... tävlade Blixtra och jag idag, på OTBK - som för övrigt var en mycket trevlig liten klubb. Första gången för Blixtra, och det kändes som första gången för mig också, åtminstone är det ohyggligt länge sedan...

Efter lottning (10 anmälda ekipage) blev det avfärd mot skogen.

(Tackochlov började man med spåret!)

Blixtra var på sitt allra bästa humör (å andra sidan älskar hon att spåra, så när är hon inte på bra humör när spårselen åker på?) och gjorde sitt kanske allra bästa spår någonsin. Vi spårade på ett öppet gräsfält och det blåste rätt rejält och mina tävlingsnerver spökade och tänkte att hon kommer att gå för långt på sidan av spåret och inte hitta pinnarna - ja, ni vet hur det är. Man tänker, att det som möjligtvis kan gå fel kommer också att gå fel!

Men inte alls. Mina tävlingsnerver hade tokfel. Hon spårade - efter nästan en timmes liggtid - mitt i spårkärnan, och plockade pinnar och tog vinklarna med en sån elegans att jag inte riktigt trodde mina ögon...

Å vilken lättnad. Domarna tyckte hon gjort ett kanonfint spår, och det var t o m så några av de andra tävlande kom fram och kommenterade vad fint hon jobbade - och sånt är ju roligt förstås. Men som sagt, bättre än det spår hon gjorde idag, det är frågan om hon kan göra?

Här i väntan på vår tur:

Sen var det tillbaka till klubben. Några hade nollat spåret, men bestämde sig ändå för att vara med och köra lydnad. Tills de ångrade sig...

Dags för budföring. Vi hade lottats som nr 8 och var alltså bland de sista. Jag såg inte hela budföringen på de som var före, men jag såg mottagaren. Alla sprang - utom Blixtra. Hon springer ut jättefint, men halvvägs lägger hon en båge och springer tillbaka till mig och säger: Men matte, vad ska jag till den där människan och göra - jag känner henne ju inte ens? Marsch, sa jag igen, och hon springer ut - lite längre denna gång, men gör ånyo en böj och kommer tillbaka - och säger samma sak. Då tackade vi för oss i budföringen, sprang fram till mottagaren och tillbaka igen. Så hon åtminstone gjorde det innan vi gick av planen...

Men - nu var ju tävlingsnerverna igång igen. Nolla på budföringen - då har vi inte råd att nolla nånting annat!

Nästa moment var platsliggning - och självklart hamnar jag mellan två boxrar. Inget ont om boxrar - annat än att de är ohyggligt lekfulla och har en förmåga -  förlåt kära boxerägare, om jag generaliserar grymt, men detta är min erfarenhet:) - att inte vilja ligga stilla på en platsliggning. Så även här. Efter kommandot Lägg ner hundarna - Förarna utgår så reser sig naturligtvis direkt boxer nr 1 och följer sin matte hack i häl. Blixtra tittar lite på mig, ställer sig upp - på samma plats, hon bara ändrar position - och frågar Är det min tur nu? Varpå jag med telepati försöker förmedla att NEJ - det är det inte! Då sätter hon sig ner, för att direkt lägga sig. På samma plats. Då börjar boxer nr 2 på andra sidan flirta med henne, sträcka på sig, åla sig närmare, vifta på svansen, allt med glimten i ögat. När den inte får någon respons av Blixtra, vänder den sig till den andra grannmallen, rusar upp och snor förbi den som hänger på och sen var ju kalabaliken ett faktum. Och tro det eller ej - men Blixtra ligger kvar! Tills tiden är ute. Då erbjuds vi (5 st, varv en avstår) omliggning. Å vilken pärs. Lägger ner hundarna, och går därifrån. De längsta tre minuterna i mitt liv nästan. Men - som hon låg. Som gjuten i backen, med blicken fästad på mig.

Otroligt bra gjort av henne.

Sen var det lydnad, och det får man väl säga att hon ändå gjorde hyfsat (även trots att jag vet att hon kan mycket bättre än vad hon visade idag):

Linförighet 9,0

Framförgående 7,25 (ojämnt)

Platsläggande 8,75

Inkallning 8,5

Apportering 6,25 (sprang över apporten, och tappade och tog om på tillbakav)

Hopp över hinder 8,0

Platsliggande 10

Vi fick ihop totalt 262 p trots nolla på budföringen, blev uppflyttade och kom 2:a. Med det är vi toknöjda, första tävlingen, man har inte en susning om hur man ska ladda just denna hund och inte heller hur mycket den kommer att orka innan den tar slut. Jag gick in för att bara försöka göra som jag tränar hemma, inga nya konstigheter, inga nya kommandon - bara som vi alltid gör.

Och det funkade för oss idag - och det är helt underbart att ha uppflyttningen klar innan vintern, det var min önske-målsättning. Nu tuffar vi på lite, det borde nog snart vara dags för löp också och nu gör ju inte det nånting.

Så - resten av dagen har vi bara njutit. Och Blixtra tyckte det var så roligt - hon har inte lämnat mig en sekund sen vi kom hem. Och jag, ja jag har uppgraderat henne från min lilla mes-malle till Blixtra 2.0

Because she's worth it!

Frågade Blixtra undrande när vi kom hem från tävlingen  idag?

Stackars liten Bella-Bus - nerklippt som en-jag-vet-inte-vad. Endast och allenast på grund av att minimatte inte tycker det är så roligt att kamma och borsta... Känns mera som en katt i dagsläget, än en pudel. Nu också oftast iklädd sin rosa polotröja när det är lite kyligt ute.

Blixtras reaktion var ofelbar - hon kände inte igen henne...

Poor poodle... eller vad säger man?