... är hon idag, Bästa Blixtra.

(Ja, ni hör hur det svänger:)

Efter att ha jobbat större delen av dagen och varit i Gävle på rehab med Ässi, insåg jag att det inte räckte med en promenad för Blixten. Planen var att lägga ett fältspår - men va17 - det tokstormade ju ute? Kändes inte som någon bra idé...

However, det var ändå det bästa jag kunde komma på. Blixten måste aktiveras, på ett eller annat sätt. Sagt och gjort, ut i blåsten och gick ett spår med 3 (skogs-)pinnar plus slut, 4 spetsvinklar och en vanlig vinkel. Medan spåret låg gick Soffi & jag ut och promenerade hela gänget jyckar.

Kommer tillbaka - och hon (BästaB) går spåret som en jag-vet-inte-vad.

Trots stormbyarna. Med näsan i spårkärnan - nästan exakt, för skogspinnarna är inte mer än 4 cm långa och vissa smala som ett lillfinger - plockade hon varenda pinne och varenda vinkel. Snyggt och genomtänkt, dessutom. Inget spring och fläng och inga tapp. Jag var mycket imponerad. Och mycket glad.

Ibland är hon bara bäst. (För mig alltså:)

Och - om sanningen ska fram - så är det väl tur att hon har såna här dagar också. Och inte bara hittar på bus...