Jisses så fort helgerna går!
Hela veckorna består av måndag, fredag och så söndagskvällar! Känns det som...

Vi har hund- och hästpromenerat, hälsat på pappsen på äldreboendet och varit på Brukshundsklubbens sedvanliga årsfest.

Årsfest med 3-rätters middag, prisutdelning och frågesport med rymdtema (inte helt enkelt), en trevlig tillställning med dignande prisbord!

I söndags blev det oväntat vackert väder, så då var det ute som gällde, hundpromenad och kaffe i solen och fick riktig vårfnatt och sådde tomatfrön!

På det var det möte i samfällighetsföreningen för vårt vatten med gofika, hem till sjömansbiff i lergryta och social dans i Karlholm (vilket jag är alldeles för mycket nybörjare för, om jag ska vara ärlig).
Sen hem och såg avslutningen på Farmen och nya Beckfilmen innan det blev kväller, och måndag igen!

Lyssnar just nu på en otroligt ledsam biografi:

Avsnittet där hon tvingas välja bort sin hund för sambons del berörde mig djupt. Sen blir det bara värre.

Bokbörsen is da shit, jag handlar gärna därifrån:

Dessa två böcker ovan är på gång, Robin Sharmas bok har jag läst tre gånger och jag kan läsa den precis hur många gånger som helst. Den är magisk och rekommenderas verkligen!
Den nedre är en rekommendation från en sajt på Facebook och ska bli spännande att läsa!

Har också lyssnat på Doktor Mikaels bok "Sånt är livet" som var riktigt bra! Han pratar om sitt yrke som akutläkare och läkare på IVA och om möten med människor. Detta berättar också såklart mycket om honom själv. En angenäm bekantskap!

... på sommaren, jag tror, jag tror på sol   igen!

Precis som i den gamla slagdängan ser jag idag lite hopp om sol och vår. Magiskt väder. Njöt  hiskeligt på lunchpromenaden.

Inhandlade årets första pelargon i helgen, nu är det dags för att köpa plantjord och sätta lite tomatfrön, när andan faller på.

Har också klickat hem en härlig utemöbel till sommarens begivenheter. Sålde den tidigare som gjort sitt här hos mig, och nu hoppas jag denna är lika okej som den ser ut på bild. Väntar med spänning (och längtar till sommaren, såklart).

Nog får man väl lite vårkänslor, eller hur?

Samtidigt så är jag realist och förbereder för kommande skitväder (läs åtminstone fredag-lördag-söndag), och bär ved så det står härliga till!

... är en av de allra bästa. Det är få som kan uttrycka sig som han kan.

Den här strofen ur "Ingen soldat" sitter på min vägg och jag älskar den   :

... hade vi igår.
Genomgång av 2023 års budget, Agenda 2030 och jobb med verksamhetsplanering stod på agendan.

Varvat med lite skojsigheter, fika och lunch så blev detta en toppendag som sedan avrundades på den lokala puben för de som önskade.

En annorlunda dag i andra lokaler än de vi vanligtvis jobbar i, miljöbyte och jag tror vi också var riktigt produktiva! En bra dag, helt enkelt   

... till avresa   !

Längtar!

(Värst blir att lämna hundarna på pensionat    )

Fy farao vilken söndag det blev   .

Båda mina hundar rymde på hundpromenaden, strax efter 14 på em. Skulle rasta av dem en sväng i solskenet då det skulle komma en gammal kompis och fota dem i solen. Jag gick på obanad väg i skogen, och helt plötsligt vek båda av in i skogen. Och var puts väck. Inget jaktskall, inte ett ljud.

Jag försökte spåra dem, men det var bara ett myller av vildsvinsspår. Gick hem, tog bilen och åkte upp till skogen på motsatta sidan. Gick och gick och gick i obanad skogsterräng, inga hundspår. Åkte hem för att kolla om de var hemma, åkte ut igen, gick och gick och gick. Inga hundar, inga spår. Polisanmälde försvinnandet, la ut på Facebook, bad folk hålla ögonen öppna, farten nere och dela så mycket man kunde.

Framåt 17:30 fick jag info om att det stod en notis på tidningens hemsida, att två lösa hundar sprang längs (80-) vägen mellan Tolfta och Strömsberg. Det måste ju vara mina! Kastade mig i bilen och ut och letade igen, inga hundar.

Sofia (äldsta tjejen) kom och hjälpte mig leta (varsina bilar) och Clara (lillasyster) åkte hem och väntade i huset ifall hundarna skulle dyka upp. Inga hundar. Vare sig ute på vägen eller hemma.

Vi åkte runt alla småvägar som tänkas kunde, visslade och ropade. Livrädd för att något skulle hända dem längs vägen, att de skulle orsaka en trafikolycka eller att de skulle gå ner sig i något vattendrag. Jag var helt förstörd   .

Mörkret föll på och vi bestämde oss för att åka i samma bil, en körde och en spejade. Fortfarande inga hundar. Vi åkte landsvägar, småvägar, timmervägar (ibland inte ens plogade). Paniken kom närmare. Minusgraderna ökade för varje timme som gick, och hot om flera dm nysnö. Så ringer Clara vid 20:30, Pirran har kommit hem. Helt ledbruten, översnöad - men hemma   .

Lyckan var stor, men oron ökade. Skulle Vinna vara kvar ute i terrängen ensam? Hittade hon ens hem? Var hon skadad?

Vi bestämde oss för att åka hem och äta lite innan vi fortsatte sökandet och när vi sitter och äter - så kommer även Vinna hem. Kl 21:30, efter 7 timmar. Båda var genomkylda, men oskadade som det såg ut. På med ylltetäcken och filtar, värmde mjölk/vatten med dextrosol i och gav i små portioner under kvällen. 

Däckade ovaggade och sov till morgonen. Då kom min reaktion - antar att jag gick på adrenalin hela dagen igår - men idag var jag som en urlakad trasa. Och ville bara gråta. Fruktansvärt vilken oro det var innan hundarna var hemma. Tveksamt om någon som inte varit i denna siutationen kan förstå känslan.

Men vilken uppbackning! Av mina tjejer naturligtvis, av grannar som hjälpt till och letade, av Facebook-vänner som delade inlägget massor av gånger för att nå ut till så många som möjligt, alla som hörde av sig och erbjöd sig att hjälpa till att leta, någon ringde och frågade om vi ville ha spårhjälp - det var helt magiskt vilken fantastisk uppslutning. Av detta blir man grymt tacksam och glad i hjärtat. Så oväntat - och så tacksam för alla fina människor som finns där när man som mest behöver hjälp. Stort TACK   till er alla!

Idag jobbar jag hemma i lugn och ro, och hundarna soooover...   ochjag har pratat allvar med dem och sagt att såna här äventyr vill vi inte vara med om igen   , även om tacksamheten över att de kom hem helskinnade utan att ha ställt till med något, är större än ilskan över att de försvann såklart   

... idag!
Grattis till dig, din lilla odåga och världens bästa, idag firar vi med märgben   !

#madeforactionvienna

Detta kom från Belgiska Kennelklubben idag (Belgium Royal Canine Society - jag har aldrig varit med om att svenska SKK har uppmärksammat hundars födelsedag?):

Chère et Cher Propriétaire,

Nous savons à la Société Royale Saint-Hubert et chez notre partenaire ProPlan qu’aujourd’hui est un jour particulier pour vous et votre toutou MADE FOR ACTION Vienna puisque, aujourd’hui, c’est son anniversaire !

C’est pourquoi nous tenions à vous féliciter encore pour avoir adopté un chien avec pedigree et souhaitons à votre meilleur ami ou amie une vie pleine de douceur et de tendresse et encore un maximum de beaux moments en votre compagnie. Nos amis à quatre pattes nous apportent tant de joies et de bonheur ! Nous voulions donc vous demander de tout particulièrement le ou la gâter en ce jour si particulier et de savoir que nous lui souhaitons un très heureux anniversaire à vos côtés !

(Fritt översatt från franska (= Google translate   ) betyder det typ att min hund fyller år idag och man vill gratulera mig till att ha adopterat en hund med stamtavla och önskar min bästa vän ett fantastiskt liv. Våra fyrbenta vänner ger oss så mycket glädje och lycka och de ber mig skämma bort henne ordentligt på denna speciella dag. )

(Men efter att ha tränat linförighet och fått ett ordentligt bett i höften - av misstag, naturligtvis - vete 17 om jag vill skämma bort henne just idag   ...)