... heter vår nya familjemedlem. Vi har varit och hämtat henne utanför Harbo idag. En jättetrevlig tjej som tycks stabil, men ändå pigg och framåt. Utbildad LC dressyr och westernriden. Vi hoppas hon kommer att trivas med oss och vi med henne (det senare är jag övertygad om:).

Och visst är hon vacker:

Nu kommer det att bli mycket tid i stallet...

... heter hästen som vi tittat på idag. Också ett varmblod, och ett mycket trevligt sådant. Född -93, och till synes rätt fräsch. Tränad LC dressyr och en del westernridning.

Först ut att provrida var Storasyster, såklart:

Gick jättebra, även om det såklart inte är så lätt att hoppa upp på en vilt främmande häst och göra sitt bästa.
Speciellt när det står en massa människor och tittar på...

Clara red också, och det gick också bra, även om Nathalie är mycket mera häst - och mycket mera pigg - än Boss som vi tittade på i förra veckan.

Nathalie känns som en okomplicerad - och snäll - häst med rätt mycket fart. Nu återstår bara att klura på om hon är för mycket häst för Clara, eller om det bara är något att bita i:)

En annan häst, såklart. Så får vi se om det kan vara något för oss.

Ska bli spännande. Återkommer med rapport. Ja, om häst-titten, alltså !

... denna gång. Tyvärr.

Veterinärbesiktningen visade inte några större bekymmer, lite gallor, någon markering på böjprov, men inget allvarligare. Plus en muskelknuta, eller något, som påverkar vänster bak. Något vi också märkte av litegrann när vi var där och tittade. Jag ombads - av hästägaren - att ringa veterinären och kolla av om jag hade frågor.

Veterinären svarade mig att hon kunde inte bedöma vad detta var, men helt klart var det något som påverkade hästen, bl a i rörelse. Hm, då blev det klurigt. Det är ingen jättefräsch häst, sa hon heller, men det kan man inte räkna med av ett varmblod på 14 år. Hm, klurigt igen.

Pratade med hästägaren idag, kluven, då jag är orolig för att ta hem en häst som inte håller. Men tänkte ändå, att ok, är han ändå A1 försäkrad utan reservationer (en uppgift jag fick när vi tittade) så tar vi honom. Då visar det sig - när jag frågade idag - att han har reservationer i försäkringen. Mot hälta. Shit pomfritt. Fick nr:et till Agrias representant på fältet, som då ville titta på senaste veterinärintyget för att deras veterinärer skulle kunna göra en bedömning om reservationerna var möjliga att häva. Agria-representanten erbjöd sig t o m att åka hem till hästägaren och hämta intyget. Men när detta kom till hästägarens kännedom slog hon i bromsen, och tyckte att jag var krånglig och bråkig och en massa andra saker. Så hon tyckte att vi lägger ner, för hon hade jättemånga andra på kö som ville köpa honom om jag nu skulle krångla så här...

Så kan det bli. Trist, såklart, hästen var jättetrevlig, och familjen också (ja, tills ikväll då...), men lite lurt kändes det nog när hon inte ville delge Agria veterinärintyget.

Hoppas iaf att hästen kommer till ett bra hem. Vi får börja om att leta...

... har vi sagt ja till, och hoppas att han sagt ja till oss. Nästa lördag hämtar vi hem honom till det lilla huset på landet, om veterinärbesiktningen går som den ska. Och vi håller tummarna:)

Har ikväll varit och tittat på en underbar varmblodsvalack, som eventuellt kommer att bli vår nya familjemedlem...

Nu är vi så fulla av intryck, så vi måste vila någon dag innan vi bestämmer oss slutligt.

En NH-tränad varmblodskille född 1995, har gått på trav i yngre dagar men rids nu bara sedan många år tillbaka.

Jag går - som alltid - på känslan, och han känns genuint bussig, och det är vad vi behöver just nu, speciellt för Lillasysters del... Och hon blev topp tunnor förälskad kan jag säga...

Både Sofia och hon provred, och tyckte att han var jättetrevlig. Sen är det ju i första hand en skogsmulle vi är på jakt efter...

Lånar en bild av Jennie, och hoppas det är ok:

Vacker kille, va!

... har jag haft ikväll. Johnny & tjejerna åkte till klubben med alla hundar för att 1) tävla träningstävling i agility med Fia (Sofia) och 2) träna Ässi och Bella (Johnny & Clara). Detta innebar att jag fick en helkväll all by myself med inkluderad stalltjänst. Å vad jag tycker det är härligt - med stallet alltså. Nu är jag inte ute lika ofta som tidigare, dels jobbar jag mycket mer och har inte samma tid, och dels är tjejerna så stora så de klarar det mesta själva.

Men ikväll fick jag gå där och småpula lite som jag ville, mocka, sopa, fixa kvällsmat åt hungriga hästar, plocka undan, göra fint i stallet, och sen ta in hästarna när mörkret fallit för att göra dem lite fina med borsten och titta igenom dem - och bara umgås med dem. Mmmm - som balsam för själen. Är det något som får en att varva ner, så är det stalltjänst. Åtminstone är det så för mig.

Bilden är från i somras, när vi storstädade stallet. Som sagt var ju Ässi med på klubben ikväll...

Så när jag släckte lampan i stallet och gick in för kvällen hördes bara hästarnas mumsande av hö i mörkret, och ett och annat hovtramp. Rogivande. Och alldeles underbart.

... har vi åkt till idag, Edwin och Sofia och jag - alldeles själva, för första gången. Fatta vilket framsteg! Vi lastar i och lastar ur på två personer, lugnt och fint! Ingen panik, och ingen stress. Bara kanske ett och annat bultande hjärta . Vilken frihet! Lite flög f-n i Edwin idag, när han upptäckte att vi faktiskt bara var TVÅ personer, då tänkte han sig att kanske, kanske, kan jag komma undan nu. Men tjena, icke sa nicke, nu är mor och dotter så tajmade, så det var bara att haka i linorna på sidan av transporten och visa dem, så knatade han snällt på utan att dumma sig. Det är så underbart så det är inte sant åt det - för alla er som har en häst som är trasslig att lasta, så vet ni precis vad jag pratar om. Det här är en form av lycka, kan jag lova !

Ässi fick följa med och vara läktarhund idag, med den äran:

Och bilderna från ridhuset blir som alltid lite skumma, och lite gula, av någon anledning:

Grejen var också den att jag bad Sofia rida upp någon form av dressyrprogram, så skulle jag filma och göra ett You Tube klipp av det (eftersom jag numera KAN det ) och lägga in på bloggen. Och jag filmar. Och jag filmar. Och jag filmar. Zoomar, och grejar. Och när vi kommer hem så finns det ingen film - för jag har glömt trycka på startknappen . Låter som ett skämt, jag vet, men tyvärr var det inte något skämt. Säger jag som KAN göra You Tube klipp - men inte knäppa igång kameran...

Så vi gör ett nytt försök en annan gång...

Nu känner vi oss lite småkaxiga när det gäller Edwin och transport, så vi lurar lite på att anmäla Sofia & honom till en kurs i höst som Ulf Lind har för privatryttare. Sug på den ni - då lastar vi MINST en gång i veckan!

Vi lurar lite på det en stund till...

Både Soffi och Edwin var nöjda med träningen iaf, låter de hälsa!