Idag dressyr för Ulf Lind.

Sofia & Prinsen hade som vanligt installerat sig redan på söndag kväll - ja, Prinsen iaf, Sofia sov sött hemma i sin egen säng:)

Fantastiskt att se hur denne instruktör lyckas ta fram det bästa ur både hästar och ryttare. Släng bort armarna och rid med sitsen, sa han åt Sofia och hon gjorde det. Och då gick det fint som snus...

Även om ingenting är gratis när det gäller Prins Edwin:)

... har valpisarna fått prova på. Lite läskigt och mycket härligt.

Lite härligt också att kissa i gröngräset, så nu går vi ut och gör det när vi har sovit. Går väl an när vi är bara två säger matte   . Och bara mycket korta stunder.

Skönt att vila på också, tycker Blixtra... 

... antar jag att det är nu. Imorse tänkte inte jyckisarna låta mig gå upp och inte GENAST ta med dem. Dunder tog i för kung och fosterland och HIVADE sig över valplådekanten, och strax efter kom Blixtra - för hon ville inte sitta kvar själv i den där lådan - nu när det tycktes finnas en väg ut...    och brorsan försvann med svanstippen över kanten...

Och när det väl var gjort - och man vackert fick hoppa upp  i mattes famn och följa med ner i köket på bums - då fanns det inte längre några hinder värda namnet... Ett paket laminatgolv för köksdörren - piece of a cake. Den kravlar man sig snart över för att utforska resten av huset. Och inte speciellt oroliga av sig heller, gör varandra glatt sällskap på upptäcksfärden   , busungarna...

Innan jag åkte till jobbet blev frestelsen för stor - 16 grader ute och strålande sol - bara en liiiten stund ute på gräsmattan... Å vilken stor värld...

Blixtra satte sig och kissade och gick sedan på upptäcksfärd bland grästuvor och gamla hundbajsar, medan Dunder funderade en stund vart han kommit... innan han följde sin syster ut i vida världen...

Och en liiiten stund blev det. Men nu har de fått känt av lantluften en snabbis iaf... Och nu är det barrikadera som gäller. Och dra ut sladdar och andra saker som kan vara farliga för små valpisar.

Ujujuj... hur ska detta sluta   ...

... inför starten av fortsättningskursen i agility som börjar på torsdag.

Ska bli buskul, tycker hon, som alltid längtar efter roliga grejer att göra   ...

... hinner vi med ett par vändor till, innan hösten tar vid på riktigt.

Mums, en stund till...

... och har ätit riktigt valpfoder för första gången!

Det var grejer det - annat än nån slaskig majsvälling med lite köttfärs i!

Det här var grejer för växande mallar - helst önskade de sig ett helt köttstycke att få slita i bitar, men där gick gränsen - de är ju ändå bara 4 veckor:)

Näe, skämt åsido - men hundmaten gillade de skarpt! Och så har de börjat dricka vatten... Nu är de ju HUNDAR!

Far som skållade troll över köksgolvet, klättrar över dammsugarslangar och anfaller dammsugarmunstycken, kastar sig handlöst i de stora hundarnas matskålar - och får grymt på moppo, men ruskar bara på sig och går vidare i världen...

Dessutom har de börjat bli lite krävande - om vi går upp på morgonen (de ligger ff i valplådan i sovrummet om nätterna och när vi inte är hemma, för än har de inte lyckats klättra över kanten där) utan att ta med de små valpisarna på en gång SKRIKER de rakt ut! Och KRÄVER att få följa med på en gång.

Naturligtvis är de alldeles, alldeles underbara...

När vi ändå var i Högbo igår, passade vi på att åka norrut till Falun och titta på & provrida häst. Vi började hos familjen Malmström utanför Sundborn, och tittade på ett morgansto på 5 år - en alldeles underbar varelse. Hon ligger idag på 147,5 cm, och frågan är om hon kommer att växa över D-ponny måttet, för det vill vi ju inte... Otroligt balanserad och trevlig häst med mycket krydda i när det behövdes... Med denna häst krävs mycket träning innan man kommer till tävling, å andra sidan är det ju underbart med unghästar (tycker jag:).

En mycket väluppfostrad häst, dessutom.

JAG blev kär direkt.

Sofia provred och hoppade, bilder kommer så snart jag tankat ur kameran!

Därefter for vi vidare söderut till Kungsgården mellan Sandviken och Storvik, och tittade på en D-ponny hos familjlen Sibelius. En robust New Forest ponny på 18 år som är erfaren och duktig och mycket tävlad. En mycket klok häst och en duktig läromästare. Här blev nog Sofia kär direkt...

Nackdelen vi kan se med honom är åldern. Och - enligt säljaren - ett lindrigt sommarkli.  Också en mycket trevlig och väluppfostrad häst.

Filmade båda hästarna, så lördagkvällen tillbringades framför TV:n och videokameran. Å vad svårt. Vi klurar, och ska konsultera lite duktigt hästfolk för mera hjälp...

...  med Fia blev det igår. SKK Internationell i Högbo Bruk, Sandviken.

BARA för att Sofia ville. Vår älskade Fia håller liksom inte riktigt rasstandarden (eller är åtminstone inte i närheten av de sheltisar som brukar gå bra på utställning, om man säger så   ).

Men igår slog hon världen - och oss - med häpnad. In kliver Fia i ringen, med Soffi som handler, med svansen i vädret (KARDINALFEL - sheltisarna ska helst nästan ha svansen struken längs bakbenen i backen:) och glad som en lärka. Dessutom mycket större än de andra tikarna - och samtidigt också mycket gladare... Och tro på 17 - de fick en ETTA! (Då hör det till saken att jag var orolig att hon inte ens skulle klara sig med en TVÅA utan åka ut med en TREA - och så får hon en 1:a - om än slät...) Domaren tyckte att det var en mycket glad och trevlig hund med viftande svans - och hälsade Sofia & Fia välkommen till konkurrensen! Vi tittade bara på varann och trodde inte våra ögon och öron!

Jätteroligt.

Kritiken var dessutom jättefin:

I konkurrensen hade hon såklart ingenting att hämta - men att våran Fia kom så långt, i öppen klass på en internationell utställning, det hade vi aldrig kunnat drömma om.

Så vi köpte grisöra och tuggben för att fira Fia och åkte därifrån med hög svansföring och en röd rosett i bagaget   ...

(Och nu kan det nog tänkas att det planeras sheltievalpar till våren...)