... och känslan när man åker ner til kontoret okristligt tidigt för att hinna förbereda kontrakt innan dagens visningar - och upptäcker att fastighetsdatasystemet ligger nere...

Alltså - jag lovar, man kan verkligen hålla sig för skratt...

... för vi många och långa diskussioner, jag och sambon.

Bra sådana, för det mesta. Om hundar, om jobb - ja, faktiskt om det mesta.

Under hösten återupptäckte vi bastun, som har funnits sedan vi flyttade in (såklart) men som vi aldrig har använt. På kul provkörde vi den under senhösten, och den funkar ju hur bra som helst. 

Detta har gjort att vi fått en ny vana (eller ovana?), några gånger i månaden (gärna efter en hel eller halv dags hundträning, när man är lite lagom genomfrusen, trött och blöt...) har vi bastat på lördag eftermiddag, nån timme sådär,  för att få upp värmen innan middag. Oftast är det dagens träningsresultat som dryftas - vad gick bra, vad gick mindre bra, vad kan vi göra bättre/ändra på/tänka om. Rätt bra med reflektioner efter träning också.

Fint som snus, och jag tycker det är rätt ok faktiskt, trots att jag inte är finne...  

... och ledig dag.

(Med undantag för en och annan angenäm budgivning då   ...)

Och ledig dag på helgen betyder hundträning. Såklart.

Johnny & jag packade i mallarna i bilen och for till skogs. Började med att slänga ut två spår i den djupa blötsnön (puuust och stånk...) till Dunder och Yksi. 

 
Rastade allesammans och därefter tog vi bara med oss Blixtra och körde några korta (A-B: 250 m, B-A: 250 m, A-C: 500 m, C-A: 750 m, vilket betyder att vi förlängde A på sista skicket, bakåt). Fokus på tystnad, och så vill jag se om hon markerar något på frambenet (som hon gjorde förra helgen) för då blir det genomgång. 

Kan ju ha varit något så enkelt som en sträckning, men med mallemammans pålagringar i minnet vill jag inte riskera något. 

Tänka sig - Blixtra var tyst och fokuserad, springa vet vi ju redan att hon kan, och det gjorde hon även i dag med den äran. Fina, fina. När hon inte slåss...

Här på väg in på förlängningen på A (sista skicket). Inte så himla enkelt att hålla i kampen och springa bakåt samtidigt som man ska fota...

Sen var det spår, Johnny med Dunder och jag med Yksan. Lilla Y har väl aldrig spårat så bra någon gång som hon gjorde idag (åtminstone inte med mig i linan). Det var t o m så att jag var tvungen att sno linan om handen för att hålla emot, såpass låg hon på. Och det hör inte till vanligheterna. Fokuserad och framåt. Blev lite distraherad när hussen och Dunder hittade sitt slut och tjoade för det, men jag  väntade ut henne och så gick hon på igen. Hade bara tre leksaker (IKEA-mus, tennisboll och boll med snöre) låg i spåret, och det var inga som helst problem.

Dunder hade också spårat klockrent, roligt. 

Sen hann vi gå en sväng med hundarna innan det var dags att åka hemåt och ta emot fikafrämmande som skulle dyka upp på eftermiddagen. 

Alla glada och nöjda, både matte, husse och mallar   .