... är jag. Över träningen ikväll, på klubben, med Bästa Blixtra. I regnruskväder.

Självklart finns massor att fila på - vissa högremoment har vi knappt - men hu så roligt vi har!

Efter träningsuppehållet (på enochenhalvvecka)n är hon galet sugen på att jobba, min lilla fina malla.

Och hon gör allt, för att göra rätt. Försöker, alltså. Sen shabblar ju matte ibland också...

Har inte tränat lydnadsmoment på 100 år - känns det som - men körde (direkt efter ett läggande under gång) ett sättande under gång - och det var klockrent! Fjärren likaså, och sen tog jag fram rutan - på skoj.

Som en kanon - rätt in i rutan: och i mitten dessutom   . Suveränt bra gjort.

Förmodligen kanske det har gjort henne susen att vila lite från lydnadsmomenten under tiden vi tränat brukset... Det kanske har satt sig lite...

Så nu blev jag sugen att anmäla till en lkl III igen - fast jag lovat mig att inte gå ut förrän hon får ett förstapris.

Hmmm. Vi får se.

Det känns just nu som att jag har världens roligaste hund att jobba med. Självklart går inte allt som på räls, och vi har massor med otyg att jobba med - men just ikväll var en sån kväll när allt bara var genuint jäkla tokroligt och man skulle kunna hålla på precis hur länge som helst   .

(Tur att det finns såna här gånger mellan alla gånger då man bara tycker att allt är pest också...    För det händer ju också...)

... växer. Isa vägde igår 12 kg och Yksi 16,5. Jisses vilka tyngdviktare. Hur ska det här sluta?