Så heter en bok av Mia Törnblom som jag köpte till mina tonårstjejer i höstas. Med tanke på att det inte är så himla lätt att vara tonåring. Det är mycket som pockar på, kompisar, media, föräldrar -  you name it. Och det är inte alltid så lätt att veta var man står själv - eller åtminstone inte alltid så lätt att kommunicera det. Och att våga stå för det.

(Man har ju varit där själv, även om det är några år sen...   )

Den här boken handlar mycket om att man duger precis som man är, att man inte är bättre än någon annan, men definitivt inte sämre än någon annan heller. Om självkänsla helt enkelt. Och vilken skillnaden är mellan självkänsla och självförtroende. Bland annat. Mycket går ut på att träna upp sin självkänsla (varför skulle man inte göra det när man tränar så mycket annat?).

I helgen såg jag på FB att min goda vän Cicki läste boken och rekommenderade den till hela världen, så då var jag ju tvungen att plocka fram den och läsa.

Och den ÄR bra. Även om man är VUXEN. Och det är en bok som ALLA borde läsa. För det här med självkänsla har inget med ÅLDER att göra. Så - jag rekommenderar den varmt till alla som inte läst den - GÖR DET!

(Och Mia Törnblom ÄGER, jag lovar :)

Idag fick Stora Luren använda näsan ordentligt, för första gången på en stund.

Husse skulle gå ut spår till spårtävlingen som klubben höll idag. Och Stora Luren fick ett eget högrespår. Utom tävlan, såklart, eftersom vi inte vet om hon är återställd ännu (och dessutom tävlar hon ju faktiskt elitklass:). Slutade med medicinen för någon vecka sedan, och än är hon hur pigg och glad och o-halt som helst. Så vi håller alla tummar och tår och tassar och gudvetvad vi bara har, och hoppas att det håller i sig...

Men idag fick hon spåra. Gick ut bakspår, men vände, gick hela spåret och plockade varenda pinne. ÖVERLYCKLIG att få göra något värt en malleflicka. Och inte bara gå hemma på gården och vakta småsyskon och allt annat som hör till flocken.

Att få vara med på tävlingen och RÄKNAS igen - hon har varit överlycklig hela kvällen (och KNAPPT lämnat - numera - världens bästa husse med ögonen för en sekund...), och sjövild.

Så nu håller vi, som sagt, allt vi har för att Stora Luren  håller...

   Ja, för er som inte varit ute i god tid vill säga. Här är det som vanligt sista minuten som gäller. (Att man aldrig lär sig?)

Å andra sidan har vi inga mystiska avdrag eller andra konstigheter - ett kryss i rutan och en e-legitimation så var det klart.

Nu klarar vi oss ett år till nästa gång. Puh.