Eftersom min ledvärk/inflammation/whatever-it-is inte vill ge med sig, äter jag - med mina mått mätt, och jag tar knappt alvedon i vanliga fall - massor med piller för tillfället, för att försöka få det elaka viruset - eller immunförsvaret eller vad det nu är som spökar - i schack.

En kortisonkur - Prednisolon:

Parallellt med antibiotika - Doxyferm:

Och som grädde på moset antiinflammatoriskt - Diklofenak:

I olika doser. Till olika tider. Och att hålla reda på vilket piller som ska ätas när och i vilken mängd, det kräver sin kvinna.

Så idag, till middag, när jag satt och läste på burkar och räknade piller, sa storasyster och lillasyster, att vore det inte bättre att jag skaffade en sån där låda du vet, en sån som mormor har...

Jag tror dom menar en dosett, ni vet en sån där röd med en massa olika fack för olika piller och olika dagar, förmodligen så man inte ska behöva blanda ihop allting...

Är klockan verkligen slagen för dosett, tror ni? Kan väl inte vara möjligt...

... är något man nästan älskar när man bor på landet. Alla som bor längs en grusväg vet vad jag menar. Plusgrader och regn innebär vattenpussar och sörja och lera som stänker långt upp på biltaket. Och javisst, det hör ihop med hur fort man kör men när det är som värst så hjälper det inte ens att tänka på farten... och ibland glömmer man ju bort att tänka på det också :)

Och visst, det är smällar man får ta när man vill bo på landet, jag vet, men ibland skulle det vara kul om man kunde ta sig i och ur bilen utan att vara grå av damm på byxorna...

Och bilen ser nästan alltid ut så här (fast den ser j * ligare ut på riktigt):

Idag - i vårkänsloruset, förmodligen - åkte jag glatt ner och köpte biljett till biltvätten nere på macken, men det var fler än jag som kommit på tanken, för det var 5 bilar på kö och efter att ha väntat en halvtimme och åkt tillbaka var det 5 nya bilar, så jag gav upp. Tar det en annan dag...

... den 14 januari och man får aningens känslan av vår. Underbart och välgörande för kropp och själ... hos både människor och djur.

Ässi som alltid med nånting i munnen, den här gången mera träd än pinne:

Och Fia i sin egen lilla värld, också ganska vanligt:

Nu undrar vi bara: När kommer blåsipporna?

Här ser det ut som om de skulle kunna ploppa upp vilken dag som helst...

Vädret idag gav upphov till någon liten vårkänsla som fick mig att gå ut och titta över hästarnas sommarhage, stängsel och ev. omdragning. Åh vad jag blev glatt överraskad!  Lantmäteriet har varit här och satt ut stolpar som visar exakt vilken mark vi har att röra oss på, och då såg jag att vi har en jättefin skogsdunge som vi kan stängsla in till sommaren, en komplettering till vår sommarhage. Har varit bekymrad för jag tycker vi har för lite naturligt skydd (skogsdungar etc) till hästarna om/när det blir dåligt väder, men den här dungen blir kalas för dem att knata in i om det blir busväder. Inte speciellt stenigt heller och så kan de komma undan riktigt bra.

Här någon av sommarens nödlösningar:)

Sen gick hundarna och jag runt och kollade stängsel och det ser helt ok ut men behöver nog spännas (efter snön) på några ställen. Men repen är hela och inte av nånstans.

... en film om Lars Winnerbäck.

Missa inte filmen om en av Sveriges bästa rockmusiker, ikväll på SVT Kanal 1 kl 21.00 Jag kommer åtminstone att sitta bänkad :)

Vrid upp & njut:

Knutmasso är något vi firar här uppe i Norra Uppland. En slags vinterkarneval som grundar sig på en lång tradition, och som jag tror är unik för den här delen av landet. Man behöver inte bege sig många mil bort så är det ingen som förstår vad man pratar om när man pratar om Knutmasso.

Hursomhaver, Knutmasson infaller alltid den 13 januari på Knut-dagen, samma dag som julen enligt tradition ska dansas ut, och när jag var liten klädde vi alltid ut oss och gick och knackade dörr under Knutmassokvällen, hemma där vi bodde, och fick godis och frukt i utbyte. Nu tror jag traditionen har dött ut mer och mer, men i bruksorterna Österbybruk och Gimo lever den vidare.

Karnevalen pågår i Bruksgatan från ca 18 och framåt, helt utan någon form av organisation. Alla vet vad som gäller, maskbyggare, ordningspolis och besökare. Man uppskattar att antalet 4-5000 personer finns ute på gatan under de timmar som Knutmasson pågår, oavsett väder, vardag eller helg.

Ortens företagarförening brukar utse ett bästa maskbygge för att stödja traditionen, och senare på kvällen röstas en vinnare fram vid den obligatoriska knutmassobalen.
På senare år har flera större maskbyggargäng börjat hålla ihop och tävlar årligen med varann. Alla satsar mycket fritid och pengar på detta prestigefyllda arbete och allt är omgärdat av ett otroligt hemlighetsmakeri, ända fram till Knutmassokvällen.

Ett jätteroligt jippo - för er som inte varit med någon gång så vet jag att Österbybruk firar detta på lördag, åk dit och upplev!

Om årets Knutmasso i Gimo står att läsa i dagens UNT, där också bilden är lånad ifrån.

Allmänt om Knutmasso hittar ni här.

Tack & lov så tror jag att C-vitaminkuren har hjälpt. Förmodligen kanske mot UVI och inte livmoderinflammation som vi för någa skakande ögonblick trodde. Hursomhaver är hon pigg & yster & inte dyster längre. Känns skönt att känna igen henne till fullo igen.

Fia däremot, förbryllar oss lite. Ässi är nu inne på dag 14 på löpet, och Fia visar inte en tillstymmelse till att börja löpa. Senaste löpen har hon börjat 3-4 dagar efter Ässi och så har de löpt samtidigt - jätteskönt dessutom, så är det över när det är över, s a s:)

Nån som vet något om detta mysterium?

Fia var f ö iväg igårkväll till ett Lövstabruks ridhus och tränade agility tillsammans med Soffi, Pernilla & Zeven & hennes föräldrar. Hon tyckte det var så roligt - men fy vilken dålig kondis hon hade (sa Soffi när hon kom hem). Så nu blir det till att ligga i hårdträning inför vårens och sommarens aktiviteter på agilitybanorna...

Ässi var lite småsyrak på Fia när hon kom hem, förstod inte riktigt varför hon fick vara ute och träffa killar när Ässi bara fick ligga hemma i köket och glo...