någon med skor på hälften av fossingarna, och någon fick bara klippa naglarna   .

Men alla blev glada och nöjda!

Och prinsessornas prins, ja han står i Sandby och har också fått fina fossingar idag. Allt hade gått jättebra, hälsar Helena, och han är så cool.

Känns skönt att höra. Hoppas han inte saknar stor-matte alltför mycket...

... har vi gjort idag. Med bästa Hanna och Helena. Vi har lånat hem fina Babsan på prov under tre veckor, och under tiden får vår ponnyprins Edwin stå hos Hanna i Sandby, så rider hon honom - och masserar:) - under tiden.

Och det här är inte lätt... Att inte ha ponnyprinsen i hagen hemma... är banne mig inte lätt. Nu vet jag ju ändå att han kommer tillbaka... Men ändå...   

Ändå var han så stencool i dag när vi kom till Sandby - undrar om han lugnat sig med åldern? Jag menar verkligen STENCOOL. På alla sätt. Med hästarna, med människorna och med den nya miljön. Han brukar ju verkligen kunna stirra upp sig och bli helknasig - men icke så. Och det kändes MYCKET skönt.

Innan vi åkte hem för dagen var det dags för massage, och han fick  sig en rejäl dos massage och lite nålar här och där, och han var enligt Bea (som masserade) mycket mjukare än förra gången, så Soffi har gjort ett bra jobb! Och nu får alltså Hanna ta över under några veckor.

Babsan släppte vi ihop med lilla Titti när vi kom hem, och en dubbelkick från Babsan när Titti kom för nära, så var saken biff. Ponnyprinsessorna gick så fint sida vid sida hela eftermiddagen. Härligt, det tycks gå bra.

Sofia och Babs har varit ute och promenerat på kvällskvisten, sida vid sida, och hela Soffi var ett enda stort leende.

Härligt att se.

Babs verkar otroligt lättsam, väluppfostrad och okomplicerad - så här långt   ...

Men ändå... ponnymammans hjärta saknar ändå Ponnyprinsen...

Finaste ponnyprinsen!

... och det är så fruktansvärt sorgligt. Vi lider så med hennes husse och matte.

Lilla Maya var Bellas absolut bästa vän - även om de såklart hade delade meningar ibland:) - och helt oväntat blev hon akut sjuk, och är nu - alldeles på tok för tidigt - i hundhimlen, där vi önskar henne allt det bästa som finns.

... är det fortfarande. Varmt och sol idag, och hästrumporna vilar i skuggan under träden...

Vilsamt att titta på...

... har vi haft i helgen. Av Ässis uppfödare Kerstin, och hennes jyckar - Nöje (Ässis kullbror) och lilla Cola:

Nöje är en helt underbar mallekille - hur glad och trevlig som helst, funkade jättebra med våra hundar, och dessutom är han en helt underbar storebror åt lilla Cola...

... som man nästan hade kunnat pussa i hjäl. (Bella höll inte med - hon tyckte hon var en pain-in-the-ass...)

Vilken goding! Och ännu mera malle-valpsjuk blir man   , såklart... 

Jättekul att ses, det blir inte så jätteofta, så nu har det handlat om hundar hela helgen... Jätteroligt! Tack för att du kom Kerstin, och vovvarna så klart!

... på dygn 53...

... bangar inte för en sväng slalom - trots magen...

Nu börjar det närma sig!