... tar livet av mig. Ändå är han den bästa som finns - på det området. Och av dem jag provat.

Efter allt trassel med ryggont efter pulsandet förra vintern, går jag en gång i månaden hos Jocke. 

 
Å fy tusan vad han plågar mig. Ändå blir jag bättre efter varje gång. 

Men skönt är det inte, och inte är det billigt heller. Men ändå värt det. När jag har varit där och när han varit riktigt elak - som han kan vara - är jag inte människa på ett dygn. Fryser och ruggar och känner mig nästan deprimerad, vet inte om det hänger ihop med den tuffa behandlingen, men jag tror det eftersom det inte uppkommer annars.

Så - jag bokar väl upp en tid igen om en månad då...   

... har jag typ bara jobbat.

Inte tränat hund alls, bara promenerat lite för att få lite frisk luft efter hela dagar inomhus.

Började lördagen med visning av nyproduktionen på Cirkusplatsen - och vilken respons!

Jisses så mycket folk, jag hade knappt kunnat drömma om hälften. Jätteroligt, en strid ström av intressenter och nyfikna och vanliga dödliga mellan 11-15. Inte en lugn stund, så jag var bra trött när dagen var över.

Ett glas rött till middagen så var det plötsligt kväller...

På söndagen så vaknade jag till snöstorm. Ymnig sådan, dessutom. Som tur var lånade jag sambons 4-hjulsdriftskärra till jobbet, guld värt en sån här dag. Visade ett flerfamiljshus i Örbyhus dit det kom 18 sällskap som hade vågat sig ut i busvädret för att titta. Helt otroligt roligt. Varje sällskap var på 2-4 personer, så som ni förstår blev det en väldig massa människor. En sån här gång gäller det att skärpa upp sig och vara påläst, men det är också fantastiskt roligt med alla dessa människor. Efter denna visning - och ja, jag höll faktiskt tidplanen - var det så visning av en mindre bostadsrätt, dock med något färre spekulanter, men ändå spekulanter.
Roligt.

Sen var  det dags att återvända till kontoret i snöyran. Och då funderar man hur en del tänker.

Snön vräkte ner, det var snömodd och snörök så man inte såg alls långt framför sig. Mitt på 90-väg står då en bil mitt i körfältet och står stilla?! Hur farligt - och irriterande - som helst. Först trodde jag det hänt någon olycka framför den bilen, att nån stod på huvudet i diket eller så, men icke. Han hade bara stannat.

(För det förstår ni väl - att det var en han?   )

När jag sen kommer in till centralorten tvärnitar och  svänger en bil bara 90 grader vänster framför mig, utan att blinka - bara vrider om ratten - i detta modd som var. Men då jäklar la sig kärringen på tuten och pekade finger. Och svor.

Självklart kan man väl komma på att man måste svänga eller har kört för långt eller vad det nu är, men man får väl tänka sig för när det är ett sånt här himla dåligt väglag. Tur för mig att jag höll hyfsat avstånd och att sambons bil är nerlusad med dubb...

Så - det var den helgen. Bara promenerande, med andra ord.  Men vi överlever nog det också.

... är ett jädrans otyg. 

Hundarna nyser och fnyser - i Blixtras fall även reversed sneezings - och spårar sämre.

Blixten började runt jul, och det lät som om hon fått ett astmaanfall. Som om hon inte fick luft. Jag blev ju tokorolig och tänkte åka till Ultuna direkt, men sambon lugnade mig. Jag sov inte, bara låg och lyssnade till hennes andning.

Hon sov gott däremot. Ända fram tills jag somnat framåt småtimmarna - då sätter hennes omvändna nysningar igång igen. Och jag stod nästan kapprak upp i sängen av hysterisk oro och såg framför mig den dagen hon inte längre fanns.

(Har jag någonsin berättat att dramatik är mitt andra namn   ?)

Jag slängde ut vackra julstjärnor och omsorgsfullt planterade hyacintgrupper på trappen i vinterkylan   fortare än någonsin, tänkte om hon var irriterad i näsan pga det?

Men inte blev hon bättre.

Ringde veterinären i mellandagarna som trodde det var en vanlig förkylning - det hade varit mycket förkylningar med snuva och hosta hos hundarna i december - och jag vilade vidare. Tills jag insåg att det inte kommer att gå över, och tills Fia började fnysa och nysa attjoprosit flera gånger efter varann. 

Då var det dags att beställa Stronghold.

Sagt och gjort, idag hämtade jag det och det är som vanligt när det gäller hundar ingen billig historia.

Men ikväll ska de spottas bannemej hela högen med alla sex. Sen ska det väl vara slutnyst här hemma...

Som tur är - eller inte - ska detta kvalster inte smitta annat än vid direkt kroppskontakt. Så vi kan ju inte ha smittat någon annan, då vår sexhövdade flock aldrig kommer så nära som pussläge med någon annan hund...

Mer om noskvalster finns att läsa HÄR.

... har jag roat mig med idag, mellan städning, tvätt och blomvattning. Typ. 

Bokföringen däremot fick stryka på foten...   

Sofia tog med sig Dunder och Yksi och åkte och spårade med Robin och Tomas, men jag tyckte inte riktigt att jag hade tid, så jag tänkte spåra hemma istället.

Började med att lägga ett ca 500 m långt gärdesspår till Blixtra med 4 skogspinnar och en boll som slut. Knixar och spetsvinklar hit och dit. Påsläpp.
Därefter la jag ett godisspår (närings-) på ridbanan också åt Blixtra, inga apporter, bara ett slut. Och så godis då förstås. Direktpåsläpp.

Så ett liknande (godis-) spår till Isa, ca 150 m långt med frolicbitar och 4 apporter och boll som slut. Direktpåsläpp.

När grusspåret (ridbanan) var ca 1 tim gammalt tog vi det och det gick galant, vinklar och hela faderullan. Såg att hon tyckte det var konstigt (har aldrig gjort det förut) men eftersom Blixtra är pigg på det mesta så blev det såklart bara spännande. Nosade och åt och spårade grundligt i spårkärnan, som ett stort Z, och plockade till sist kampen i slutet. Jättroligt och annorlunda. (Blev lite inspirerad av Stina W igår när vi jobbade i sekretariatet och hon berättade om IPO-spår...)

Tog sen ut Isa (till Blixtens STORA förtvivlan   ) och spårade hennes spår. Också så gott som hela tiden i spårkärnan, nästan inget slag alls, knaprade godis genom hela spåret och tog alla pinnar. Överlycklig - och duktig!

Så var det Blixtens tur igen, påsläppet gick jättebra, ingen tvekan alls, däremot tog hon bara 1 av 4 skogspinnar och det gör mig lite bekymrad. Dessutom nyser hon och fnyser, så jag undrar om det kan vara nåt elände i näsan? Märktes iofs inte på godisspåret. Slutet nosade hon sig fram till iaf, trots att jag gömt det långt ner under gammalt torrt gräs...

Så, nu hoppas jag att de håller sig lugna en stund, så jag får fortsätta röja här hemma. Imorgon är det jobb igen och full rulle under överskådlig tid framåt...   

Fullstor uppletanderuta, kuperad och inte alldeles enkel, skulle det visa sig.

Storlurs Dunder börjar, 4 föremål finns i rutan. Han har problem att ta sig upp på kammen som också är bortre kant på rutan till att börja med, men det löser sig mot slutet:

Sedan är det Storlurs Blixtras tur, med 6 föremål i rutan plockar hon fyra stycken precis inom 5 minuter. Hon har inga problem med kammen, men om det beror på att Dunder gått innan låter jag vara osagt:

Så var det Ullhedens Yksi:s tur. Inte roligt att komma efter två Storlurar, men hon jobbar fint, lillmallan våran:

Jätterolig och annorlunda ruta, som sagt, ca 2 m från vägen stupar terrängen rakt ner 2-3 m, vilket gör att man kan se att de tvekar lite att slänga sig rakt ut, och det är också det som gör att hundarna försvinner direkt när de kommer in i rutan. Svårt att fånga höjdskillnaderna i rutan med mobilkameran, men jag kan lova att det skiftar i höjd och djup. Spännande!

... när man har hund.
Ska gudarna veta. På med regnkläder och ut i spårskogen idag igen, i fläckvis hällande regn.
Jag lade tre korta (ca 100 m) spår till Yksan med godisslut, Johnny la ett ca 900 m långt spår till Dunder med två fastbundna slangbitar, godis slut och upptag. Under tiden band Sofia upp Isa och gick ett spår med synintryck. La ut en kamp och gick tillbaka och hämtades Isa och spårade med henne i sele och koppel.

Hon lät nöjd så det gick nog bra.
Därpå vallade vi en fullstor uppletanderuta i ett mycket kuperat område som skulle visa sig inte vara så enkel.
Började uppletande med Dunder, 4 föremål ute. Jobbade fint men hade i början lite problem att jobba sig upp på kammen längst ut i rutan. Hittade alla föremål men tog mer än 5 min på sig.
Duktig vovve!

Så var det då Blixtras tur, 6 föremål i rutan och hon plockade fyra på exakt 5 min. Då var hon rejält laddad och galopperade under HELA uppletandet, medan hon också jobbade hela tiden. Jätteroligt.
Laddar upp filmer separat.
Så var det Yksis tur som också var laddad och jobbade på fint. Inte helt enkelt att göra henne rättvisa efter två Storlurar, men hon jobbade på fint med sitt mått mätt.
På det kom Isa som vi trodde skulle sopa banan fullständigt, men som sagt var det ingen enkel ruta så det gick inte helt på räls även om hon är fantastiskt duktig, lätt och snabb i rutan.
Sen var det spårdags med Yksi och Dunder och där var hussen nöjd, så det var duktiga hundar även i spåret. Roligt!

Trist bara att skräpet efter årets bärplockare fortfarande ligger kvar och förstör vår fina natur:

Innan vi var klara i skogen började det klarna upp så vi åkte hemåt med utsikt över en jättefin regnbåge.

... har gått som DVD här sen julhelgen.

Säsong 1, 2 och 3  har vi plöjt, och så gott som hela famijen har suttit bänkad. Jätteroligt.

Nu väntar vi på att säsong 4 kommer ut på sälj-dvd så vi får titta mera på alla våra vänner   !

... försöker vi träna på lite nu och då, Bästa Blixtra och jag.

Det har varit lite si och så med det, nämligen. Men nu tränar vi korta stunder i stallet, och det känns bra.

Men trött blir jag också av ordning och reda, och inte bra Bästa Blixtra   .

Roligt - och annorlunda - är det, och vi jobbar på och hoppas på fantastiskt resultat   vad det lider...