... att bada tycker Blixtra & Yksi..

... och vi njuter av lugnet i Ljustjärn. Vi kom upp i söndagskväll och då var Jill & Johan & barnen, Emma & Petri, Lena & Jimmy och Eva & Tomas här. Och alla hundarna. Så måndagen vigdes åt hundträning och då hade Natta & Mammut och Edward med matte & husse tillkommit. Några körde spår men vi körde rapport med Blixtra, Dunder och Dia. Alla hundar tyckte det var toppenkul och gick i en rasande fart. Kul. På em la vi ett par motivationsspår till lilla Yksi som på fm fick hänga på A-stn och skötte sig riktigt bra. Men det är jobbigt för en mallebäbba med så mycket nya intryck, så hon sover en del (tackochlov;). Härligt hundträningsväder har vi också, sol och runt 18-19 grader. Inget badväder dock - annat än för hundarna - men toppen träningsväder.
Så vi stannar nog en stund till...

...  Everics Nagini - Isa!

Sofia har nu köpt sin alldeles egna hund - och det är stort...

Herrejesus vilken liten goding. Hela familjen är plötsligt helt såld på en alldeles underbar liten BC-tik på 8 veckor ifrån Sollefteå. Rar och snäll och alldeles underbar.

Vi stack direkt från lydnadstävlingen i Gysinge mot Sollefteå (tror vi åkte dryga 80 mil sammanlagt idag).
Tur man har GPS ändå hamnar man lite vilse i pannkakan ibland...

Vi fick också se prov på lite vallning (då uppfödarna både tävlar och dömer i vallning). Fantastiskt roligt.

Det ser vi fram emot att prova - eller hur Sofia?

Lilla Isa kräktes en gång på vägen hem, men sen sov hon sött i Sofias knä eller i baksätet.

En som inte var lika glad som oss, var Yksi. Som började störa sig direkt, för att tala om vem som bestämde i den här bilen, och i det här huset. Men lilla Isa bara vänder den andra kinden till, pussar  lite på Yksi, snor bollen och sticker iväg... Och Yksi dubbelstampar av ilska och försöker lägga sig över lilla Isa som bara krånglar sig ur hennes grepp med ett leende på den lilla nosen.

Nu åker Johnny och jag och mallisarna på hundträning några dagar, så den övriga flocken får det lite lugnare och tid och ro att lära känna varann, tills vi kommer hem med vilddjuren igen...

... har vi gjort i dag, i lydnadsklass 3, Bästa Blixtra  och jag på SRRK:s special i Gysinge Bruk idag.

En galet annorlunda miljö att tävla lydnad i, sen vet jag inte om Ridgebackar i utställningsringarna är vildare och argare än andra hundar, men en hel del gruff var det. Vid ringside, så att säga. Men spännande blev det, och störningar som hette duga   .

Tyvärr räckte poängen inte långt när till första pris. 

Ensam i gruppmomenten satte hon sig helt oförklarligt upp på platsen (det har aldrig hänt tidigare, men naturligtvis ska det göra det på tävling). Fria följet kändes hyfsat bra, faktiskt, där gick hon (enligt domaren) för en 9:a, sättande under gång gjorde hon för en 10:a (och det tackar vi för   ) 

På inkallningen fick vi fina 8,5 trots att hon stannade långt (tyckte jag) innan märkpunkten, men vi tackar såklart och tar emot. När jag sen skulle skicka till rutan - frågade jag henne lite fint:  Har du sett rutan? - som jag alltid gör - och hon svarade, ja det har jag och när jag sen skickar  henne så springer hon klockrent ut till elitklassens (som gick innan oss) dirigeringskoner och gjorde ett skitsnyggt ställande - som vi tyvärr inte fick en enda poäng för... Och rutan har hon gått på 10:a för tidigare...

I ärlighetens namn vet jag inte om det är brukligt att dirigeringskonerna från ekl ska stå kvar på plan, men - shit happens - det är väl bara att börja träna med koner (i olika storlekar dessutom, elitklassens dirigeringskoner var dessutom i större storlek än rutan-konerna...) Så var det hopp-apport, det gör hon bra men har också dåliga avslut, likaså metallen är hon alltid lite tveksam på, men gjorde det ändå ok (har lagt om träningen lite där och belönar först när hon är inne vid sidan och dessutom gått fritt följ med metallapporten i munnen några svängar). Precis innan apporteringen kom jag också på att jag inte fått någon vittringspinne, så det fick jag säga till tävlingsledaren om. Naturligtvis nollade hon då vittringsapporteringen, men om det var genom slarv eller att TL glömde ge mig pinnen, det kan jag inte säga. Hon har varit bra på det, men senaste dagarnas träning innan tävlingen har jag upplevt att hon inte riktigt slagit på nosen, så det kanske vi hade nollat ändå. Fjärret däremot gjorde hon så jäkla snyggt så jag tror inte ens hon gjort det så snyggt nån gång på träning ens. Snabba och distinkta sättanden/lägganden och ställanden. Klockren 10:a (tyckte domaren också - vilken tur    ).

Men med 213 p får man inte mer än 3:e pris. Tyvärr. En första placering blev det iaf, och fina priser fick vi:

Men - vi hade jätteroligt i en annorlunda miljö och kommer såklart igen! Känslan är bra,  och det var många (både domare och TL, men även annan personal som tittat på lydnaden) som kom fram i efterhand och sa att det sett så himla trevligt ut. Sånt värmer.

Och jag är så nöjd med min allra Bästa Blixtra för hon gör sitt bästa. Sen blir det missförstånd och annat elände ibland (matte är nervös, blir  torr i munnen och ibland schabblar tävlingsledaren också:) så det är såklart mycket som kan ställa till det.

Men vi tar nya tag, och filar vidare på våra moment. Egentligen är hon såklart inte så stabil så hon går 10-mässigt på allt - långt ifrån - men om allt skulle råka falla på plats samtidigt, så visst skulle hon ha ett första pris.

Det är bara det där jäkla om:et...

... det bara öser ner.

Kan man lugnt säga. Och inte i  några måttliga mängder heller. Nej, skyfall är ordet.

Det enda - alldeles enda - som det kan ha med sig som kan betraktas som positivt är:

1) Frånvaron av getingar (det var igår precis ett år sedan jag blev biten sist. Förhoppningsvis ocksås för sista gången... jag vill inte vara med om det igen   )

2) Frånvaron av huggormar (det tackar vi för   )

3) Närvaron av gula kantareller (ja, vi har redan provsmakat årets skörd   )

Annars är det väl en sjujäkla kall och regnig och tråkig sommar? Kan inte minnas när det var så eländigt vädermässigt sist. Iofs jobbar jag rätt mycket så jag är väl inte den som lider mest, men för de stackare som har semester kan det ju inte vara roligt...

Har varit på klubben ikväll och tränat hund (genrepat inför helgens tävling och naturligtvis gick det som det brukar - inte alls bra. Och paniken kommer krypande...)

Periodvis öppnade sig himlen även här, men det har ju Bästa Blixtra inga problem med - inte alls, faktiskt - och det är jag mycket tacksam för.

Sen - för att förtydliga inför den som bestämmer - betyder inte det att vi önskar skyfall under lydnadsprogrammet. Ett litet lätt duggregn räcker bra   !

Lilla Krokodilen har heller inga problem med regn, om nu hon ska få några rader i det här inlägget också.

Skönt. Och hon börjar växa till sig - riktigt. För det första börjar hon få lite längre ben, så snart ser hon inte ut som en spädgris längre (hon har  varit ofantligt lika Babe, den lilla grisen - någon som sett den filmen?) utan börjar faktiskt se ut som en liten hund. Och faktiskt börjar hon också bete sig mera som en liten hund än som en krokodil. Tänderna används inte lika ofta - inte i näsan iaf...

Imorse när jag gav alla (fyra) hundarna mat fick jag en riktig aha-upplevelse. Den lilla Krokodilen satt alldeles stilla och väntade på sin tur - trots att jag gav Fia och Bella mat först. DÅ förstod hon att vänta på sin tur, utan att flyga i någons matskål eller på någons nacke. Och jag blev alldeles rörd, nästan. Vår oslipade lilla Krokodil har redan efter två veckors - konsekvens - boende hos oss på landet börjat slipas till lite, för att få sin plats i flocken. Visst är det väl underbart. Och speciellt med henne, som har varit som ett Krokodilmonster när det gäller allt ätbart. Numera lämnar hon glatt (nåja   ) sitt tuggben eller märgben i mattes hand för att få en bit köttbulle i utbyte. För köttbullar ÄR gott, säger Yxan...

Så - än finns det hopp!   

...kommer här. Nåt litet knas måste det såklart bli vid en debut, men bättre i ett senare inlägg än inte alls;)

... är orden för dagen.
Debuterar just nu med att blogga med den nya mobilappen, det kommer att visa sig om det fungerar eller inte;)
Vi har haft krokodilmys (läs Yksi-mys) med Jill, Johan & grabbarna ikväll. Vet dock inte om alla tyckte att just mys var rätt ord...;)
På det hade Clara bakat wienerbröd - helt fantastiska btw - som en mumsig avslutning på kvällen...

... har vi fått förmånen att vara med och rösta fram under juli månad.

Ja egentligen är det sambon som är kallad, men han är i ärlighetens namn inte speciellt road. För tillfället står han hellre ute och mögeltvättar våra vita knutbrädor på huset (i regnet;).

Men vi andra kommer att lyssna och rösta...

Denna veckas lista: