Jag kommer aldrig någonsin mer att köpa en pinal med varumärket Kodak. Jag pratar om kameran som lillasyster i familjen köpte för egna pengar och som dog efter FYRA månader, och ett ärende som Kodak skött under all kritik! De har förlorat all den varumärkesstatus de någonsin haft, och det rejält och på alla plan - produkter, personal och service. Jag har mailat och pratat på telefon om denna trasiga kamera (som ännu inte kommit åter efter den andra reparationen, och då skickades den till Kodak den 11/12...), jag har varit arg, förbannad och ännu argare. Jag har sparat varenda ord i mailkonversationen och letat upp adresser till Kodaks VD och PLUS med Sverker Olofsson. För att gå vidare...

Men - så kommer ett mail ifrån NetOnNet, mitt i denna härva (där kameran är inköpt från början men där också Kodak begärt att sköta sina reklamationer och reparationer själva, utan inblandning från NetOnNet), där de ville följa upp det här ärendet där de hänvisat till leverantören, och kolla upp hur det gått, och om jag som kund var nöjd. Gissa om jag kräktes! Över Kodaks hantering, alltså!

Och vet ni vad - NetOnNet går in och tar Kodaks ansvar i detta, tar över ärendet med den trasiga Kodak-kameran och erbjuder oss en ny i samma prisklass!

Lika arg som jag är på Kodak, lika glad är jag över NetOnNets fantastiska service & personal! Tack Daniel! You made my day!

Och till alla som jag känner - titta hos NetOnNet innan du handlar hemelektronik någon annanstans på nätet!

Tänk, idag hittade jag två ryggsäckar i tvättstugan. När jag öppnade dem hittade jag skynken som det stod SBK på, jag hittade linor och halsband med rullar på - och jag har nästan glömt vad man använder dem till? Hittade hundfiltar också, så jag förstår att det har nåt med hunderiet att göra.

Nu är det längesen vi gjorde nåt riktigt vettigt... Undrar hur länge man kan skylla på löpet? Eller kylan? Och hur lätt är det inte att omskola en bruksmalle till en mysmalle? Lätt som en plätt, skulle jag vilja säga :)

Stackars Storlur...

Imorse när jag klätt på vovvarna vinterjackorna (minus 14 grader & vargavinter - igen...) och skulle gå ut, upptäcker jag helt plötsligt när jag kommer ut att jag har TRE hundar. Hoppsansa, då hade grannens Jack Russel pojke Ådi rymt hit av ren och skär kärlekskrankhet...

Ässi höglöper, och var på sitt allra charmigaste humör mot den lilla krabaten, som hon annars gärna jagar på flykten - men inte idag...

Ådi tyckte nog att det var enklare att fria till Fia (hon sympatiluktar nog gott) så han gjorde så gott han kunde, men hon tyckte att han var en ovanligt äcklig Jack Russell pojke, och undanbad sig all eventuell uppvaktning. Och det med besked.

Men nu är den lilla kärlekskrankingen återlämnad dit han hör hemma och lugnet har åter lägrat sig över den lilla gården på landet.

Upphovet till de heta känslorna - Ässi - som här lyssnar efter mus i stallet:)