... eller fettisdagen, som det också heter, infaller idag.

Och såklart har vi ätit varsin semla. Årets andra. Åtminstone för mig.

Efter yogapasset   .

Konstigt nog - i år - så känns längtan efter semlan härligare, än själva intaget.

Har fått en liten känsla av besvikelse när semlan är uppäten - var det inte mer än så här? Och det var det ju inte. Mums och glufs, så är den borta...