... har Älskaflickan varit idag. Inte på något ögongodis, utan bara på något nosgodis. Snabbt som Blixten gick det också. Men Blixten stannade kvar hemma.

Eländigt var det. Stackars Ulla var hundvakt och jätteorolig. Själv satt jag på information hos Skatteverket i Uppsala hela halva eftermiddagen, och var lika  orolig.

Men - efter hemkomst och massor av busvisslingar (och då vet jag inte om ni hört mina - de skär genom märg och ben och genom 100 kvarter åt samtliga håll:) så kom hon då trallandes längs grusvägen - precis som om ingenting hade hänt.

JUST när man började fundera på om hon låg överkörd längs vägkanten nånstans eller hade gått igenom ån och åkt under isen.

Så - när hon då kommer trallandes vägen fram är det PURE lycka - jag lovar.

Och anledningen? Tja, den kan man bara spekulera i. Denna vargavinters understimulering sammantaget med doften av rävar och harar som vandrar över våra fält - jag vet inte.

Men nu sover hon sött på luren. Och Blixten är såå glad att ha sin mamma hemma igen...