... har jag suttit ikväll. Utanför båthuset, med solen i ögonen som värmde, helt vindstilla och rofyllt, bara fåglarna och havet hördes. Underbart.

Hade visning på ett objekt vid Norra Upplandskusten ikväll, och vädret gjorde verkligen sitt bästa för att hjälpa mig på traven. Spekulanten blev såklart överförtjust och skulle hem och ta sig en rejäl funderare (och konsultera med frugan - såklart   ). Sen får vi se vad som händer.

Igårkväll däremot, var jag sysselsatt med en budgivning på ett objekt - jätteroligt. Men samtidigt blir ju någon besviken - det är ju bara en som kan vinna en budgivning - och jag känner med dem som kommer tvåa. Såklart.

Been there, done that. Jag vet hur det känns, och hur platt man landar efter att ha hoppat av en budgivning. Av vilka skäl det än må vara. Sen gäller det att resa sig, skaka av sig dammet och börja om. Det är en psykologisk process utan dess like. Alla vi som varit där vet hur det känns.

Samtidigt denna euforiska lycka när man vinner en budgivning - ÄR DET SANT? Är huset vårat nu? Den känslan går inte av för hackor.

(Men jag har ju lärt mig att INGENTING är klart förrän det är klart och skrivet med samtliga parter - intill dess kan vad som helst hända...)

Så det är både och med mina känslor för budgivningar. Krasst sett får ju säljaren bättre betalt ju längre budgivningen håller på, och så även jag. 

Men det är ju någon som landar platt också...   

Det finns två sidor av alla mynt...