Morgonpromenaden blev en pulsrunda i dryga 2 dm snö. Jobbigt!
Hundarna däremot älskar det, men blev säkert lite tröttare än vanligt då de var ovanligt lugna under hela fm.

Storlurs fina Dunder och Storlurs bästa Blixtra:

Och så Ullhedens lilla Yksi:

Även Isa - Everics Nagini - var med men fastnade inte på bild idag.
Skönt att få lite härlig morgonluft - minus 14 grader - för sen var det jobb som gällde!

... gick av stapeln på UKK i Uppsala i lördags. Clara har gått och dansat lyrisk jazz hela hösten och deras dansgrupp var också med såklart. Jättefint och jätteduktiga. Alla, såklart.

Som gästartister kom Gabriel och Sandra från Idol.

En härlig eftermiddag och jag hade aldrig varit på UKK, så bara det var ju en upplevelse!
Kvällen avslutades med en härlig 50-årshippa - dock inte min den här gången - med ett gäng glada tjejer, god mat och gott vin. Tack Broddan för en trevlig kväll!

... med besked, i slutet av förra veckan. Med busvädret Sven och klass 2-varningar i större delen av landet. Det snöade och blåste horisontellt hela fredagen och natten mot lördag. Hundarna var lyckliga:

Och visst är det härligt med första snön och med snöstorm. När man inte behöver vara ute på några längre bilturer, vill säga.

Gick ut i skogen på fredag em och träden föll som käglor. Då är man inte så kaxig vill jag lova. Och hoppas jag har lärt mig något till nästa gång!

... för veckans råkurr.

Tog en timmes sovmorgon idag för att hinna vara ute en stund med jyckarna innan jobbet och gick rakt ut i skogen i kolsvarta mörkret med de tre musketör... förlåt, mallarna. Och den lilla pudeln. Promenerade och styrde upp och förekom alla små incidenter, i vanlig ordning. I vår flock knycker man inte pinnar av varann, man vallar inte varann och man uppför sig hyfsat respektfullt mot sina medhundar. Basta.

Allt gick jättefint, tills vi så äntrade hemvägen och kom ner mellan hästhagarna. Jag hann inte ens se vad som hände - misstänker dock starkt att någon av syskonen Storlur gav sig på den andres älsklingspinne - och råkurret var ett faktum.

Råkurr kan vara dagens understatement - jag trodde de skulle äta upp varann   .

Jag tog tag i den första svans jag nådde och drog så mycket jag orkade, men vems svans jag än drog i, så satt den andra bara hårdare i nacken. Jag tog den största pinnen jag kunde hitta och slog i det huvud som var närmast - men den gick bara av som en tändsticka och inte blev någon lugnare för det. Till slut insåg jag att det inte var mycket mer att göra än att vänta ut dem, och bara kolla så ingen gjorde sig illa på nånting runtomkring. När jag slutade agera, fick Yksan fart. Som en liten Gollum slängde hon sig upp på Brorsan Dunders rygg och satte sig också i nacken, allt för att hjälpa Blixtra. Men henne var det inga problem att ta ner. Då försökte pudel-Bella sig på en attack, men den lyckades jag också avvärja rätt enkelt.

Jag har aldrig sett Blixten så arg. Likt ett rasande monster vägrade hon att lyssna   och fortsatte tugga för kung och fosterland. Det hela slutade med att Brorsan Dunder drog in svansen och flydde hemåt. Stackars liten.

Och fullständigt oväntat. Själv var jag så arg på Blixtra för att hon inte lyssnade, så hon fick sig värsta avhyvlingen   .

Jag tycker att hon har gått och varit sig lite olik sen Brorsan Dunder flyttade hem, och jag antar att det bottnar i att hon inte riktigt tycker att han kan komma här och komma här med hög svansföring, bara sådär ändå, efter tre år.

För plats, det tar han, Brorsan D. Han är ingen som går obemärkt förbi - han är stor, han är yvig, han är glad och han är ohyggligt kelsjuk. Alla vi tvåbenta bara älskar honom   . Och det ses ju inte med blida ögon av samtliga...

Jag är imponerad över vilka bithämningar de ändå har, det kändes som de slogs en halvtimme (men det handlade säkert bara om ett 10-tal minuter) och när jag hemma tittar igenom båda jyckarna är de toviga och dregliga och ledbrutna.

Men inte ett jack eller ett blodstänk så långt ögat kan nå.  Så här långt, vi får hålla koll och se om det dyker upp något som jag missat.

Väl hemma igen stod de sedan fint och åt i sina skålar bredvid varann utan några problem.

Och jag, jag kliar mig i huvudet och undrar om en sån här urladdning kanske är nödvändig för att alla ska landa på sina platser i flocken? Vi får se vad det gav, om det lugnar ner sig nu, eller inte.

Återkommer med rapport!

... har Clara introducerat oss till ikväll.
Jisses så gott. Pulled pork är fläskkött som gnids in med kryddor och efter 12 tim rostas på låg värme i ugnen i 8 tim. När det är en timme kvar i ugnen tar man ut köttet och häller över en sås med bla worcestersås och äppelcidervinäger och en massa kryddor. När det är klart drar man itu köttet i strimlor och äter med vitt bröd, rödlök, majs och gräddfil. Bland annat.
Sjukt gott - det var inte sista gången - Clara, hör du det?!

... och första december.
Stormbyar och 6 plusgrader.
Välkommen vintermånad:)

Härligt med glöggfika efter en hel eftermiddag i spårskogen!

... har vi gjort i helgen.
Lördag em rapporttränade vi med Bengt, Marita och Ukraina.

Vi - Johnny och jag - hade med oss alla tre mallarna, som vi körde med. Inte alls något halleluja moment om någon nu trodde det.
Men - alla hundar sprang järnet och var verkligen jätteduktiga. Springvilja och fart är inga problem vill jag lova. Nästan så att det blir lite prestige mellan syskonen Storlur om vem som ska springa fortast:) Och det gör ju inget:)

Roligt att köra brorsan Dunder också, som verkligen var tokladdad men samtidigt ohyggligt väluppfostrad i den här situationen, vi är makalöst imponerade av både framföring och stationsuppträdande.
Tack för det Jill och Johan, ni har verkligen gjort ett toppenjobb!
Nöjda och glada var de hela lördagkvällen, jätteskönt för oss 2-benta.

Idag - första advent - satsade vi på spår och uppletande. Jag la spår åt Isa och Yksi ochch Johnny gick ut spår åt Blixtra och Dunder. Innan Johnny var tillbaka började jag och vovvarna valla uppletande ruta.
Började med uppletande med Yksi och Isa som fick varva och sen körde vi Dunder och Blixtra. Å jisses vad det gick.
Sen körde vi spåren, Isa och Yksi körde vi parallellt och sen Blixtra och sist Dunder.

Alla hundarna spårade glatt och villigt och var jätteduktiga.
Det hann bli mörkt innan vi spårat klart, men åtminstone Dunder är ju van med mörkerspår:)

Så - även ikväll sover vovvarna gott på lurarna. Jätteskönt:)