... har jag berättat på jobbet - för chefer och kollegor - att jag inte kommer att söka Fastighetssamordnarjobbet som man (nästan) skräddarsytt för mig, och som finns ute på annons nu.

Ett otroligt våndsamt beslut (kan man säga så?), som gjort mig så gott som sömnlös och grubblig om nätterna i nästan tre veckor.

Våndsamt på grund av att jag har trivts jättebra där jag är nu, med både jobbet och all personal. Kommer att sakna allihop jättemycket   !

Men, nu är ändå beslutet taget, och jag hoppas det kommer att kännas lättare.

Däremot funderar jag fortfarande på vad som får mig att tacka nej till ett fast jobb, med fasta tider och fast lön - och hoppa rakt ut i svarta intet...

Spännande, det är vad det är   .

Eller inte...

Den som lever får se.

(Hur är det man säger...

Den som tvekar för länge riskerar att bli stående på ett ben för resten av sitt liv... och det vill man ju inte)