... gör vi i morgon kväll.

Åtminstone en del av familjen. Vilket också innebär att det känns lite kluvet - det ska både bli jättehärligt och samtidigt våndsamt - eftersom jag lämnar delar av mitt hjärta hemma   ...

Livet är just nu fullt av jobb, skola, familj och hundar, och jag känner att jag går lite på ångorna från reserven. Hoppas vara tillbaka om några veckor, påfylld med energi och härliga vibbar, med massor av ork att skriva tentan och gå mot högsäsong på jobbet - och träna inför anmälda hundtävlingar.

Och nej, jag lovar att inte göra som Majlis i 30 grader i februari - slå omkull gubben, sno VISA-kortet och bli divemaster:) Även om jag kan tycka att gubbeländet till stor del förtjänade den behandlingen...

Så - tills vi hörs igen, ha det riktigt härligt! Det ska vi ha!

Njut av den svenska vårsolen och av de allt längre dagarna, av fågelkvitter och snösmältning.

Om jag har tid, ska jag sakna det.

Annars ska jag bara njuta där jag är. Och längta hem lite, förståss...