... alias Ärtan, var vi och träffade igårkväll, i ridhuset vid Huvudsta Allé i Solna. 

Vilken trevlig jycke!

Glad, öppen och social och verkade galet arbetsvillig. Hennes husse var mer än nöjd med henne!

Anledningen till träffen var att Ulvgeist Atle (Lena Hjerth, kennel Kiragården) har friat till Ärtan och - hittills - genomfört en parning, så förhoppningsvis blir det mallebäbisar till våren. I kennel Ullhedens regi. Och då kliar det ju i fingrarna på sambon, som numera inte har någon egen jycke att pyssla med.

Spännande också att Ärtan har Nangijala på mödernet, precis som Ässi. Hon påminde också mycket om Ässi både i typen, och i färgerna.

Vi träffade också helsyster till Ärtan ur en tidigare kull, Grimlock´s Banshee, och hon gav samma glada och öppna intryck som sin yngre syster. Tyckte hennes matte sa att hon skulle bli 8 år, men jag undrar om det kan stämma?  Hon var så pigg och alert, och när jag tittar runt bland gamla resultat ser jag att hon kom 6:a på svenskskyddet i SM 2011. Inte illa pinkat av en snart grand old lady...

Båda tikarna kändes som öppna och okomplicerade hundar. Ingen jakt, snälla (!) och enkla i kommunikationen med människor och andra djur. Och galet arbetsvilliga... Det låter nästan för bra...

Så - nu hålls alla tummar i det lilla huset på landet.

Flera parningar är planerade, och vi hoppas att allt går bra.

... har Bästa B fått jobba med i helgen.

Rapport i på lördagen med Dunder och Kvittra. Alla gick som tåget får man väl säga - och då menar jag inte Upptåget   (mohahaha) - utan mera som på räls, om ni förstår.  I det stora hela.

Vi hade såklart lite problem med ljudet, så jag fick läxa upp fröken B på framföringen. Men hon är ju inte dummare än att hon begriper vad det handlar om, så det hjälpte riktigt bra. Behövde påminna henne en gång till under nästa framföring, men då visste hon vad klockan var slagen.

Däremot var hon pipig på stationen. Inte bra. Något att jobba vidare med. Tänk så mycket gratis man har när man har en hund som är tyst naturligt - nu tänker jag på mallemamman Ässi, som vi knappt aldrig behövde säga till, åtminstone inte av den anledningen.

Jag undrar om man verkligen uppskattade det till fullo, som man borde ha gjort?

Nu, när man har något annat att jämföra med, menar jag?

Igår blev det spår med husse, eftersom matte jobbade. Ca 800 m med 5 plus slut. Hade gått bra, men husse hade fått BROMSA ordentligt, för hon låg på som tusan. Annars bra.

Det bådar gott.

Hemma klickar vi apportering från början och har börjat klicka lite platsliggning med näsan i backen. Men väldigt, väldigt light, this far. Roligt har hon iaf. Allt jobb med klicker är ju roligt.

I söndags kväll var vi sedan och såg RIKTIGA mallar jobba, och det är då jag inser, att Bästa B nog inte är en RIKTIG malle. Men, den som lever får se...

För mig är hon Bästa Blixtra, hursomhaver, och det räcker ju!