... har vi också hunnit ta en och annan promenad. Vi hade småjyckarna med oss - Fia och Bella - så de har varit med på stora jippon den här helgen:)

Här på promenad på delar av rapportsträckan (ja, när den var klar, såklart:)

Bella tycker mycket om skogens bär, här är det blåbär som gäller:

Svamp fanns det också gott om...

... likaså lingon...

... och jättehärliga skogsmarker att promenera i.

Kul för småjyckarna att få se sig omkring lite också, i Sveriges avlånga land:)

... gick i år av stapeln i Edsbyn med omnejd. Och vi var där. Packade husvagn och småhundar och stack iväg (alldeles för sent:) onsdag kväll. Kom upp till Edsbyn i mörker, regn & rusk. Letade camping, upp med förtält och ut med hundar. Slappade. Torsdag morgon, veterinärbesiktningar, allmänna jippon, utställare och annat smått och gott. I regn, såklart.

Fredag morgon kl 07 stod vi vid tävlingsplatsen för att titta på rapporthundarnas platsliggning:

(Här hälften av hundarna).

Därefter bar det av ut i skogen, till rapportsträckan. Exakt samma sträcka som vi tävlade med Ässi förra hösten:)

Här hela gänget på A-stationen innan utgång till B.

Å vad man längtar efter att träna/tävla rapport när man såg det här. SÅÅÅ roligt!

Från Tierps BK var Anneli & Dennis & Dizel med - i år igen!

Dennis stannade på A den här gången, och Anneli gick ut. Här inför starten på första sträckan:

Ett stiligt ekipage, och en mycket laddad jycke.

Tyvärr tjyvade Dizel två gånger på sträckan A-D, vilket gjorde att de inte kunde fortsätta. Han är  ruggigt laddad den hunden...

(Här några allvarsord inför A-D skicket. Tyvärr var Dizel inte tillträckligt uppmärksam:). Men all heder åt ekipaget, som år efter år tar sig till SM.

När den här hunden får alla bitar på plats, då kommer han att vara farlig för sina konkurrenter...

Mycket bra jobbat Dennis & Anneli! Vi ser fram emot att heja på er nästa år igen!

Här Britt-Marie och Hinnareds Bonnie, förra årets SM-vinnare i rapport:

Gjorde fantastiskt bra ifrån sig med en pallplats även i år - en 3:e placering på SM är inte fy skam med en hund på 8 år! Och vilken hund!

Idag sen var det uppletande och lydnad nere i Edsbyn.

Alla resultat från SM hittar ni här!

Vi stannade inte till slutet och prisutdelningen idag, men såg att Lena och Atte vann SM-guld i skydds, första gången de ställer upp i SM. Vilken prestation! Jättegrattis från oss!

Så nu är vi hemma igen (äntligen - jag har längtat lite kan jag säga, efter ungar & valpisar:), med massor av tvätt (hur det nu är möjligt på två personer), en husvagn som ska plockas ur och röjas ur, och som grädde på moset en halvtrasig tvättmaskin...

Men - allt löser sig sa han som sket i slasken   - eller...?!

... ja, vi finns också, säger resten av flocken.

Jomenvisst, såklart!

Bella-Bus som gärna smyger in till valpisarna (försiktigt, på tå, när Ässi inte är i närheten, lite rädd för onda ögat annars:):

Fia däremot, är inte så rädd för onda ögat, men stannar på tröskeln av respekt för mallemamman. Som annars tar Fiffen över näsan med hela munnen och leder henne vänligt men bestämt ut ur sovrummet:

Och så mallemamman - som sköter sina valpisar exemplariskt - och som mer och mer söker familjens sällskap. Tacka för det när det alltsomoftast ser ut så här:

Krävande ungar:)

Näe, då är det bättre att ligga i husses säng än i valplådan - och titta på valpisarna på avstånd en stund:

... är valpisarna så här underbara:

(Klicka på bilderna så blir formatet större   )

Underbarast eller underbarast?

                     Sitter, står och går - om än lite med Guds försyn:)

Nosar och pussas. Biter - med hela munnen:) - gör Dunder om han får en möjlighet. Undrar om det börjar klia i munnen? Än har de inga tänder, men jag misstänker att de är på gång eftersom de försöker "bita".

Och här Dunders favoritposition:

Sover alltid lika gott med magen i vädret...

Kalasjyckar! 

... åkte matte till Ekerö och tittade på hus i stället för att vara hemma och pussa valpnosar. Näe - inte riktigt sant. Jag hann faktiskt med båda.

Lika underbara mallebäbisar idag - men de har börjat bli lite KRÄVANDE. Skäller, och morrar, när maten - dvs mallemammans tuttar - inte serveras PÅ EN GÅNG BUMS!

Sen har de börjat vifta på svansen... hur gulligt som  helst. Och tittar en - på riktigt! - i ögonen. Rakt in i hjärtat, liksom.

Och så är de alldeles, alldeles underbara. Har jag sagt det förut?

Idag vägde Blixtra 1720 gram och Dunder 1607 gram. Kan det vara möjligt?

...börjar valpisarna bli ruggigt sociala. Och ännu mer alldeles, alldeles underbara. De visar idag ännu mera att de rör sig mot ljus och ljud (och tänk - jag tror nästan att de känner igen min röst - kan det vara möjligt tror ni   ?)

och så tultar de på ostadiga ben genom valplådan, slår runt på rygg och sprattlar lite, upp igen, denna gång i sittande ställning - och fortfarande alldeles, alldeles underbara. Ser också ut som att de försöker - om än mycket fumligt:)  - busa med varann?

Blixtra vägde i morse 1579 gram, och Dunder vägde 1456 gram.

Riktiga små malleklimpar blir de!

Och jag, ja jag blir bara mer och mer kär för var dag som går... 

Vännen V har sedan urminnes tider (nästan:) fyllt år så här i slutet av augusti, och vad passar då bättre att fira med än en kräftskiva? Så årets kräftskiva gick av stapeln i Upplanda, som alla tidigare år, och vi firade glatt vår vän (som också likt alla gånger tidigare tillbringat hela dagen i köket och tillagat den ena mer kulinariska rätten än den andra - hon har talang, vår vän V) och hurrade mellan kräftorna och vinglasen - här med Anna:

Härligt god mat, som sagt - kräftor och annat  smått och gott - och trevlans sällskap. Trots att jag denna kväll drack inte bara varannan vatten, utan varje, då sambon & äldsta dottern var hemma och krassliga så det var bara lillasyster och jag som åkte på kombinerat kräftparty/födelsedagskalas.

Här Philip & Nellie:

Vi trotsade mörkret med tända ljus, marschaller och eldar och satt ute i den varma natten. Tack för en härlig kväll!

... gjorde vi häromdan, när stygnen skulle tas på Ässi. Kändes långt att åka till Ultuna bara för det, så pannlampan och kökssaxen åkte fram istället   , och det gick ju också alldeles utmärkt.

Snäll och samarbetsvillig mallemamma på bordet för stygn-tagning.