... är hon, min Bästa Blixtra. Eller den ständiga 2:an?  (Placering 2 i appellklass, lydnadsklass 1 och nu också lydnadsklass 2...) Jag vet inte, bussig är hon i alla fall, som ställer upp för matte när det är tävlingsdags. Vi hade anmält till Lydnadsklass 2 på Nedansiljans BK i dag, lördag. Tillsammans med Sofia och Fia i lydnadsklass 1.

Åkte igårkväll upp till Rättvik i rykande snöstorm och rysskyla, och med hot om avstängda vägar, snökaos och trafikolyckor. Fram kom vi, om än efter lång tid.

Vi hade hyrt en fin liten stuga på Gärdebyvägen i Rättvik:

Precis sådär dalalik som man föreställer sig i Rättvik. Frukost ingick:

Och naturligtvis hittade vi lite kurbitsmålningar här och var i stugan. Som sig bör:

Det blev en soft fredagkväll, och därpå en rätt tidig lördagmorgon. Minus 24 visade termometern, men backarna upp till Vidablick gjorde att det var inga som helst problem att hålla värmen under morgonens hundrastning:)

Kl 9 var det dags. Anmälan till lkl 1 och 2 vid Rättviks Körhus. Som tackochlov var uppvärmt till 10 plusgrader.

Vilket ställe. Läktare - också uppvärmda - cafeteria och en massa försäljning (då denna lydnadstävling var internationell:) och så PLUSGRADER. Underbart.  Lottning för alla hundar, jag drog nr 2 av 11 ekipage i 2:an och Sofia drog nr 1 av 23 ekipage i 1:an.

Platsliggningen var uppdelad i två - 5 hundar i varje. I vår platsliggning reste sig inte någon, men i den andra platsliggningen hade det rest sig två hundar. Så vi klarade oss bra.

Kruxet var underlaget. Blixtra hade jätteproblem med underlaget (det var lika i Tuthammar när vi körde 1:an) och då är det inte hästbajslukten hon har problem med, utan konsistensen på underlaget. Som en blandning av torv och papp. Vi gick som nr 2, och hon hade uppenbara problem med kontakten på fria följet. Det kändes bedrövligt illa, men hon genomförde på 7,5 p. Därpå dags för läggande, för en 10:a. Tack för den. Inkallning. Därefter rutan. Som jag - för första gången - i fredags em kört med band mellan konorna (så att det inte skulle ställa till det för henne på tävling). Tackochlov. Inga problem - en 10:a. Bara det kändes som en vinst i sig.

Apporteringen är inte hennes starka sida. Släppte apporten (!) på väg tillbaka, plockade igen och gjorde ett uruselt avslut. Hopp sitt var helt ok, men dåligt avslut även där. På fjärren vet jag inte vad som hände, det blev flera DK. Det är ett av de moment som jag tycker hon gjort bäst hemma. Ingen nolla, och det tackar vi för.

Men, shit happens. Så - innan prisutdelningen blev det skamvrån en stund...

... dvs under bänken på  läktaren...

Men, till prisutdelningen fick hon komma fram - och tur var väl det. Trots vårt usla fritt följ, våra usla avslut och våra DK:n blev vi 2:a på 175 p! Mycket överraskande, och såklart, mycket roligt.

Men - eftersom Blixtra och jag kör lite på tjoflöjt, inser man också att det finns mycket att fila på, om vi vill vidare. Och det vill vi ju såklart.

Så nu blir det dags att fila  och fundera över hur vi ska gå vidare.

Vi kan inte köra på hejhopp och Guds försyn hur länge som helst. Så nu kanske vi måste se över ...

1) Fria följet, framförallt

2) Belöningsystemet (hänger ihop med ovanstående)

3) Alla dåliga avslut och ingångar

Det finns mera, jag lovar, men de här är prio 1, i rakt fallande skala. Nu blir det lugnt med tävlingar, har jag också bestämt, fram tills det är dags för lägretävlingar och dessa har jag planerat in till slutet av april, början av maj - förhoppningsvis innan nästa löp, om min planering stämmer. Och till hösten kanhända högre, om ambitionerna och planeringen håller. Sen kan det komma 100 saker emellan, men som sagt, A & O i all hundträning är ju planering har jag hört, så jag har anammat det och gjort min egen.

Sen är det väl med hundträning som med allting annat - siktar man mot månen så bör man väl kanske ändå komma till stjärnorna?

Men - innan dess - tillåter vi oss att njuta av dagen som varit. Helt och fullt. Glatt och oväntat. Och en annan stor vinst i det hela är att mina tävlingsnerver har hållit sig i schack - helt och hållet - ända tills det var dags att gå in på planen. Helt underbart. Bara det är en vinst i sig, för mig.

Halleluja!